The show must go on
När Demcon river två höga pannhus, varav det högsta 66 meter körs Skogshalls pappersbruk fortfarande för fulla muggar med rörgator och stegar bara en tugga från betongsaxen på den 45 meter höga höjdrivaren.
Demcom.jpg 40 meter pannhus ska bort. Det konstaterar föraren av höjdrivaren Case 850, Leif Christiansson.
– Det får inte utföras personlyft i korg om vindstyrkan överstiger 15–16 sekundmeter. Vi har tidvis haft 27 sekundmeter och varit tvungna att omprioritera arbetsuppgifterna i den mån det gott. Nu har vi kommit i kapp.
Demcon är nischat mot rivning av tung industri som kräver riktigt tunga maskiner för att låta sig besegras till kretsloppet. Med största maskinparken på 100 enheter bland rivningsentreprenörerna kunde företaget med 80 anställda och 125 personer sysselsatta under 2011 anta utmaningen att riva nio pappersbruk samtidigt. I dagarna avslutades rivningen av Vargön helt och första etappen Norrsundet.
– Demcom har aldrig tidigare haft så många rivningar vid pappersbruk igång samtidigt. 2011 var ett otroligt tryck i branschen, säger Veor Åhlander.
Han kan också andas ut efter att rivningens mest kritiska fas gått i lås.
Karlstad pappersbruk är en knivig rivning som frestar på de grå hjärncellerna. Två pannhus med pannor ska bort med driften opåverkad. Vid rivstarten var betongkonstruktionerna 45 och 66 meter höga. Ekvationen för det högsta gick inte ihop då längsta aggregatet ”bara” når 45 meter upp.
– Aggregaten kan heller inte bli hur långa som helst för då minskar kraften, säger Veor Åhlander.
Därför ligger tre höjdrivningsaggregat utsträckta som dinosauriers bugande böjda halsar framför det numera 40 meter höga pannhus som återstår av 66-metersjätten. Det finns varierande längder att tillgå för att få ett optimalt val. En viktig pusselbit för lösningen var en legomaskin, en Hitachi 250 som anlände i juli förra året specialdesignad för att snabbt kunna plockas isär och sättas ihop. Den har tidigare tjänstgjort vid Demcoms rivning av pappersbruket i Obbola som Leveranstidningen Entreprenad skrev om i nummer 13 förra året.
– Det engelska företaget Kocurec har utifrån våra önskemål konstruerat maskinen i tre separata delar bestående av motvikt, bandvagn och aggregat.
Anledningen till att en grävare utifrån ikeakoncept behövdes var det 66 meter höga betongberget, gigantiskt och till synes orubbligt. Tre omgångar med en maskindel vardera for upp i den bandgående Liebherrns krok, fackverkskranen som har en kapacitet för 160 ton. Där på betongjättens bjälklag landade delarna och skruvades ihop till en höjdrivare som kan nå 10 meter neråt (och 21 meter uppåt när det behövs). Ingen förare behövde dock arbeta på denna höjd.
– Hitachin radiostyrdes och det var väggar runtomkring så det var ingen risk att maskinen ramlade ner, säger Veor Åhlander.
Ramlat ner på kabelstegar och rörgator kopplade till pannhusen skulle rivningsmassor i form av betongklumpar och järnskrot gjort om man inte funnit på en lösning, där också.
– Vi byggde stålskydd över media och kunde därmed riva ner på skyddet medan en Takeuchi på 10 ton städade bort. Bandgrävaren var liten och smidig, passande för uppgiften. Bruket godkände skyddet vilket var en förutsättning för att vi skulle kunna börja riva, säger Veor Åhlander. Maskinresurserna i de stundtals starkt sulfitdoftande ångorna blandade med rivdammet är höjdrivarna Hitachi 850, Case 800, 1 Cat 325 B bandgrävare, 1 Cat 330 bandgrävare, 1 Hitachi 135 och 1 Takeuchi.
Leif Christiansson är förare till den 45 meter höga höjdrivaren på framsidan fabricerande ett allt större titthål. Det visar allt mer av gårdsplanen på baksidan där den andra höjdrivaren, även den 45 med meters höjd attackerar med betongsaxen på toppen av byggnaden.
– Det svåra med höjdrivning är att se hur man ska riva och det är också lätt att få något på sig. Men efter sex år ska jag väl fått en viss vana.
Leif Christiansson bor i Ludvika men flyttar med höjdrivaren och bor i husvagn under veckorna och kör långa arbetsdagar från klockan 7 till klockan 19.
Rivningsentreprenaden för 50 miljoner kronor påbörjades i februari förra året och den mest tidskrävande och mest personalintensiva fasen med 25 personer var selektering och sanering. Återvinning på plats innebär att det finns en krosslinje med siktar och hjullastare.
– Beställarna ställer stora krav på renhet när det gäller rivningsmassor, säger Veor Åhlander.
Renhetskravet har resulterat i en sikt som tar ut 0-35 mm, resten går genom en vindsikt som blåser bort kablar, isolering och trä.
– På så sätt får vi inte med föroreningar, det är ett sätt att förebygga.
Det krossade går ut till Vidön där Kewab; Peab och NCC med flera bygger ett nytt renseri åt Skoghalls Bruk. Stomrivningen startade efter semestern och nu är all byggnation riven i slutet av . Den 1 april ska krossningen vara klar och den 22 juli hela området vara återställt.