Minigrävare fyller 25
Det började med tillverkning av utrustning för jordbrukare för 65 år sedan. I dag finns de svartvita Bobcatmaskinerna väl spridda på byggarbetsplatser över hela världen. I år kan företaget dessutom fira 25-årsjubileum som tillverkare av minigrävare.
7
Bilder
De första minigrävarna försedda med det karaktäristiska lodjurshuvudet lämnade produktionslinorna 1987.
Edward Gideon Melroe drev en farm, delvis med hjälp av egenutvecklade redskap som snart blev eftertraktade hjälpmedel även bland andra jordbrukare. En fabrik etablerades och redskap för skörd och harvning dominerade produktionen till slutet av 1950-talet.
1958 kom familjen i kontakt med brödraparet Keller som drev en verkstad och smedja i Rothsay, Minnesota. Bröderna levde huvudsakligen på att reparera maskiner för de lokala lantbrukarna, men deras liv ändrades på grund av en kalkonuppfödares mycket speciella önskemål. Bröderna åtog sig nämligen uppgiften att utveckla en självgående lastare, tillräckligt lätt för att kunna lyftas upp och användas på en ladas övre plan och smidig nog för att bland annat kunna röja i trånga utrymmen.
Efter att ha letat på närliggande skrotupplag efter delar och idéer skapades en trehjulig maskin med två drivhjul framtill och styrd med hjälp av två oberoende spakar för höger- och vänstersväng. Själva verktyget byggdes delvis med hjälp av de gallerstänger som tidigare suttit i fönstren på ett fängelse. Allt drevs med hjälp av en motor på sex hästkrafter.
Sommaren 1958 korsades den trehjuliga lastarens och familjen Melroes vägar. Melroe såg potentialen och förvärvade rättigheterna till nymodigheten som så småningom skulle utvecklas till de svartvita skidsteers som i dag är spridda över hela världen.
1969 förvärvades företaget av Clark Equipment, vilket inte minst stärkte kassan i ett företag som stod inför såväl kraftigt ökade utvecklingsinsatser som stora satsningar på nya marknader. Och verksamheten fortsatte att expandera.
I teorin kunde det faktiskt ha stått Volvo på maskinerna i dag. 1985 slog nämligen Volvo och Clark Equipment sina påsar ihop i och med bildandet av VME. Melroe hängde dock inte med i den affärsuppgörelsen utan hamnade i stället hos Ingersoll-Rand innan företaget såldes vidare till Doosan 2007.
1987 var det dags för nästa steg i utvecklingen – minigrävare som tillverkades enligt OEM-avtal (Original Equipment Manufacturer) med franska och japanska tillverkare.
Inte minst från europeiskt håll var dock efterfrågan så stark att företaget bestämde sig för att utveckla och tillverka en egen minigrävarserie. I oktober 1988 kunde så den nya serien, byggd i samarbete med en japansk tillverkare presenteras på Europamarknaden i Portugal. 1989 inleddes en helt egen produktion i fabriken i Bismarck, North Dakota.
Under 1990-talet växte modellerna i storlek och 1998 var det premiär för företagets femtonnare på Bauma. Något av en milstolpe följde året efter då den första minigrävaren med breddbart underrede introducerades på Samoter.
2002 introducerades ytterligare en nykomling på Samoter. Med matchvikten 7,5 ton hade serien fått ett tillskott uppåt samtidigt som den nya 442 var företagets första modell med så kallad zero tailswing, en utformning som infördes även på mindre maskiner år 2003.
Ett viktigt steg i utvecklingen hade tagits 2001 genom förvärvet av tjeckiska Superstav som tillverkade grävlastare i Dobris. Därmed fick företaget tillgång till en produktionsanläggning i Europa där bland annat volymprodukter som skopor tillverkades.
2004 lades tillverkningen av grävlastare ner, vilket gav utrymme för att i stället tillverka först en lastare och så småningom även den lilla minigrävaren 319 som vägde in på 1,4 ton . Modellen lanserades tidigt under 2006 och var, enligt företaget, den första maskin som verkligen utvecklades och byggdes skräddarsydd för en lokal marknad.
När de två första maskinerna i E-serien lanserades i början av 2008 var det maskiner som fyllde ut sortimentet neråt och de är fortfarande de minsta minigrävarna i produktutbudet. Samtidigt fylldes även det övre segmentet på med en sex- och en åttatonsmaskin. Dessutom lanserades den första hjulgrävaren E55W, en maskin på 5,5 ton som också visar en del av företagets fortsatta samarbete med andra aktörer. Maskinen kunde nämligen fås i tre olika färger, utöver den svartvita Bobcatkostymen fanns den tillgänglig i Doosanrött och i Ammann-Yanmars gröngula design.
Efter hand har de gamla minigrävarmodellerna ersatts av dagens E-generation som kompletterades så sent som 2011 med zero tailmodellen E26. Med 2,6 ton väger den hittills yngsta modellen i minigrävarprogrammet in i en attraktiv viktklass – lättmanövrerad även i trånga utrymmen och så lätt att den utan problem kan transporteras på en tvåaxlad släpkärra. Möjligen ska man som ägare inte vara vidskeplig eftersom det är den trettonde modellen i 25-årsjubilarens minigrävarserie som nu täcker intervallet ett till åtta ton.
Morgan Andersson