Vässad uppstickare vinner terräng i Dalarna
Lilla snabbväxande Werpers Åkeri i Rättvik ska ge de stora drakarna en match. Fördelen lokal förankring såg farfar till redan 1929. I år köptes den andra återvinningsanläggningen in. 16 lastbilar, fem hjullastare och upp mot 400 containrar talar sitt tydliga språk.
– Det är därför välkommet att personalen tar ut semester denna tid, säger Andreas Werpers, delägare.
Företaget saknar vd men orsaken är inte krav på rättvisa mellan de tre syskonen som driver och äger åkeriet.
– Nej, skrattar, mellanbrodern Andreas Werpers, utan anledningen är att det inte behövs. Fast visst trodde vi att det var ett krav när vi anmälde ägarskifte till bolagsverket.
Ålder avgjorde så storasyster Maria var aktuell till vd-posten. Men det räckte att registrera nya ägare år 2005 när syskonen tog över efter mor Ingrid och far Bengt. Båda är fortfarande verksamma i företaget, dels som städerska, dels reparatör och alltiallo.
– För oss är ansvarsområdena det viktiga och dem har vi delat upp mellan oss efter kompetens och intresse, säger Andreas Werpers.
Maria jobbade med administration i skolan, och tyckte steget till att arbeta med löner, fakturor och annan pappersexercis på företaget var logiskt. Verksamheten är omgärdad av olika regler, exempelvis hur man ska sortera. Det kommer hela tiden nya bestämmelser.
– Trenden är at hela tiden att sortera i fler och fler fraktioner, säger Maria Werpers Dahl.
Serva kunderna med statistik är en omfattande arbetsuppgift.
– Om ett företag vill miljöcertifieras måste de uppge hur mycket de återvunnit och den uppgiften kan jag ge, säger Maria Werpers Dahl.
Hennes hjärtefråga är personalen, vilket renderade åkeriet en kategorivinst för personal från Sveriges Åkeriföretag 2009, när åkeriföretagare från hela landet samlades på Stora Åkeridagen i Stockholm.
– Jätteroligt för oss. Det kändes mycket hedrande att uppmärksammas för personalpolitiken, säger Maria Werpers Dahl.
I motiveringen framfördes bland annat att företaget har en tydlig personalpolitik där alla medarbetare har teamkänsla. Det framhålls även att en närmast obefintlig personalomsättning och sjukfrånvaro visar att företaget lyckats. Trygg Hansa gav även ett pris innehållande ett utbildningspaket.
Yngste syskonet Erik Werpers gillar maskiner, kan reservdelar och meckar till en viss del i verkstaden.
– Blir någon förare sjuk hoppar han gärna in och kör, säger Andreas Werpers.
– Han är med ute i jobbet och är nästan alltid med när vi startar en ny produktion så att vi får grepp om hur det fungerar.
Andreas Werpers är ordförande i styrelsen och räknar på alla stora upphandlingar.
Den första återvinningsanläggningen öppnades 2003, fram till dess hade företaget varit ett traditionellt åkeri sedan starten 1929, då farfar köpte sin första lastbil. Han körde främst timmer åt Stora Timmer, ved till Kullsberg och hö för en timpenning på 75 öre. Under andra världskriget uppstod bränslebrist, då kördes det på gengas. 1940 var han med och bildade Rättviks lastbilscentral. 1970 bildades Werpers Åkeri AB.
– Med den historik vi har på orten kan vi hävda oss på en begränsad marknad eftersom vi har enorm lokalkännedom.
När det gäller insamling av avfall från hushållen är Werpers näst störst i Dalarna efter Sita, med avtal för fyra av nio kommuner; Rättvik, Leksand, Gagnef och Säter.
Företaget tar emot verksamhetsavfall från olika företag. Vid anläggningen i Rättvik behandlas årligen 5 000 ton och i Ludvika 5 000 ton. Utsorterat brännbart krossas till mindre bitar innan det går till värmeverket. Trädstammar från skogen flisas och flisen går till värmeverk.
– Vi levererar mellan 25 och 30 gigawatt per år, energi som inte behöver produceras i kärnkraftverk eller kolkraftverk utan är resultatet av restprodukter och redan förbrukat material, säger Andreas Werpers.
500 ton gips sorteras per år. Sorteringen sker för hand. Gipsen som anländer har sorterats ut vid deponier och är nästan aldrig ren.
Andreas Werpers arbetade hela året 2003 med att sortera gips.
– Jag ville se vad det handlade om i verkligheten. Jobbet var rörllgt och inte alls monotont. Frisk luft blev det på köpet, säger Andreas Werpers.
Gipset skickas till Gips Recycling Sverige i Bålsta. Här produceras gipspulver med hjälp av en ambulerande maskinpark.
Alla slags metaller sorteras i olika fraktioner. Wellpapp och plast sorteras också.
Werpers har två Dopstadt avfallskrossar som effektivt sönderdelar industriavfall, trävirke, stubbar, biomassa…ja, allt som behöver krossas. En kross är stationerad i Ludvika och den andra i Rättvik.
Vid sidan om återvinning erbjuds en mängd andra tjänster. Rivning finns även på agendan med en för ändamålet troligen unik maskin, en separatlastare.
– Maskinen är inköpt främst för att lasta på timmerbilar. Den kan lasta 2 000 kubik trä. Vi har med rivning ytterligare sätt att använda vår investering, säger Andres Werpers
Det är inte frågan om omfattande rivningar, där har inte Werpers något att sätta emot jämfört med specialiserade rivningsentreprenörer. Senast revs ett bostadshus. Fem, sex anställda och fyra av företagets 16 lastbilar tömmer enskilda brunnar och rengör enskilda vattenbrunnar och fettavskiljare, högtrycksspolar och rotskär. Slamkörningens slutdestination är reningsverken. Uppdraget har pågått sedan 1979 men löper ut vid nyår.
– Då får vi se hur det blir i fortsättningen, säger Andreas Werpers.
Lastbilarna är av fabrikaten Man eller Scania.
– Ur reservdelssynpunkt är det lättare med få fabrikat även om det säkerligen är lättare att pressa maskinpriset om man köper flera fabrikat.
Men smidigheten och enhetlig förarmiljö avgör även vid inköp av de fem hjullastarna, samtliga Volvo från L35 till L 90. Under vintern kommer två av hjullastarna att köras i snösvängen åt uppdragsgivarna Peab och Vägverket.
Werpers vilar fortfarande mycket på den rena transportdelen. Många olika transporter kan utföras som lastväxlartransporter, torrsug, avfallstransporter och vägunderhåll. Företaget har även ett dotterbolag, Bewe Bränsle AB sedan 1997, som är återförsäljare av Neova bränslepellets. 16 lastbilar, fem hjullastare och två avfallskrossar dricker 500 kubik liter kubik diesel varje år vilket inte låter så mycket men så är det också ett tecken på den lokala anknytningen.
– Vi är ett mycket lokalt företag, det blir inga längre sträckor, säger Andreas Werpers.
Han försöker se åt vilket håll återvinningen blåser.
– Företag i återvinningsbranschen blir mer och mer av råvaruleverantörer. Nästa områden att utvinna torde tyger vara.
En stor utmaning är att återvinna isolering som i dag läggs på deponier.
– Fukt och mögel är några av problemen.
Återanvändning och återvinning av textilier ska öka, enligt Naturvårdsverket.
– Hur textilier ska kunna återvinnas är en nöt att knäcka, säger Andreas Werpers.