Fullt röj på fjället
Tidigare kunde vägen över Flatruet vara avstängd veckor i sträck under vintern. Med hjälp av bandschaktare, snöslunga och pistmaskin har situationen för trafikanterna märkbart förbättrats. Nu hör snöstopp till ovanligheterna.
Flatruet är ett lågfjäll som länge var ett hinder för fordonstrafik under hela året. Sommaren 1938 kom dock den efterlängtade invigningen av Flatruetvägen som med sin högsta punkt på 975 meter över havet innebar en avsevärd förkortning av restiderna i framför allt nordsydlig riktning – frånsett under vissa snörika perioder.
Snöröjningen har varit förhållandevis traditionell, vilket inte passat de naturliga förutsättningarna på kalfjället. Anledningen är helt enkelt att de snövallar som plogas upp vid sidan av vägen samlar upp den snö som följer med vindarna och resultatet blir drivor av ofta hårdpackad, närmast ogenomtränglig snö på vägen.
Lösningen kan tyckas vara något av Columbi ägg, så enkel att man undrar varför man inte gjort så tidigare. Bakom genomförandet står Svevia och Östersundsentreprenören Lennart Edlund som fick idén när han under några år jobbade på Arlanda och såg hur snöslungor användes för att röja landningsbanorna.
På Flatruet används nu en konventionell väghyvel – en Caterpillar 140G – med förplog som leder snön mot en sidoving som integrerats med en kraftig snöslunga. Därmed byggs ingen vall upp vid vägkanten utan snön sprids över betydligt större markyta.
Av väl så stor betydelse är en Caterpillar D8R som används för att flytta snön, ända upp till hundra meter från vägen. Därmed finns inga vallar nära vägen utan den drivande snön fastnar på tryggt avstånd från körbanan. På speciellt utsatta vägsträckor anläggs till och med två vallar som fångar in den drivande snön mellan sig.
När vallarna väl är på plats går själva snöröjningen snabbt när snön väl slutat falla.
Den bandschaktare som används väger 44 ton och är utrustad med en sex meter bred och drygt tre meter hög skopa, vilket gör att den kan hantera 15 000-20 000 kubikmeter snö en normal arbetsdag.
För att skona vegetationen och skapa bärighet för de tunga fordonen används dessutom en pistmaskin för att packa snön.
Utrustningen kompletteras med en lastmaskin med slunga och skopa som kan ta fyra kubikmeter.
– Vi har använt den här metoden de senaste fyra vintrarna. Innan vi började kunde vägen vara avstängd i veckor vid flera olika tillfällen under samma vinter. I år har vi bara behövt stänga den under två dagar på grund av dålig sikt, men inte av snöhinder, berättar platschefen Gunnar Nilsson.
Det här sättet att arbeta kräver en del extraarbete på våren då de stora snövallarna annars kan skapa problem där det finns vattendrag.
– Vallen måste grävas bort så att smältvattnet från fjället kan ta sin vanliga väg genom vattendragen, säger Gunnar Nilsson.
Stora vinnare med den ökade farbarheten är inte minst de som bor i Ljungdalen och arbetar i Funäsdalen. Alternativet till den 13 kilometer långa Flatruvägen är nämligen en nätt liten omväg på 19 mil.