Kalla killar kräver koll
Det är hårda bud i Nyköping även nuförtiden. På Skanskas Återvinningscentral blir det kalla handen direkt om massorna på flaket inte är utförligt redovisade och personalen tvekar inte att ta till röntgenpistolen.
Nyköping. Skanskas Återvinningscentral för schaktmassor etablerades för tre år sedan utanför Nyköping.
Byggjätten har redan flera återvinningsanläggningar som drivs av underentreprenörer och tanken är att öka företagets återvinning i egen regi. När Nyköpings kommun för tre år sedan efterlyste någon som ville använda industrimarken utanför stan slog man därför till direkt.
– Vi satsar i hela Sverige, och det här är en av de första anläggningarna i Mellansverige.
Totalt fyra personer driver bygget i dag – maskinisterna Mikael Steen och Jonas Wallo är ryggraden medan arbetsledaren Johan Skansö och produktionschefen Stefan Wallo delar sin tid mellan Nyköping och andra arbetsplatser.
Två hjullastare utför lastningen: en årsfärsk Volvo L90 G och en tre år gammal Volvo 120 S. Skanska har också en siktanläggning på plats – en Maskinmekano LV 302. Med verket siktar man bland annat jordmassor, ibland får mastodonten, som är försedd med lastbilsram, också ge sig ut på turné, främst till SSAB i Nyköping.
– SSAB använder en hel del tegel som skydd och vi åker sporadiskt dit och återvinner det materialet, säger Stefan Wallo.
Alla godkända massor tas emot på anläggningen, det handlar främst om asfalt, grus, betong, jord, lera, ris och stubbar, man tar också emot granit, gatsten och andra stenprodukter som säljs vidare i begagnat skick.
Materialet läggs i högar och en gång om året lejer man in en krossentreprenör som får arbeta sig igenom främst grus- och betonghögarna.
– Vi betar av allt på en gång, oftast på vintern, så att vi inte stör våra grannar, det finns en del sommarstugor i området, säger Johan Skansö.
Betongen krossas i storlekarna 0-32 och 0-16 och säljs sedan för att användas som förstärkningslager. Berget krossas i storlek 0-45 och bjuds ut som bärlager och väggrus.
Asfalten säljs i princip obearbetad och krossas på plats vid asfaltverken i regionen.
Det är till största delen jord som anländer till anläggningen.
– Det är ungefär 70 procent schaktmassor, 25 procent asfalt och fem procent betong, ris och stubbar, säger Stefan Wallo.
Kunderna är i regel entreprenadföretag som både lämnar in gamla massor och hämtar ut bearbetat material, helst i samma vända. Kommunen är också en stor leverantör av massor, och SSAB slukar jord som få andra.
– De behöver massor att blanda slam med och sluttäcker deponier kontinuerligt, då lägger de på ett metertjockt täcke, de kan dessutom använda lite mindre rena massor, säger Mikael Steen.
Trafiken mellan tippen och fabriken är alltså tät emellanåt.
– De är en stor kund, i fjol höstas tömde vi hela lagret för dem och nu håller vi på att bygga på lagret inför nästa omgång, säger Stefan Wallo.
Han uppger att verksamheten fått något av en smakstart.
– Vi har vuxit enormt och volymerna ökar stadigt varje år.
Skanska har 50 000 kvadratmeter till sitt förfogande på platsen, och har nyligen anskaffat ytterligare 10 000 kvadrat intill.
Tanken är att förse det nya området med hårdgjorda ytor och mellanlagra lätt förorenade massor med till exempel arsenik, bly och PAH:er (polyaromatiska kolväten), som kan öka risken för cancer vid exponering.
– Det ska också gå att få större lass, i stället för att skicka en liten lastbil till deponin kan vi minska transporterna genom att fylla en långtradare, säger Mikael Steen.
– Kommunen har sanerat marken och vi har fått alla klartecken, snart kör vi igång, säger Stefan Wallo.
Miljökraven är höga , både från kommunens och från ägarens sida. Strikta rutiner måste följas, och de som vill lämna massor måste veta exakt vad de har på flaket.
– Varje lass ska ha en avlämningsblankett där man bland annat anger var massorna kommer ifrån. Uppgifterna ska också knappas in i en dator när de kommer in. Är adressen misstänkt säger vi att de får åka tillbaka, säger Stefan Wallo utan pardon.
Svansföringen är hög när det gäller att ha koll och återvinnarna nöjer sig inte ens med inlämnarnas uppgifter.
– Alla massor provtas och ser det skumt ut är det bara att vända, säger Stefan Wallo.
Kommer massorna från ett riskområde laddar man upp med extra provtagningar. Personalen får ibland agera detektiver och själva åka ut och kontrollera platsen innan de godtar att ta emot massor därifrån.
– Vi försöker också kolla var det ska grävas i förväg, vi tittar på kartor för att se om det är ett riskområde, säger Stefan Wallo.
Det gäller att vara på alerten för det finns gott om riskområden i Nyköping.
– Det har funnits många industrier här genom åren, inte minst längs Nyköpingsån, säger Johan Skansö.
– Sen är hela Nyköping i princip byggt på en gammal soptipp, tillägger Mikael Steen.
Personalen kan också ta prover direkt på flaket.
– Det gör vi ofta, får vi då indikationer på att massorna är förorenade är det bara att vända, säger Mikael Steen.
Till sin hjälp har återvinnarna ett rymdpistolliknande instrument som påminner om polisens utrustning för att kontrollera hastighet. ”Pistolen” nyttjar röntgenstrålning för att analysera materialet och genom att ”skjuta” ner i massan får man svaret direkt i displayen.
– Det tar bara 90 sekunder, säger Mikael Steen.
– Vi kan till exempel se om det finns indikationer på bly, zink eller andra metaller, säger Stefan Wallo.
Så vitt han vet är Skanskas anläggning utanför Nyköping ensamma om att använda liknande utrustning.
– Vi skaffade den när vi såg att det var svårt att få in avlämningsblanketterna, vi ville därför kunna analysera massorna snabbt på plats och ha en bra egenkontroll.
Strikta mottagningsrutiner och återvinnare med provtagningspistolen i högsta hugg skulle kunna frustrera lastbilsförarna, och visst händer det att någon tycker att det är lite väl petigt. De flesta har dock vant sig, uppger Stefan Wallo som betraktar det som en självklarhet att sätta ribban högt och vara hårda men tydliga.
– Vi vill ha koll!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.