Smekmånaden är över
Förhoppningsvis har Stefan Löfvén tillräckligt med mod i barm för att fortsätta sin kamp för tillväxt och ett välmående Sverige i stället för att lansera de ideologiska kullerbyttor hans partikolleger lyfter fram.
Att skapa och driva ett konkurrenskraftigt företag är nu inte helt lätt. Det kräver kompetens, det kräver resurser och det kräver utveckling. Och i grunden krävs att någon är beredd att ställa upp med nödvändigt kapital, och med stor säkerhet också förväntar sig, eller i varje fall hoppas på att på något sätt få någon form av avkastning på de satsade pengarna.
Den insikten har de flesta , men inte alla. Och därför börjar det nu uppstå vissa bekymmer för Stefan Löfvén i rollen som partiledare för Socialdemokraterna, ett parti med många viljor, många åsikter och en kulturell grund att det mesta ska betalas med skattemedel. Räcker inte pengarna till är det bara att höja skatten. Är verksamheten undermålig är det bara att höja skatten och sätta in fler människor. Fortsätter verksamheten att gå dåligt kan man höja skatten en gång till och tillsätta en utredning.
Inte minst märks svårigheterna när nu vinstuttag diskuteras inom stora delar av tjänstesektorn. Huvudfrågan – nämligen kvaliteten på servicen – tycks helt ointressant. En offentlig barnomsorg betraktas – även om den är dålig – som bättre än en bra privat verksamhet som kanske till och med kan bedrivas med mindre resurser.
Ska det vara någon trovärdighet i debatten borde det snarare handla om vad man får för pengarna. Om likvärdig service kan erbjudas till en lägre kostnad är det inget fel i att de som lyckas med den bedriften får ta del av överskottet. Det här inser Stefan Löfvén, men tyvärr inte en stor del av hans partikamrater.
Här om dagen stod det i varje fall klart att Socialdemokraterna är någorlunda slipade som retoriker även om finten i det här fallet skedde med litet för mycket ljus i rummet. Okej, det blir inget förbud mot vinst, i stället vill partiet införa ett näringsförbud. Seriösa aktörer får svårt att etablera sig, byråkratiseringen ökar, underpresterande offentliga verksamheter skyddas från konkurrens.
Det är väldigt svårt att hitta vinnare i ett sådant scenario. Och vad blir nästa steg? Går det att införa ett offentligt monopol i tjänstesektorn går det väl lika bra att införa monopol i andra branscher. Kommunerna kan själva ta hand om väg- och markunderhåll, maskinförartjänster och transporter. Varför lägga ner tid och kraft på att värdera anbud när det är mycket enklare att göra jobbet själv. Att det hämmar utvecklingen, slår ut konkurrensen, stoppar tillväxten, ökar arbetslösheten och kostar skjortan för skattebetalarna spelar ingen större roll. Det blir i alla fall en annan regering som får städa upp efter det kommande valet.
Smekmånaden är över. Ju närmare valet vi kommer desto svårare kommer Stefan Löfvén att få att hålla sitt partis bakåtsträvare i schack. Och det blir inte lättare av att han också måste börja redovisa sitt partis politik och eventuella påtänkta regeringskamrater i klartext. Det räcker inte längre att bara attackera den sittande regeringen. Förhoppningsvis har Stefan Löfvén tillräckligt med mod i barm för att fortsätta sin kamp för tillväxt och ett välmående Sverige i stället för att lansera de ideologiska kullerbyttor hans partikolleger lyfter fram.