Björn är diskret men brutal
Det svenska ledningsnätet är i akut behov av renovering. Mycket jobb väntar framöver men man måste inte riva upp himmel och jord. – Med schaktfria tekniker går det fortare, det blir mindre transporter och därmed mer miljövänligt, säger Björn Lithman på BCT.
9
Bilder
Styrstången har nått fram genom 170 meter vattenledning. Styrstången har nått fram genom 170 meter vattenledning.
Bromma . Midsommarvinden susar fridsamt i de utblommade syrenerna i ett sömnigt villaområde i Stora Mossen. Det är dock inte lika semesterstängt som det ser ut att vara i förorten, hårt men diskret arbete pågår när närmare 400 meter gjutjärnsledningar ska bytas ut.
– Vattenledningarna är gamla, från 1930-talet, säger Robban Sundberg, rörläggare på Stockholm Vatten.
Tillsammans med rörläggarkollegan Mattias Wilbacher och underentreprenörerna Marcus Järking på Oves Minilast, Robin Åkerblad på Wasa express samt Björn Lithman och Oscar Lithman på BCT ska han se till att rören kommer i backen så snart som möjligt.
– Man vill gärna jobba snabbt så att man inte stör de boende för mycket.
Den gamla gjutjärnsledningen är ”dödad”, vattnet har stängts av och går i stället i en provisorisk ledning som ringlar sig fram längs gatan.
– Det går att köra över den men parkerar någon på den blir det dåligt vattentryck i området, ler Robban Sundberg.
Gjutjärnsledningen inväntar stoiskt sitt slutgiltiga öde. Uppdraget är indelat i etapper och i just denna ska gänget spräcka sönder 170 meter av den gamla ledningen och ersätta den med ett modernt plaströr. Arbetet utförs från två schakt, i en mottagningsgrop står Björn Lithman och matar sin hydrauliskt drivna bursmaskin med 70 centimeter långa järnstänger. De kopplas ihop och trycks in med 40 tons tryck i den gamla vattenledningen som är cirka 100 millimeter i diameter. Sommarjobbande sonen Oscar Lithman styr maskinen och grävmaskinisten Marcus Järking langar ner stängerna i gropen.
170 meter längre upp på gatan finns en annan grop. När pilotstången nått fram och trycks ut där framme slås bursmaskinen av. Nu är det dags att plocka av piloten och förse den främsta järnstången med en rejäl kniv, en kona samt koppla på den nya ledningen (med en diameter på 110 millimeter). Därefter är det bara att medelst bursmaskinen dra tillbaka hela kedjan genom det gamla röret.
– Då spräcker kniven sönder gjutjärnsledningen, konan gör hålet större och plaströret dras in, förklarar Robban Sundberg.
En enkel process som dock just i dag är lite mer komplicerad än vanligt eftersom de 170 meter rör som ska ner i backen levererades utan kabelrulle.
– Vi fick sätta dit en provisorisk, mindre, rulle men det rullar inte som det ska, kommenterar Robban Sundberg.
Röret nyper fast och det krävs lite pyssel innan Björn Lithman till sist får röret med sig när han drar tillbaka stängerna.
– Det blev lite extra arbete, ler han.
Rörspräckning kräver minimalt med grävning, två gropar räcker.
– Sen måste vi ju gräva fram alla serviser, inne i stan är det kanske sju serviser på hundra meter men här med alla villor är det 17, säger Robban Sundberg.
En 5,5 tons Doosan hjulgrävare sköter schaktarbetet.
– Vi hade en del jobb inne i Gamla Stan och då fick en större grävare inte plats. Men sen märkte vi att det räckte bra, man behöver inte göra särskilt stora hål, kommenterar Robban Sundberg.
Han ser rörspräckning som ett bra alternativ när man ska renovera eller förnya ledningar.
– Förut har vi använt jordraket men det är mycket osäkrare, då använder man tryckluft och vajer och måste ha in tryckluftshammare och tryckluftsslangar i den nya vattenledningen.
Stockholm Vatten har använt sig av rörspräckning i flera år vid det här laget och Robban Sundberg betraktar metoden som ”extremt säker”.
– Stängerna matas in lugnt och metodiskt, de är aldrig inne i ledningen och det är inget som går åt helvete!
Han tillägger att metoden går att använda året runt.
– Tjälen gör oss inget, däremot kan den provisoriska vattenledningen frysa om det är 20 grader kallt. Men då kan man koppla ytterligare en provisorisk ledning som är öppen och där vattnet alltid rinner, då blir det aldrig stillastående och fryser inte.
Björn Lithman har återkommande rörspräckningsuppdrag för Stockholm Vatten.
– Det blir nog i genomsnitt ett i månaden, säger han.
Han är en av två ägare till BCT (Björn Cristian Teknik), ett sju år gammalt företag som specialiserat sig på schaktfria tekniker.
– Vi spräcker rör men arbetar också med styrd borrning, tryckning med jordraket, hammarborrning med mera.
BCT har ungefär tio anställda och verkar främst i södra Sverige.
– Vi har en bas i Stockholm-Örebro och jobbar mest i de södra delarna av landet, säger Björn Lithman.
Uppdrag saknas inte.
– Det är mycket bredband som ska ner i backen nuförtiden!
Det blir också en hel del ledningsrenoveringar, men Björn Lithman konstaterar att det borde vara betydligt fler.
– Många kommuner har inte fattat att deras ledningar behöver bytas ut, det sägs att det ska ta 300 år att bara byta ut de akuta bitarna, ska man ta det som egentligen behövs tar det väl tusen år med den här takten.
Att det svenska ledningsnätet är ålderstiget är väl känt, men det är inte alla kommuner och ledningsägare som tagit sig an problemen.
– Det är kanske en eller två kommuner som har ett fräscht ledningsnät, i resten har rören kanske hundra år på nacken, säger Björn Lithman.
De som faktiskt byter ut sina ledningar arbetar dock i allt högre utsträckning schaktfritt, konstaterar Björn Lithman. Han betraktar de schaktfria teknikerna som väl etablerade och i ständig utveckling och hoppas att fler ska se värdet i att slippa gräva upp hela bostadsområden för att renovera ledningar.
– Fördelarna är många, med schaktfria tekniker går det fortare, det blir mindre transporter och därmed mer miljövänligt.
Han konstaterar att uppdraget i Bromma, som beräknas ta ungefär tre månader, skulle ha tagit minst dubbelt så lång tid om man grävt upp gatan.
– Då hade vi dessutom stört de boende betydligt mer, nu kan de i alla fall parkera och köra in till huset, tillägger Robban Sundberg.
Björn Lithman ser Trafikverket som något av en förebild i sammanhanget.
– De ställer mycket hårdare krav, deras vägar får man inte gräva av hur som helst, bara om det inte går att använda schaktfria tekniker och trycka eller borra sig under i stället. Vi hoppas att fler kommuner ska vakna till snart, det finns mycket pengar att tjäna i och med att underhållsbehovet är hur stort som helst.