Kvar i gamla spår
Att järnvägsunderhållet inte fungerar tillfredsställande är helt klart. Men att låtsas som om det är utförarna som inte kan sitt jobb är att börja i fel ände.
För de politiska partierna finns ytterligare en fördel med att släppa fram det yngre gardet. Här kan till exempel S-märkta unga politiker med emfas storma mot den sittande regeringens oförmåga att lösa de underhållsproblem som framför allt vintertid drabbar de svenska tågresenärerna. Att de unga som nu släpps fram förmodligen är lyckligt omedvetna om att bristerna framför allt uppstått under åratals vanstyre från tidigare socialdemokratiska regeringar lär definitivt vara en förutsättning för det starka engagemang som visas.
Att vänsterfalangen i svensk politik ogillar konkurrens och rationellt tänkande är ingenting nytt, men det är uppfriskande att Alliansregeringen nu satt ner foten när vänsterpartierna och Sverigedemokraterna vill förstatliga järnvägsunderhållet på nytt.
Att järnvägsunderhållet inte fungerar tillfredsställande är helt klart. Men att låtsas som om det är utförarna som inte kan sitt jobb är att börja i fel ände.
”Analysen” kan liknas med den som ägnar en fredagskväll åt vodka och cola bara för att upptäcka att lördagsmorgonen inte blev så jättekul. Eftersom huvudvärken och illamåendet återkom även nästa lördag efter en kväll med rom och cola och ytterligare en vecka senare efter en kväll med whisky och cola – vilket i sig borde vara straffbart – var slutsatsen enkel – att aldrig mer dricka cola.
Om det ska finnas någon trovärdighet i vänsterblockets politik krävs att man i varje fall försöker analysera problemet i stället för att försöka ta hem billiga politiska poänger. Det finns en överhängande risk att ett återförstatligande av järnvägsunderhållet kommer att försämra situationen för tågresenärerna ytterligare. Vill man ha en förbättring till stånd borde det snarare vara så att man tvingar upphandlaren att sätta sig på skolbänken. Och här visar tyvärr regeringen en beklämmande flathet. Den fick riksdagens uppdrag att föreslå hur organisationen ska förbättras. Att säga att den redan är den bästa tänkbara är att göra lika stora misstag som tidigare socialdemokratiska regeringar.
Ett stort problem är resurstilldelning , ett ännu större problem är den brist på kompetens som visas av beställaren Trafikverket. Ett tydligt exempel uppdagades för snart ett år sedan då den entreprenör som handlades upp för snöröjning på spår i Västsverige inte hade lust att genomföra sitt åtagande. Trafikverket tyckte då så synd om entreprenören att man betalade ut 125 miljoner skattekronor som plåster på såren för att denne inte klarade den uppgift man åtagit sig. I praktiken en direkt subvention till ett företag som därefter med det svenska statsbidraget i botten kunde gå in och konkurrera på ett osunt sätt när det var dags för nya upphandlingar.
Samma Trafikverk är nu också polisanmält, misstänkt för att man låtit utländska chaufförer utföra transporter på ett sätt som beskrivs som olaglig yrkestrafik.
Hur undermåligt underhållet än är i en avreglerad marknad är tanken på att öka Trafikverkets inflytande över insatserna ännu mer skrämmande. Om nu de svenska politikerna verkligen vill värna om tågresenärerna är det bättre att de försöker ta tag i problemet där det finns än meningslöst partipolitiskt käbbel på skattebetalarnas bekostnad.