23948sdkhjf

En bit på väg mot något bättre

Albert Einstein lär ha sagt att han aldrig tänker på framtiden för den kommer tids nog. Den lyxen kan inte våra politiker unna sig.
När ett isande regn letar sig in under kragen och sakta rinner ner innanför skjortan är det lätt att hålla sig för skratt när finansminister Anders Borg beskriver den svenska ekonomin som ett aprilväder. Tack och lov tenderar de kalla kårar som letar sig ner längs ryggraden att avta rätt snabbt samtidigt som förhoppningen om några betydligt ljusare aprildagar ökar i takt med att hans analys blir mindre abstrakt och mer konkret.

Huvudbudskapet är att en stabilisering skett under de senaste månaderna och att en normalisering av svensk ekonomi ligger väldigt nära i tiden. Att ekonomin är på väg att stabiliseras betyder dock inte att det är dags att blåsa faran över. Det finns risk för bakslag och strategin att inte förköpa sig på reformer i en kortsiktig jakt på tillfällig framgång hos väljarna är värd all heder.

När oppositionen skriker efter mer reformer svarar finansministern med övertygelsen om att konjunkturen kommer att vända kraftigt uppåt redan nästa år och att det inte finns något behov av ”akuta” krispaket längre. Han framhärdar också i den mer ansvarstagande linjen att inte riskera den förhållandevis starka ekonomi vi ändå har i dag genom krispaket som egentligen inte ens behövs. Jämförelsen med andra länder i Europa som nu tvingas dra in svångremmen och höja skatterna är talande.

Finansministern ökar till och med trycket något på Riksbanken genom att hävda att det finns utrymme för en försiktig räntesänkning under året.

Om det nu inte finns utrymme för reformer finns det förstås inte heller utrymme för ytterligare jobbskatteavdrag. I stället kan vi kanske få se förslag på satsningar på infrastruktur, utbildning och forskning i den kommande höstpropositionen.

Helt uppenbart är dock Anders Borg inte helt nöjd med att jobbskatteavdraget inte kan följa den tänkta utvecklingen. En utredning, gjord av finansdepartementet, visar nämligen att avdraget ökat antalet personer i arbetskraften med ungefär 100 000, utöver vad som kan förklaras av konjunkturbetingade och demografiska förändringar.

En viktig detalj i sammanhanget är ambitionen att öka tillgången på bostäder. I dag är det inte bara trygghetslagarna som låser in människor i ”fel” jobb, ibland också på fel plats. Även bristen på bostäder är ett problem som ibland är oöverstigligt. Ett sätt att minska skadeverkan är att göra det enklare att hyra ut en privatägd bostad, ett än effektivare sätt är att genomföra någon form av generell och långsiktig skattelättnad för byggandet. Bilden av att bostadssektorn är subventionerad lever tyvärr fortfarande kvar i allt för stor utsträckning. Den ger ett nettotillskott till statskassan, vilket ger utrymme för skattelättnader. Om det dessutom kan kombineras med en långsiktig bostadspolitik i stället för alla snabba ryck och tvära kast som skapar oro och omöjliggör en långsiktig planering är mycket vunnet.

Finansministern tror , av naturliga skäl, starkt på sin ekonomiska politik, och ett besök på årets största internationella maskinmässa har närmast förstärkt bilden av att den närmaste framtiden ser förhållandevis ljus ut.

Efter den senaste krisen har det i stor utsträckning varit Kina som lett den internationella uppgången. Europa har gått trögt, men nu finns en allmän uppfattning bland de stora maskintillverkarna att Europa börjar rulla igen. Och rullar det i vårt närområde så kommer det att gynna vår inhemska industri och stärka hushållens framtidstro.

Albert Einstein lär ha sagt att han aldrig tänker på framtiden för den kommer tids nog. Den lyxen kan inte våra politiker unna sig.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063