Försiktig början till egen politik
”Om Annie Lööf vill visa det mod hon pratar om, då kan hon slåss för sänkt beskattning på tjänster i stället för konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen.
Tanken var god. Lagen skulle skydda arbetstagare i samband med uppsägningar och avskedanden och har fungerat någorlunda väl i den rollen. Problemet är att den också är en av flera effektiva murar som stänger främst ungdomar och invandrare ute från den seriösa arbetsmarknaden samtidigt som den låser fast en mängd människor vid arbeten som de inte trivs med och i många fall inte ens är lämpliga för. I stället för att erbjuda trygghet resulterar LAS i minskad rörlighet på arbetsmarknaden och därmed även i försämrad trivsel, sämre produktivitet och lägre tillväxt.
Ett problem är att ingen regering riktigt vågar ta tag i problemet. Det finns en inneboende rädsla för att allt för många väljare bara skulle se ett borttagande eller en behövlig omarbetning som ett sätt att ge arbetsgivarna mer makt och inte se de fördelar som skulle följa en förändring – läs förbättring.
En politiker som nyligen tog bladet från munnen och vågade uttrycka sitt missnöje med lagen är Centerns partiledare, näringsminister Annie Lööf. Föga förvånande rör det sig då om en politiker som inte ens uppnått samma ålder som den förkättrade lagen. För ett parti som balanserar på gränsen till riksdagsdeltagande krävs onekligen en profilering som kan gränsa till gambling, men i det här avseendet är Annie Lööf värd all heder och förhoppningsvis kan hon få sina mer räddhågade regeringskamrater med på tåget.
Hon snuddar också i ett debattinlägg vid att förhållandena för företagen måste förbättras, bland annat genom sänkta kostnader för anställning. Lite försynt tycks hon ha glidit ifrån sin tidigare tydliga tes att ungdomar ska ha sämre betalt än sina äldre kollegor. I sitt inlägg skriver hon bland annat att kompetens måste premieras framför antal anställningsår. Givetvis borde det då vara lika tydligt att kompetens måste premieras framför antalet år sedan födseln.
Det hon däremot inte tar upp är den andra viktiga orsaken till dagens höga arbetslöshet, det enorma skattepåslag på tjänster som bland annat varit den främsta orsaken till dagens stora marknad för svart arbetskraft. Visserligen försöker man komma runt de problemen med hjälp av komplicerade system för rot- och rutarbeten, men även om framgångarna varit remarkabla blir det med hjälp av onödiga omvägar som inte ens är öppna för alla.
Hennes analys är dock klockren. Kortsiktiga lösningar som mer arbetsmarknadsåtgärder eller ökad press på att söka jobb räcker inte. För att lösa dagens strukturella problem krävs modet att genomföra nödvändiga reformer. Om Annie Lööf vill visa det mod hon pratar om, då kan hon slåss för sänkt beskattning på tjänster i stället för konkurrensutsättning av arbetsförmedlingen.
Och det blir inte lätt i en värld där varje finansminister, oavsett partifärg, agerar som socialdemokrat och slåss för att behålla varje krona som dimper ner i skattkistan. Flera undersökningar visar exempelvis att varje avdragen krona i rotavdrag ger minst en och femtio tillbaka till staten. Man ska befinna sig rätt långt ut på den politiska vänsterkanten för att betrakta det som en dålig affär.