23948sdkhjf

Vreda vädergudar veknade

Snön låg djup i maj och det blev bråttom redan från början när två mil väg, 30 betongslukande fundament och 30 kranplatser skulle byggas på kalfjället. – Det är ett extremt projekt, säger David Andersson på NCC.

Blaiken. Vid en första anblick är det inte mycket som skvallrar om att intensivt arbete pågår på Blaikfjället. Blaiksjön glittrar i sommarsolen, Klimpfjäll och Kittelfjäll ståtar snöklädda vid horisonten, Hemavan skymtar på avstånd och några renar masar sig långsamt upp från middagsvilan för en tämligen ogenerad kisspaus.

– Det är otroligt fint här uppe på kalfjället, en klar dag ser man ända till vindkraftverken i Malå, säger David Andersson, blockchef för vägar på NCC:s entreprenad på platsen.

Vi befinner oss några mil nordväst om Storuman, nästan 800 meter över havet. Skådar man åt ena hållet ser man resliga granar medan den som vänder blicken åt det andra inte ser mycket annat än hjortronblom och vindpinade fjällbjörkar. Den skarpögde finner dock snart att här finns mer än storslagen natur. Här finns också mänskligt byggda storverk. På håll syns halvresta vindkraftverk, grusade vägar har dragits över myrarna och fjällidyllen är faktiskt en arbetsplats med nästan 90 man och en hel del maskiner som ger järnet under sommarmånaderna för att hinna klart innan vintern drar in.

– Vi har kört hårt från dag ett, det har bara varit att trycka ner gasen i botten, säger David Andersson.

Det blåser bra här på lågfjället, något som vindkraftsbolaget Blaikenvind, som ägs av Fortum och Skellefteå Kraft, vill dra nytta av. De bygger här en vindkraftspark som ska bli Nordens största på land – med totalt 100 vindkraftverk blir parken till och med en av de större i Europa. Svevia gjöt fundament till de 30 första i fjol, och i sommar gjuter NCC ytterligare 30.

David Andersson är inget blåbär när det gäller att bygga vindkraft. I fjol begick han sin premiär i vindkraftsparken i Åmliden i norra Västerbotten.

– Det är roligare än att bygga väg, men det är logistik för hela slanten, konstaterar han.

Nu bygger han vindkraft på fjället, en upplevelse som bjudit nya erfarenheter.

– Vi kom hit den sjunde maj men det var två-tre meter snö, så vi fick ta hit en D6:a och en D8:a och röja snö i en vecka först.

När bandschaktarna gjort sitt kunde man påbörja det egentliga arbetet.

– När vi kom fanns bara de två huvudvägarna, vi har fått bygga allt annat, säger David Andersson.

Han beskriver projektet som ”extremt”.

– Det är två mil väg, 30 fundament och 30 kranplatser och alla ytor ska plattbelastas.

Tornen som ska placeras på fundamenten är hundra meter höga och vingarna är 50 meter långa, med nacellen väger de närmare 100 ton var och bärigheten är därför avgörande. Fundamenten ska klara trycket från de jättelika pjäserna och kranplatserna ska hålla måttet när gigantiska kranar sätter upp verken, varje plan är cirka 900 kvadratmeter stor och slukar 500 kubikmeter grus när det ska byggas både förstärkningslager, bärlager och slitlager.

När man schaktat ut för ett fundament fylls gropen, den tätas och sedan sprängs berget. Därefter rensas gropen med mindre grävmaskiner, en spolbil spolar rent, ytan besiktas och sedan vidtar ”slaskgjutningen”, det vill säga en gjutning utan armering för att få en plan yta att arbeta på.

Tolv av de 30 fundamenten byggs som gravitationsfundament medan de övriga 18 förankras i berget.

De bergförankrade fundamenten är 8,60 meter breda och i det närmaste åttakantiga.

– När vi gjutit igen alla ojämnheter borrar vi åtta hål, tolv meter ner, för bergsförankringen.

Därefter gjuts själva fundamentet.

– Vi bygger en förhöjd konstruktion om berget är väldigt dåligt, totalt kan det bli upp till 200 kubikmeter betong, säger Reine Persson, blockchef för fundament.

Där berget är sämre bygger man i stället gravitationsfundament med dränering, grusfyllning, bärlager, slitlager samt en justerad överbyggnad. Fundamenten blir större än de bergförankrade, totalt 18 gånger 18 meter. Varje fundament slukar inte mindre än 700 kubikmeter betong och armeringen är 32 millimeter i diameter.

Gjutningsarbetet på platsen är både omfattande och avancerat. I varje fundament ska totalt 200 stycken tre meter långa pinnbultar gjutas in i en korg som består av en sju centimeter tjock bottenplatta och ett lika tjockt lock. Den färdiggjutna korgen väger 14 ton och bultarna går ner till berget genom bottenplattan och sticker även upp ovanför locket.

När tornet sedermera placeras på fundamentet momentdras det ihop med bultringen. Bultarna måste därför placeras precis på rätt ställe, en enda millimeters avvikelse kan få förödande konsekvenser.

– Men bultarna är plaströrsbeklädda så det går nästan inte att sätta dem fel, konstaterar Reine Persson.

De nybyggda vägarna slingrar sig diskret över fjället.

– Vi har fått schakta mycket myrar och fylla igen, en del har varit 20 centimeter djupa, andra har varit två meter djupa, säger David Andersson.

Blaikfjället är myrrikt och klassas som ett Naturaområde. Det innebär eftertanke utöver det vanliga.

– Vi får inte ta några genvägar utan har fått slicka vägar och fundament för att inte hamna utanför arbetsområdet, berättar David Andersson.

– Vi följer landskapet så mycket vi kan, vi fyller inga höga bergbankar, följer naturen och varje moment föregås av en noggrann arbetsberedning, alla måste veta hur man ska reagera om det blir en läcka till exempel.

Markförhållandena är skiftande med mycket berg och väldigt lite morän. Två lag spränger och när de största objekten är avklarade har man sprängt totalt 8 500 kubikmeter. Sprängstenen används som fyllnadsmaterial, huvuddelen av berget tas dock från en täkt i närheten där en kross från Lidströms Kross går dygnet runt.

NCC har totalt 86 personer på plats i Blaiken, inklusive underentreprenörer. En projektchef, två blockchefer och två arbetsledare styr på bygget och på plats finns också en KMA-ansvarig (kvalitet, miljö, arbetsmiljö) samt tre mättekniker som har fullt sjå att ta fram nödvändiga siffror.

– ALLT ska mätas, från schakter till fyllningar och bultgrupper, konstaterar David Andersson.

Åtta grävmaskiner arbetar med schakterna, de två bandschaktarna fyller berg och en hyvel tätar.

Grävmaskinerna är flera Caterpillar (345, 336, 330, 323 och 329), en Hyundai (250) samt en Volvo (290). Bandschaktarna är Caterpillar D6 och D8, en Volvo L60 hjullastare sköter justeringar och kabeldragningar och tolv lastbilar kör grus dagtid, sex får köra kvällsskiftet. Tre tolvtonsvältar av märket Dynapac rullar hela tiden och åtta dumprar och två omlastningstraktorer förser bandschaktarna med berg.

– Vi har två omlastningscentraler där bergmaterialet lastas över från lastbil till dumper, lastbilarna tar sig inte ner på vägarna med fullt lass, säger David Andersson.

Caterpillars 740 är den största av dumprarna, Volvo har tre A25, två A35 och en A40 på plats och den åttonde dumpern är av märket Bell.
Omlastningsmaskinerna är två Volvo L120, två mobilkranar lyfter armering, formar och bultgrupper. En egen betongstation med en maxkapacitet på 80 kubikmeter i timmen finns också i anslutning till arbetsplatsen. Vid stationen finns två pumpbilar som sällan får vila och en tredje pumpbil står stand by.

– Vi måste ha en i reserv om något skulle rackla, det får INTE bli stopp, betonar David Andersson.

Det är mycket som ska göras på kort tid. Två mil väg ska brytas, 30 kranplatser ska anläggas och 30 fundament ska gjutas.

– Vi ska dessutom schakta för kabel som Lapplands Eltjänst sedan lägger ner, det blir ett antal mil kabel som ska ner i backen, både högspänningskabel, optoslang och jordlinor, säger David Andersson.

När Entreprenad hälsar på är 19 av de 30 fundamenten färdigarmerade, knappt tio är gjutna och man har schaktat för alla utom ett.

– Det sista ligger mitt i en myr, vi måste schakta och fylla samtidigt, det blir en skopa schakt och en skopa berg att fylla med hela tiden. Dessutom måste vi fram med en väg, kommenterar David Andersson.

Den första veckan i oktober ska allt vara klart och platsen ska besiktas. Förutom den inledande snöchocken har vädergudarna varit nådiga.

– Det började inte smälta på allvar förrän i juni men det har inte varit så mycket regn hittills, säger David Andersson.

Han hoppas att hösten ska bli lika mild som 2011, men är beredd på att det lika väl kan bli en meter snö i september.

– Vi får vara beredda på allt, det är lugnt.

Klicka här för att läsa mer om hur man klarar logistiken på fjället. —————————————————————————————————Entreprenadbranschens egen tidning!

Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.111