23948sdkhjf

Slå vakt om konkurrensen

Den svenska staten och kommunerna köper varje år varor och tjänster för mer än 500 miljarder kronor. För att få största möjliga effekt av skattekronorna skapades lagen om offentlig upphandling som bland annat innebär att alla leverantörer måste behandlas lika och att upphandlingsprocessen måste kännetecknas av förutsebarhet och öppenhet.

Tanken är god, men exemplen på att tillämpningen inte alltid är den bästa blir allt fler och nu kommer en varningssignal från Västsverige som visar att det behövs en skärpning. En enkät från Västsvenska Handelskammaren visar att företagarna anser att LOU blivit lika mycket ett hinder som ett stöd.

Dels klagas över krångliga upphandlingar, men givetvis spelar senare tids diskussioner om korruption stor roll, liksom vetskap att beställare tvingas göra om upphandlingar som genomförts på ett sätt som strider mot lagen.

En rimlig slutsats är att de många avvikelserna medför att en del företag väljer att avstå från att lämna anbud, vilket leder till att ett av syftena med lagen – största möjliga valuta för skattepengarna – inte uppfylls.

Oftast är det företagarna själva som får klä skott för missnöjet. Det hittills mest uppmärksammade exemplet är den asfaltkartell som uppdagades för tio år sedan och som slutligen resulterade i så kallade konkurrensskadeavgifter på nästan exakt en halv miljard kronor. Det mest intressanta med det prissamarbetet var dock att en av de medverkande aktörerna var beställaren Vägverkets egenregiorganisation.

Men det finns många andra sätt att sätta konkurrensen ur spel, på kort eller lång sikt. Ett är så kallad underprissättning, vilket innebär att ett dominerande företag sänker priserna och därmed ökar risken för att konkurrenter slås ut – vilket säkerligen också är avsikten, därefter kan ju priserna höjas rejält. Eftersom prisdumparen ofta visat sig vara en offentlig verksamhet skärptes konkurrenslagen förra året. Nu finns möjligheter att förbjuda den offentliga verksamhet som snedvrider konkurrensen, och det kan dessutom förenas med vite.

Även så kallade trohetsrabatter lyfts ibland fram som missbruk av dominerande ställning eftersom det minskar kundernas intresse att vända sig till konkurrerande företag.

Nu syns också konflikter på grund av direktupphandlingar. Risken för överklaganden är uppenbar samtidigt som beställaren riskerar konkurrensskadeavgift. Eventuella domstols- och nya upphandlingsprocesser kräver tid, kraft och inte minst pengar. I värsta fall kan heller inte tjänsten eller varan levereras eftersom det uppstår oklarheter om avtalens giltighet.

I många fall lyfts fördelarna med stordrift fram. Det kan även handla om att exempelvis myndigheter, kommuner och landsting går ihop för att därmed kunna göra förmånliga inköp. Även den typen av samarbeten kan verka gynnsamma för skattebetalarna vid första ögonkastet, men samtidigt begränsas urvalet av aktörer som kan leverera tjänsten eller varan. Effekten kan bli ett svåröverstigligt hinder för såväl nyetableringar som investeringar.

Ett alternativt scenario är att även leverantörer går ihop för att kunna erbjuda det som efterfrågas. Det finns uppenbara risker för att ökad koncentration bland köpare och säljare begränsar konkurrensen och då ligger högre priser och sämre kvalitet nära till hands.

En snabb scanning av lokalpress tyder på att allt fler brott mot lagen om offentlig upphandling uppmärksammas. Det gäller inte minst i samband med underhåll av vägar och gator samt snöröjning. Och uppmärksamheten är bra. Den leder till bättre upphandlarkompetens och ökad effektivitet i företagen.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.125