Tungviktare om tungviktare
Det tog tio månader, 115 000 ord och ungefär 400 bilder för Rob Sinclair att på sitt engelska modersmål presentera information om bortåt 75 grävmaskiner i storlekar från cirka 40 ton – allt samlat på närmare 400 sidor som tillsammans väger ungefär 2,5 kg.
En närmast outsinlig källa på närmare 400 sidor om grävmaskiner och gruvdrift med information som du inte visste att du ville ha. Ta exempelvis omslagsbildens RH400 som kan levereras med skopa på 60 kubikmeter. Borde fungera utmärkt som carport.
Rob Sinclair fastnade för hydraulgrävaren redan vid fyra års ålder. Sedan dess har ytterligare 37 år passerat liksom en strid ström av grävare – ju större desto bättre – och gärna sysselsatta i gruvor och som produktionsmaskiner i stenbrott.
Passionen för grävmaskiner har hållit i sig, vilket också märkts i yrkeskarriären, där han sedan 2003 varit knuten till Volvo Construction Equipment, bland annat som försäljningsingenjör, produktspecialist och chef för kompetensutveckling. Nu delar han med sig av sina digra erfarenheter i boken ”Hydraulic Excavators – Quarrying & Mining Applications”. Boken tar upp såväl produkttekniska detaljer i en modern hydraulgrävare som hur de kan användas vid produktionsarbete i det större formatet.
Det omfattande inledande kapitlet beskriver en hydraulgrävare utan och innan. Maskinen gås igenom i sin helhet. Där beskrivs hytten med reglage och övervakningsmöjligheter, där finns motorn, kylsystemet, hydrauliken och mekaniskt väsentliga detaljer liksom kontrollsystem och de mätbara värden som är ett sätt att beskriva en maskins kapacitet – exempelvis drag-, gräv- och hästkrafter.
Än mer utförligt är kapitlet om gruvor och stenbrott som både redovisar en kavalkad av olika mineraler och olika metoder och redskap som kan användas.
Ambitionen är hög: boken innehåller till och med en handledning med frågeställningar som ska hjälpa till vid val av maskin och redskap liksom ungefärliga beräkningsgrunder för att få fram såväl livscykel- som bränslekostnader.
Även om de två första kapitlen är rikt illustrerade med grävmaskinsbilder är det avslutande kapitlet ren maskinfrossa. Sammantaget innehåller boken ungefär 400 bilder, de äldsta tagna redan 1986. Eftersom erfarenheten av fotografering och kvaliteten på kamerorna varierar kraftigt under årens gång är bildkvaliteten växlande, men ger tidstypiska ögonblicksbilder från cirka 75 maskinmodeller i tungt grävarbete i Europa, Sydafrika och Nordamerika.
Givetvis hämtas mycket inspiration från kolosser som Caterpillar, Komatsu, Orenstein & Koppel – sedermera Terex, Liebherr, Demag och Hitachi. Men även Poclain, JCB och Volvo hänger med på ett hörn, för att inte tala om Åkerman som tillverkade en hel del modeller från 40 till 70 ton efter lanseringen av H16C år 1975. Störst i programmet var EC650 som tillverkades mellan 1995 och 1999, med Volvo-logga från 1996.
Flertalet maskiner ligger dock i ett betydligt större segment. Ett exempel är H255S, en koloss som lanserades av Demag-Komatsu 1997 och som mest kom upp i ungefär 260 tons vikt. Med ett 5,6 meter brett underrede och en höjd på 7,75 meter är det bara att konstatera att den aldrig kommit ifråga för arbete i något stadscentrum även om den kunde fås med en ”racerväxel” som medgav en transporthastighet på 3,5 km/h. Med skopa på 14 kubikmeter handlade det snarare om riktigt tunga produktionsuppdrag.
Modellbeteckningen överlevde dock inte längre än till 1999 då maskinen i och för sig fortsatte tillverkas, men med nya färger, nya dekaler och det nya namnet Komatsu PC3000. Det blev resultatet av att Komatsu förvärvade Demags tunga verksamhet för att bilda Komatsu Mining Germany i februari 1999.
13 år tidigare, närmare bestämt 1986, hade Demag H485 med sina närmare 600 ton tagit över positionen som världens största hydraulgrävare efter O&K:s RH300. Maskinen växte efter hand och nådde så småningom en vikt på upp till ungefär 750 ton. Drivkällor var antingen två Cat-motorer på 2 772 kW eller två elektriska ABB-motorer på 2 782 kW.
Maskinen ersattes 2002 av Komatsu PC8000-1 som redan 2007 hade nått fram till PC8000-6 och en största modellvikt på 780 ton. Modellen må vara störst i Komatsus sortiment, men är inte den största som byggts i fabriken i Düsseldorf. 1999 tillverkades nämligen en H470S, specialkonstruerad för en kanadensisk kund och med en vikt på 815 ton.
För den som behöver e n ännu större maskin kan kanske Liebherrs R9800 som lanserades 2008 vara ett alternativ. Med en vikt på upp mot 870 ton togs den fram för att fylla en 240 tons truck med tre lass med den 42 kubikmeter stora skopan. Det vill till att inte ha anlag för svindel när det är dags att äntra den drygt tio meter höga maskinen. Möjligen behövs också ett visst tålamod när det är dags att byta hydraulolja. Systemet rymmer nämligen ungefär 10 000 liter, varav 5 800 liter i tanken.
O&K Terex RH400 var aningen tyngre, om än något mindre i måtten, när den lanserades i juli 1997. Målet var det samma – fylla en 240 tons truck med tre skoptag. Med en kostnadsbild i nivån 13 miljoner euro är inte antalet tillverkade maskiner så stort. 2003 såldes den sjätte maskinen, medan 2008 blev ett riktigt lyckoår för tillverkaren med leverans av ytterligare fyra maskiner.
Efter hand förstärktes maskinen på olika sätt och vikten har lyfts till som mest ungefär 1 080 ton, men då ska den i och för sig klara att lasta upp till 4 500 ton i timmen.
Boken kan mycket väl fungera som något av ett uppslagsverk för både grävmaskiner och arbete i stenbrott och gruvor. Tack och lov valde författaren att begränsa urvalet av maskiner genom att starta vid 40-tonsnivån. Hade han börjat vid 13 ton hade boken inte vägt 2,5 kg, snarare fem – minst.