Tredje gången gillt för Kjell?
På 60-talet var han där och rev, 20 år senare var det dags igen. Nu är Kjell Sten tillbaka på samma adress, två och ett halvt niovåningshus ska ner mitt i City, en känslig rivning där logistiken är den största stötestenen.
10
Bilder
Våningen ovanför transformatorstationen har försetts med ett skyddande asfaltskikt, för att tåla väder och vind när våningarna ovanför rivits. Våningen ovanför transformatorstationen har försetts med ett skyddande asfaltskikt, för att tåla väder och vind när våningarna ovanför rivits.
Stockholm. Ett kvarter längs Mäster Samuelsgatan i centrala Stockholm genomgår något av en metamorfos under hösten och vintern. Från gatusidan syns bara en inplastad fasad och några avspärrningar. Bakom täckelset är verksamheten desto intensivare, två niovåningshus inklusive källare ska utraderas och ett tredje bli av med sina fem översta våningar. När de gamla husens tid är förbi ska nya moderna kontor byggas på platsen.
Byggarna drar in till våren, fram till dess är det rivarna som regerar på Mäster Samuelsgatan. Uppdraget är känsligt, det är trångt i centrala stan och de fyra våningar som ska behållas i en av fastigheterna rymmer en vibrationskänslig transformatorcentral som är av avgörande betydelse för huvudstadens elförsörjning.
– Slocknar den så slocknar Stockholm, konstaterar Kjell Sten, vd på rivningsentreprenören Rivners.
I förberedande syfte har golvet på våningen ovanför transformatorstationen därför försetts med ett täckskikt av asfalt för att skydda den mot väder och vind när de fem övre planen rivits. Stationen har dessutom fem ventilationsschakt i betong som sträcker sig upp genom byggnaden, det vill säga rakt igenom de fem övre våningarna som snart är ett minne blott.
– De får absolut inte skadas och ska vara i drift hela tiden, säger Kjell Sten.
I samråd med huvudentreprenören NCC har man kommit fram till en plan för hur detta ska gå till.
– En förutsättning för att vi ska gå iland med det är att vi hjälps åt, säger Kjell Sten.
Rivningen kommer att utföras med största försiktighet och rivarna har fått tillåtelse att stänga av ett ventilationsschakt i taget.
– Men inte under högsäsongen – det vill säga vintern, kommenterar Kjell Sten.
Genom att leda ut luften på plan sex ska stationen ändå kunna förses med nödvändig luft.
– Schakten fyller också en viktig säkerhetsfunktion, exploderar stationen blir det ett väldigt tryck och då ska luften gå ut där så att inte huset rasar, säger Kjell Sten.
Rivarna måste skydda transformatorerna hela tiden.
– Vi har ett vite å 10 000 kronor per tio minuter hos Fortum, även SL har ett schakt där och där är vårt vite 5 000 kronor per minut, konstaterar Kjell Sten.
Rivarna har varit på plats sedan i våras. I april tömde man Nordeas gamla huvudkontor på material som kan återanvändas, till exempel lysrör, diskbänkar, fönster, glaspartier, dörrar och radiatorer. Därefter röjdes metall och andra återvinningsbara material ur lokalerna.
Sent tog man i lite mer med hårdhandskarna, golvbeklädnader, innertak och mellanväggar låg risigt till i somras och till slut var det stomrent.
I september fick lite större maskiner inta niovåningshusen och när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på har man bearbetat stommarna i två veckor.
– Vi jobbar i alla tre husen samtidigt, säger Kjell Sten.
Han har 20 man på plats. Den stora byggkranen som under rivningen främst servar rivarna har lyft upp diverse maskiner som gör sitt på olika våningsplan.
– Vi har fem Brokkar och en Husqvarna just nu, det kommer att bli fler sen, säger Kjell Sten.
Fem kompaktlastare finns också på plats, liksom ett par grävmaskiner.
– Vi har en Takeuchi på fem ton och kommer att komplettera den med en Takeuchi på nio ton och ett par Komatsu på sju och nio ton, säger Kjell Sten.
Grävarna river ytterväggar, sedermera ska de förses med betongsaxar och klippa valv.
Ett av de tre husen är prefabricerat. Rivarna demonterar därför balkar och tak.
– Det är som att bygga huset fast baklänges, ler Kjell Sten.
De två andra husen är platsgjutna.
– Där klipper vi mer.
Våning för våning ska man närma sig marken.
– Grabbarna säger att det tar tre veckor per våning, men jag tycker att det bara får ta 2,5 vecka, ler Kjell Sten.
Den sista mars ska allt vara klart.
– Vi ligger i fas även om huset med transformatorstationen släpar lite, där ska vi å andra sidan inte hinna lika många våningar.
Rivarna jobbar på i stadig takt. På ett av våningsplanen står dock en av rivningsmaskinerna stilla, en hydraulslang har klämts av men Rivners egen verkstadspersonal har ringts in och löser problemet.
– De kommer snabbt och förhoppningsvis slipper vi se dem igen, ler Kjell Sten.
Rivarna bilar och skär isär huset, kompaktlastarna rakar rent på golven, grävmaskiner vräker ut ventilationstrummor och andra större objekt och högarna med rivningsmaterial växer obönhörligen.
– Det är skrymmande och blir snabbt mycket, därför måste vi tömma kontinuerligt, säger Kjell Sten.
Massorna störtas ner till marken via ett befintligt schakt emellan husen. Det kastas dock inte huller om buller.
– Vi måste sortera materialet, en dag är det kanske gips, en annan dag virke, man får planera det där, säger Kjell Sten.
I schaktets botten finns kompaktlastare som skyndsamt tar hand om materialet och lastar det på växelflak.
– Ibland lyfter vi upp ett växelflak med kranen på valvet och lastar här uppe, säger Kjell Sten.
Lastväxlarflaken lyfts sedan ner och sätts på en lastbil.
– Vi är mitt i stan och vägen är bara BK2-klassad så maxlasten är bara 20-25 ton, säger Kjell Sten.
Logistiken är bekymmersam . Rivners kompletterar sina två egna lastbilsekipage med två inhyrda från Haninge Åkeri och i dagsläget snirklar sig 20-25 lastbilslass per dag fram på Mäster Samuelsgatan och vidare genom Citytrafiken. När rivningen inom kort går in i ett intensivare skede handlar det om 50-60 lass om dan.
– Det är en hopplös trafiksituation med köer både morgon och kväll åt alla håll, konstaterar Kjell Sten.
För att minska belastningen har han styrt över en del av transporterna till kvällar och helger.
– En bil kör ju dubbelt så mycket om den slipper rusningstrafik.
Han räknar med att det blir totalt ungefär 25 000 ton betong, 1 200 ton metall, virke på 200-300 ton och blandade massor till deponi på 600-700 ton.
Kjell Sten konstaterar att projektet i stort sett gått enligt planen. Det är ett relativt modernt hus som inte kräver mycket sanering.
– Det har inte varit någon asbest och bara några enstaka PCB-fynd.
Han försöker dock hålla koll på vad som dyker upp i huset., är det något som ser misstänkt ut skickas materialet iväg för provtagning.
– Ibland stöter man på nya grejer och vi vill inte vara den som förstör vare sig miljön eller arbetsmiljön, vi vill veta vad vi håller på med.
Säkerheten står högt i kurs för rivarna som har himlen som tak och svindlande avgrunder under sig.
– Det krävs mycket skyddsanordningar, skyddsräcken och provisoriska stagningar, vi har som tur är också en mycket erfaren och rutinerad personal, det är det viktigaste på alla rivningar, säger Kjell Sten.
Han själv har mer erfarenhet än de flesta. Han har rivit i flera decennier i Stockholm men det hör ändå till ovanligheterna att han river ”samma” hus flera gånger. I det här fallet slumpade det sig ändå så.
– Det är tredje gången jag river på den här adressen, första gången var när jag sommarjobbade för farsan i mitten av 1960-talet mitt i de stora Klararivningarna, den andra när de här husen skulle byggas i mitten av 1980-talet.
Blir det en fjärde?
– Haha, jag är 61 nu så jag tror det blir tufft! Men jag får väl åka ner från hemmet och kolla vad grabbarna gör.