10

Bilder

På måndag är semestern slut och Charlie och hans borrare drar västerut, det ska borras vattenståndsrör i Dabbsjön i Borgafjäll. – Vattenjobb är ofta ett dagsjobb, ska vi energiborra för en villa tar det 2-3 dagar, säger han.) Foto: Ulrika Andersson

Malgovik. Längtan hem blev för stark för Charlie och Helén Isaksson. I mitten av 1990-talet lämnade de Östersund efter tolv år och återvände till Heléns hemby Malgovik, strax utanför Vilhelmina i södra Lappland.

– Det är inget fel på Östersund, men hemma är alltid hemma, säger Charlie Isaksson, som stammar från Dajkanvik utanför Dikanäs.

När de lämnade Vilhelmina var Charlie svetsare och färden styrdes mot Jämtland eftersom Helén skulle studera där i tre år.

När de återvände till Malgovik ett drygt decennium senare var det som egenföretagare och i dag basar de över tio anställda i en firma som servar övre Norrland med avancerade borrningsuppdrag.

– Det har vuxit mycket, ler Charlie Isaksson.

Han fick upp ögonen för brunnsborrning när han började svetsa för en borrningsfirma i Östersund.

– Att borra brunnar är inget man lär sig direkt, man måste gå länge med någon som kan, säger Charlie Isaksson, som lärde sig hantverket just på det viset.

Efter några år som borrare föddes tanken på att starta eget.

– Jag ville prova själv, det har alltid funnits i bakhuvudet, man är ju bondpojk och då vill man styra själv, skrattar Charlie Isaksson.

1995 startade han och hustrun därför Charlies brunns- och energiborrning AB. Begynnelsen var dock blygsam.

– Vi köpte en begagnad anläggning med en rigg, en kompressor och en lastbil, minns Charlie Isaksson.

De båda grundarna räddes inte uppgiften trots att konjunkturerna i mitten av 1990-talet inte var de bästa.

– Det första halvåret var det lite med jobb, men då fick jag tid att renovera upp grejerna. Sen hade vi tur att vattenkrisen kom 1996 och efterfrågan på vattenborrning blev stor.

Charlie Isaksson räknade också med att de energiborrningar som var vanliga söderut skulle sprida sig norrut.

– Jag kände att det fanns möjlighet och det har också blivit mycket bergvärme i inlandet.

Borrning är egentligen ett tvåmannajobb men under firmans första år fick Charlie sköta det praktiska arbetet på egen hand medan Helén, som arbetade som socionom parallellt, roddade administrationen och körde ut material då möjlighet fanns.

– Allt tog så mycket längre tid när man själv skötte borrning, montering och transporter. Man fick utnyttja dygnets alla timmar, minns Charlie Isaksson.

1996 fick firman sin första anställda och sedan dess har företaget vuxit sakta men säkert. När en anställd har jobbat i företaget och borrat några år som andreman och lärt sig yrket, har han successivt fått börja borra själv.

– Vi har bra personal, och har valt dem som i grunden haft en praktisk utbildning och lastbilskort. De har fått prova på yrket ett tag och några har haft möjlighet att vidareutbilda sig via Geotecs brunnsborrarutbildning. Personkemin är också en viktig del för trivsel på jobbet, säger Charlie Isaksson.

I dag har firman fyra borrningslag som åker milsvida ikring. En anställd åker dessutom efter borrarna och monterar vattenpumpar, kollektorer samt servar anläggningarna, ett arbete som kräver god planering.

– Det kan bli 70-80 mil om dagen för honom ibland, säger Charlie Isaksson som har det grannlaga uppdraget att lägga upp logistiken så att det finns personal, verktyg och material på alla ställen. Att planera jobben innebär även mycket kundkontakter.

– Det kan vara lite knepigt ibland.

Varje måndag samlas personalstyrkan i Malgovik och går igenom veckans uppdrag så att alla vet vad alla ska göra.

Två arbetslag utgår från Malgovik, det ena utför uppdrag i Vilhelminatrakten och uppemot fjällvärlden, det andra sköter regionen Storuman-Tärna.

En tredje anläggning finns baserad i ett hyrgarage i Lycksele och servar Åsele-Norsjöstråket. Den fjärde anläggningen finns i Svartlidengruvan.

– Arbetslagen sköter sig i stort sett själva och jag räknar på jobb och ser till att allt är klart på arbetsplatserna, säger Charlie Isaksson, som borrar mindre själv numera.

När det vankas specialjobb är han dock med i uppstartsskedet.

– Ibland längtar jag tillbaka ut till maskinen, men det är bara bra att vi fått ett sånt flyt och att killarna är så duktiga, vi satsar på att ha det så här.

Att växa mer är inte aktuellt.

– Nu är vi tillräckligt stora för att kunna ta stora jobb, men blir vi större blir det svårt att hålla igång allt, säger Helén Isaksson, som sedan ungefär fem år tillbaka arbetar heltid med företaget.

Kontoret har tills nyligen funnits i parets Isakssons hus i Malgovik. När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på är man dock precis i färd med att färdigställa nya lokaler, på andra sidan gatan.

– Det är en renoverad pensionärsstuga som vi ska ha som kontor, det behövs, efter 17 års företagande och med tolv anställda blir det mycket pappersarbete, säger Helén Isaksson.

En bit upp på berget i byn finns företagets verkstad, ett före detta potatislager som man köpte och byggde om i slutet av 1990-talet.

– Vi servar och tar hand om maskinerna själva, det är ett tufft jobb för dem och man måste hålla efter grejerna, säger Charlie Isaksson.

Maskinparken består i dag av fyra kompletta anläggningar som var och en består av en borrigg, en lastbil, en servicebuss samt en kompressor.

Tre av borriggarna är radiostyrda av märket Comacchio och den fjärde är kabelstyrd av märket Nemek, lastbilarna är Scania och kompressorerna är Atlas Copco.

– Riggarna är i grunden lika, men av olika storlekar och utrustade på olika sätt för olika ändamål, säger Charlie Isaksson.

Han kan, med drygt 20 års erfarenhet, konstatera att borraryrket blivit betydligt säkrare.

– Maskinerna är radiostyrda eller styrs med kabel numera, inte som förr då man stod bredvid och styrde med spakar.

Det finns dock fortfarande en del att göra på säkerhetsfronten, och Charlie, som är invald i branschorganisationen Geotecs styrelse, konstaterar att arbetsmiljö och säkerhet, liksom utbildning och certifiering är branschens viktigaste frågor.

Att borra innebär att jobba med höga lufttryck och han betonar därför vikten av att alla säkerhetsrutiner och regler följs till punkt och pricka.

Att jobba som brunnsborrare i inlandet kräver gott sittfläsk. Antalet tillryggalagda mil varje år är enormt.

– Vi får åka jättemycket, vi arbetar främst i Västerbottens inland men i takt med att vi har vuxit så mycket har vi också kunnat åta oss större jobb, till exempel i Norrbotten, säger Charlie Isaksson.

Företaget borrade till exempel hela vintern i Aitik.

– Vi tog bergprover åt Boliden, vi har också under många år RC-borrat i Svartlidengruvan, säger Charlie Isaksson.

Han är vid det här laget en ärrad veteran som inte bangar för något när det gäller borrning.

Han uppskattar att han i dag borrar mest för vatten och geoenergi medan entreprenadborrning, som till exempel att ta sig under vägar, borra fundament för vindkraftverk och borrning i kraftverksdammar, står för ca 20 procent av verksamheten och borrning för gruvindustrin för ungefär 25 procent.

Jobbtillströmningen är alltjämt god, och Charlie och Helén får anstränga sig för att kunna ta två veckors sommarledigt. Att offra ledigheten under den årliga älgjaktsveckan är dock inte förhandlingsbart.

– Den är obligatorisk, ler Charlie Isaksson.

Hösten är annars den mest jobbtäta perioden.

– Vi borrar på vintern också, men snön och kylan gör att det blir lite mindre. Men då passar vi på att serva och gå igenom maskinerna ordentligt, säger Charlie Isaksson.

För framtiden hoppas han på fler gruvjobb och han misströstar aldrig.

– Vi har aldrig varit oroliga, oavsett hur lite jobb det har varit har vi alltid trott på det här och vi är inte rädda att anta nya utmaningar, det är ju det som är roligt i det här!

———————————————————————————————

Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube! 

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.