Lättare läggning med massor i magen
En asfaltslukande jättemage ska ge nya riksväg 50 mellan Mjölby och Motala ett längre och underhållsfriare liv. Vägen förses dessutom med kallare asfalt, vilket innebär att läggarlagen för en gångs skull inte kör så att det ryker.
5
Bilder
– Massan blandas om i maskinens ”mage”, den blir homogen och fin, temperaturen blir också jämnare, säger Steve Tingström. – Massan blandas om i maskinens ”mage”, den blir homogen och fin, temperaturen blir också jämnare, säger Steve Tingström.
Skänninge. Riksväg 50 mellan Mjölby och Motala, tre mil hett efterlängtad väg, tar så sakteliga form över Östgötaslätten.
– En mil blir motorväg, två mil 2+1-väg och genom Motala blir det fyrfiligt, vi bygger också en 700 meter lång bro över Skepparpinan, säger Steve Tingström.
Bygget påbörjades våren 2010. Infrastruktursatsningen innebär förutom att bygga väg mellan Mjölby och Motala även att bygga ut järnvägen till dubbelspår mellan de två östgötametropolerna. NCC har fått vägentreprenaden som nu kommit in i asfalteringsfasen på delar av sträckan, 2011 lades 20 000 ton, i år blir det 80 000 ton och 2013, när vägen ska öppnas, blir det 60 000 ton.
Vi närmar oss läggarlaget denna fantastiskt klara och soliga septemberdag. På håll ser det ut som vilket asfalteringsgäng som helst, men när vi kommer lite närmare påpekar Steve det uppenbara.
– Märker du att det inte ryker?
NCC lägger sin egen Green Asphalt på vägen, en blandning som bara behöver värmas till 120-140 grader i stället för 160-170 grader.
– Det blir miljövänligare eftersom vi spar diesel till uppvärmningen. Asfalten har testats grundligt och vi ser ingen skillnad i slitegenskaper eller något annat, det enda som skiljer är att den inte ryker, säger Steve Tingström.
NCC har använt den nya asfalten i tre år och Steve Tingström ser egentligen ingen anledning till att den inte kan användas till de flesta större projekt.
– Men det är inte nåt man kan använda för att lägga en trottoar i stan, den är tung att ösa, de här massorna måste gå igenom stora tunga maskiner, kommenterar Steve Tingström.
Mindre diesel innebär lägre kostnader, för att kunna ta fram den kallare asfalten måste dock asfaltverken modifieras något. Läggningstakten blir också något lägre.
– Men man vinner ändå en hel del pengar på det, säger Steve Tingström.
En annan sak som avviker från en reguljär asfaltering är det vita åbäke till maskin som trängt sig in mellan asfaltbilen och läggaren.
– Det är en Shuttle Buggy, vi köpte den förra året, säger Steve Tingström.
Buggyn har det officiella namnet Astec Shuttle Buggy. Det är en amerikansk produkt som väger modiga 35 ton. Buggyn är hög som ett hus, de tio inlejda asfaltbilarna tippar långsamt sin last in i maskinens jättelika mage där stora skruvar sedan rör om i massan som därefter skickas vidare i lagom takt till läggaren som puttrar på bakom buggyn.
– Med buggyn får läggaren en jämnt blandad massa, ytstrukturen på asfalten blir så fin att det inte går att få bättre, säger Steve Tingström.
På buggytaket sitter en operatör som med hjälp av kameror har full kontroll på processen trots sitt höga utgångsläge. Han har också radiokontakt både med lastbilsförare och med läggaroperatörer.
Utan buggyn är risken stor att asfaltmassan separeras, förklarar Steve Tingström.
– Det blir alltid stensläpp som gör att asfalten kan spricka så småningom.
Han hävdar att man i asfalt som lagts utan buggy kan se separationen med blotta ögat.
– Det är på sådana ställen asfalten går sönder, och det vill vi inte.
Med en asfalthungrande jättemage i tåget slipper man också onödiga stopp.
– När bilarna byter av varandra blir det ett glapp, som leder till stensläpp., Med buggyn, som rymmer 25 ton asfalt, kan läggaren fortsätta att gå, flödet blir jämnare.
NCC har i dag två Shuttle Buggys, en inköpt 2011 och en 2010. Maskinen är robust och solitt konstruerad, förklarar Steve Tingström.
– Den är byggd som en stridsvagn, plåtarna är oerhört tjocka!
NCC sneglade på maskinen i många år innan man slog till.
– Det är en stor investering – den kostar fyra miljoner – men vi ska till exempel sköta om den här vägen i 20 år och då vill vi ha bra kvalitet och lång livslängd så att vi slipper onödiga underhållsåtgärder, säger Steve Tingström.
Han håller det inte för otroligt att NCC köper in en tredje maskin.
– Vi behöver kanske en till, det är många som vill använda den.
Själv är han mer eller mindre golvad av maskinens förmåga att höja kvaliteten.
– Jag måste säga att jag är imponerad, den här skulle man haft för länge sedan.
Buggyn används företrädesvis där kraven på ytan är extra höga, till exempel när Trafikverket ställer krav på värmekamera eller vid funktionsupphandlingar. Den kommer också väl till pass när en väg som ska repareras har mitträcke.
– Har vi buggyn behöver vi inte riva räcket, den kan gå på andra sidan och lyfta asfalten över räcket eftersom matarbandet kan svängas, förklarar Steve Tingström.
Läggarlaget drar fram på den blivande 2+1-vägens vänstra sida när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på i Skänninge någon mil från Mjölby. Högersidan är också belagd, men mittfilen är fortfarande bara grusad.
– Vi lägger indränkt makadam i omkörningsfilen, påfrestningen är inte lika stor där så då kan vi spara in på ett lager asfalt, förklarar Steve Tingström.
Läggaren är av modernt snitt, datorer förser föraren med alla tänkbara och nödvändiga data som till exempel tjocklek, temperatur och hastighet.
– Nu räcker det med att trycka på en knapp, förr fick man springa med mäthjul, ler Michael Karlsson som är lagbas på NCC Region Öst.
Han har arbetat med asfaltering i 34 år och kan konstatera att man just nu färdas fem meter i minuten och lägger ut precis eftersträvade 118 kg per kvadratmeter.
– Vi har haft det här systemet i 2-3 år och det underlättar mycket, alla fakta skrivs ut och vi kan ligga exakt på rätt nivå – blir det ett par millimeter fel blir det ju ett ton på en lång sträcka annars.
Asfalt är ett lydigt material som lägger sig som det ska, med grus får man vara mer vaksam, förklarar Michael Karlsson.
– Det är inte lika jämnt som asfalt!
Han uppskattar också buggyns ankomst.
– Det är fantastiskt, det är inget som puttar på läggaren, det bara tuffar på och jag spar nog två timmar per dag i läggning på att den är med.
Michael Karlsson ser också den kallare asfalten som ett välkommet tillskott.
– Det är skönt att det inte ryker! Sen vill jag ju kanske inte handskotta den asfalten, den är tung!
Läggningsparaden tuffar vidare mot Motala i septembersolen. Steve Tingström ler stort bakom solglasögonen, asfalteringen har flutit på bra, förklarar han.
– Men vi får flytta omkring lite, det är 39 vägbroar på projektet, det är plankorsningar, småvägar med mera och en del är lite försenade. Då måste vi hitta ett annat ställe att asfaltera på.
Varje vecka läggs 6 000 ton asfalt, läggarlagen jobbar tio timmar om dagen och betar av ungefär fyra kilometer på en vecka. .
Steve Tingström har tre läggarlag på plats: ett stort lag med buggyn, ett mindre och så ett som sköter den indränkta makadamen.
30 man är involverade i läggningen och de arbetar med åtta asfaltmaskiner (Dynapac-läggare samt vältar av märket Hamm och Dynapac).
– Jag är väldigt nöjd med killarna, vi har följts åt i många år, de är vana och engagerade och tar ansvar, säger Steve Tingström.
Asfalteringen – med mage och allt - kommer att tuffa på under hösten.
– Vi kör på tills snön kommer och lite till!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.