Kjell bygger en sjö i en sjö
Av 
Österby. Kjell Axelsson bryter sig fram genom den sörmländska djungeln, han kör resolut över stubbar, visar vare sig sly eller buskar någon nåd, bänder skoningslöst ner allt som kommer i hans väg och matar lugnt fram sin smala men bredbandade grävmaskin över de vattenfyllda tuvorna.
Utanför maskinen har inte ens en människa fast mark under fötterna, vattnet sipprar obönhörligt in i skorna och står man inte i vatten sjunker man snabbt ner i den uppgrävda leran i stället.
En vanlig grävmaskin skulle inte klara sig många minuter här men Kjell Axelsson går på vatten och genom den mest svårgenomträngliga växtlighet med sina bredbandare.
– Jag ska bygga en sjö i en sjö, då kan man inte ha andra maskiner, ler han.
Det är strålande vackert i Sörmland denna soliga junidag, fåglarna kvittrar, Mälaren lyser blå några hundra meter bort och en vetgirig älg tittar dagligen fram mellan buskarna för att stirra ut Kjell och hans maskiner.
– Han står där varje morgon, men när jag går ur maskinen försvinner han.
Detta är gamla jordbruksmarker och en vackert renoverad mangård tronar på en kulle.
Fastigheten har fått en ny ägare som vill rusta upp både den magnifika byggnaden och de vidsträckta ägorna rejält.
När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på håller man på att sätta fast en ny balkong på den rödmålade herrgården.
Kjell Axelssons uppdrag är dock avsevärt större.
– Mälaren ska in till huset igen, förklarar han.
Herrgården låg en gång betydligt närmare sjön men när samhället aktivt började förhindra återkommande översvämningar genom att reglera Mälaren blev gammal sjöbotten betesmark och åkermark.
Nu ska Kjell Axelsson på enmansföretaget Kjell Axelsson Maskin AB ge fastigheten närmare kontakt med det mäktiga vattnet igen genom att bygga ett nytt hamninlopp och fem hektar våtmark.
– Våtmarken ska bli en fosforfälla för hela området, fosfor från jordbruksmark och avlopp ska därmed inte kunna nå Mälaren utan fastna i sediment och växter, förklarar Kjell Axelsson.
Han började jobba i Österby i höstas och lade ner nya avlopp och grävde ut ett avrinningsområde. Sedan var det dags att gräva en kanal in från Mälaren.
– Det ska bli ett nytt hamninlopp så att man kan komma in med tiometersbåtar till den egna hamnen, det blir fint det, ler Kjell Axelsson.
När hamninloppet är klart ska övrig mark snyggas till så att det blir gräsmatta ända ut till Mälaren, 300-400 meter från huset.
Nu är han i full färd med att bygga våtmarken, ett arbete som innebär enorma schakter.
– Vi tar ut 10 000 fasta kubik bara i hamnen, och för våtmarken blir det 50 000 kubik, säger Kjell Axelsson.
Massorna kan inte transporteras bort, i stället läggs de i vallar och i ett par öar som ska skapas på lämplig plats.
– Man ska kunna ta sig över vallen med en traktor och vi behöver två öar för att bli av med massorna, vi ska också bygga en stenö under vattenytan för kräftornas och fiskarnas skull.
Våtmarkens vatten ska ligga 70 centimeter högre än Mälaren.
– Då får man en vattenspegel utan att behöva schakta ännu mer, förklarar Kjell Axelsson.
Vattennivån regleras med hjälp av en mastodontmunk, en ”smart tunna” med oanade förmågor.
– Det är nog den största man kan få tag på den, den är 120 cm i diameter och rören in och ut är 80 cm, säger Kjell Axelsson.
Med hjälp av brädor ska man hålla koll på hur högt vattnet i våtmarken blir.
– På hösten kanske man kan sänka den lite, för att få ut gammalt vatten, säger Kjell Axelsson.
Han har jobbat i över 40 år i branschen och har delat sin tid mellan entreprenaduppdrag och jordbrukande. Bredbandare har varit hans melodi i drygt 20 år.
– Det blev mer och mer våtmarksjobb, då behövs bredbandare.
I dag har han fem maskiner med band på 90-120 cm: en Hitachi, tre JCB och en Åkerman.
– Det är många maskiner och är man ung är det svårt att låta maskinerna stå men för gamla rävar som mig är det inget problem.
Alla behövs dessutom, betonar han.
– Får man ett tokigt jobb och det fattas en viss maskin blir det problem, här använder jag till exempel tre av mina fem bredbandare.
Maskinparken i övrigt består av dumprar, lastfordon med mera.
– Men det är bredbandarna som rullar mest.
Han bygger om maskinerna och tillverkar en hel del redskap själv i sin verkstad i Stora Sundby.
– Man måste anpassa maskinerna för varje jobb.
Det märks inte minst i Österby där den drygt tio år gamla mindre JCB-grävaren fått en rejäl omgång i verkstaden.
– Jag har kapat tornen med 17 centimeter på varje sida, sedan satte jag på 120-larvband.
Maskinens totala bredd blir därmed bara 3,19 meter.
– Den är smal, trots att den har de bredaste banden. Det är riktigt speciellt men det behövs här.
Maskinen har dessutom fått en sticka med utskjut.
– Räckvidden är 10,5 meter fast maskinen bara väger 13 ton.
Hitachin var något av ett spontaninköp.
– Jag fick två maskiner ”inlåsta” på en gård när vägen brast och var tvungen att hitta en ny snabbt så jag köpte den här på dagen.
Hitachin är av 2000 års modell och har larvband på 100 centimeter. Den har också fått en extra lång bandvagn på 4,20 meter.
– Det är mycket för en så liten maskin, säger Kjell Axelsson.
2008 köpte han en helt ny maskin, en JCB 220 som han valde att utrusta med schaktblad.
– Det är inte vanligt på en så pass kraftig maskin men bärigheten ökar med 30-40 procent om man ställer även schaktbladet på en stockmatta.
Maskinen har larvband på 90 centimeter och har också försetts med en extra lång arm.
– Den har 16 meters räckvidd, det är mycket för en maskin på 22 ton.
Tre av hans maskiner har knäckta larvplattor.
– Det ökar bärigheten eftersom de inte skär av gräsrötter och vass.
Skoporna köper han från Irland eller bygger själv. På den mindre JCB:n sitter till exempel en specialbyggd gallerskopa.
– Den släpper vattnet rakt igenom, då blir det mindre tungt och man får med vegetationen på ett bra sätt.
Han konstaterar att skopan har stor betydelse.
– Det går 40 procent fortare med rätt gallerskopa, en ”stadsgrävare” som skulle välja en konventionell skopa skulle bli tokless på en gång.
Han är inte helt ensam på jobbet, Ronny Berggren har lejts in som förare, han sitter i Hitachin och gräver för jordvärme, totalt 1 200 meter jordvärmeslang ska en meter ner i backen, från huset ända ut till Mälaren.
Det gäller att ta det lugnt, hela Kvicksunds vatten- och avloppsledningar lurar i backen men Ronny gräver med finess i den vattenfyllda leran.
– Man blir nästan sjösjuk som det gungar emellanåt, ibland får man kasta ut lite ris och stubbar för att få fäste igen, säger han.
– Det handlar om nerver, ler Kjell Axelsson.
Att bygga en sjö i sjön kräver nämligen en hel del nerver. Detta märktes inte minst när kanalen från Mälaren skulle grävas ur. Grävmaskinerna med de bredaste banden fick larva sig ut på stockmattor, sen var det bara att hoppas på det bästa.
– Ibland sjunker man ner och då gäller det att inte bli för stressad, minsta misstag och man ramlar i, konstaterar Kjell Axelsson.
Panik är inte att rekommendera, i stället ska man sitta kvar och gräva sig ur situationen.
– Man får ha is i magen, gräva på rätt ställe och flytta massorna så att man kommer på fast grund igen. Det är riskfyllt, vi har gått så långt ut vi har tordats, säger Kjell Axelsson.
Han har inte trillat i plurret här, men visst har det hänt.
– Det tog fem dagar att få upp maskinen, då magrade jag nog fem kilo!
Arbetet med våtmarken är i full gång efter vinteruppehållet. Kjell Axelsson gräver av den yviga ytvegetationen och kommer sedan ner till den kraftiga leran.
– Så blir det när det är en gammal sjöbotten.
Massorna flyttas runt i många omgångar. Den djupare delen av våtmarken ska vara närmare två meter djup, medan den grundare ska bli 60-70 centimeter.
– Det tar nog minst 50 arbetsdagar innan vi är klara med våtmarken, sedan blir det nog en del parkarbeten och liknande, säger Kjell Axelsson.
Han räknar med att få återvända till platsen under kommande år.
– En våtmark blir aldrig ”klar”. Först ska man bygga den. Sen måste den rensas och kanske lagas.
Naturen är listig och väntar på att få återta det den berövats. Det märks inte minst här, marken röjdes för bara fyra år sedan men sly och buskar bildar redan mindre skogar och vassen brer ut sig ohämmat.
– Kaveldunet hämnas, deras frön kan ligga i 50 000 år och sedan börja gro, rensar man inte blir det som en matta. Det är bara att köra på, så in i vassen!
—————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.