Tänk om, tänk rätt
” Det är dags att formulera lagar och andra regelverk så de blir instrument för tillväxt, inte för tillbakagång.
Lagen om anställningsskydd utarbetades i ett vällovligt syfte, men har efter hand utvecklats till ett gigantiskt hinder för rörlighet på arbetsmarknaden. Vi vet sedan länge att dagens stelbenta regler är ett ibland till och med oöverstigligt hinder för de unga att ta sig in på arbetsmarknaden. Samtidigt försvårar den för företag att anställa rätt kompetens. Väl så allvarligt är att den också låser fast många arbetstagare vid ett jobb man vantrivs med. Rädslan att börja om hos en ny arbetsgivare och därmed nollställning av anställningstiden väger för tungt.
Resultatet är att den lag som utarbetades för att skapa lugn och trygghet på arbetsmarknaden i stället resulterar i vantrivsel och otrygghet.
En färsk undersökning som genomförts av Skop på Företagarnas uppdrag bekräftar den tidigare bilden. Nio av tio ungdomar anser att unga missgynnas av reglerna om att den som är sist anställd ska sägas upp först. Uppfattningen är densamma, oberoende av såväl geografisk som politisk hemvist.
Lagen om anställningsskydd har passerat bäst föredatum för länge sedan. Det är hög tid att arbetsrätten moderniseras. Det måste bli lättare att byta arbete och att anställa. I det avseendet är det väl så viktigt att en del av de pålagor som läggs på företagen också försvinner. I synnerhet för småföretagaren finns tyvärr en uppsjö av regler som närmast omöjliggör nyanställningar. Utöver arbetsrätten blockerar exempelvis de höga arbetsgivaravgifterna och företagarnas sjuklöneansvar effektivt nyanställningar.
I ett färskt debattinlägg konstaterar dessutom Företagarnas vd Elisabeth Thand Ringqvist att finansministerns vallöften om regelförenklingar tycks vara slopade. I stället blir det värre. Ett exempel är Kassaregisterlagen som infördes 2010, ett annat är månadsuppgiftsutredningens förslag som, enligt Företagarnas bedömning innebär att Sveriges företag måste ägna motsvarande 600 årsarbetskrafter för att förenkla myndigheternas arbete genom att förstärka kontrollen av företagens löneutbetalningar.
För storföretagen är det förmodligen inget större problem, men för den lilla företagaren utan löneprogram och utan den specialkompetens som behövs blir det bara ytterligare tid som måste gå till administration i stället för att användas till praktiskt arbete eller till att göra affärer.
De små företagen har i dag fler anställda än den offentliga sektorn. Betydelsen för sysselsättningen kan inte överskattas. Det är dags att formulera lagar och andra regelverk så de blir instrument för tillväxt, inte för tillbakagång.