Släpp fram populärmusiken
I likhet med filmen Jägarna möttes boken med en hel del skepsis och ilska, men också uppskattning. Bland annat tilldelades den Augustpriset år 2000.
Pajala har ofta lyfts fram som exempel på en bygd med stora problem. Utflyttning, tomma bostäder och ensamhet har dominerat beskrivningen. Inte ens busslaster med ryska kvinnor har förmått ändra bilden av avveckling.
Från 1950-talets dryga 15 000 invånare återstår ungefär 6 300, men sent omsider har vinden vänt. Företagsamheten frodas som aldrig förr. Befolkningen börjar öka igen. Om den ska stiga till 10 000 eller 20 000 invånare beror nog bara på vem man frågar.
Och anledningen? Jo, ett privat initiativ – inte ens svenskt – som går ut på att utnyttja naturresurser som sedan länge varit kända. Hastigt och lustigt skapas sysselsättning för några hundra personer som håller på med förberedelsearbetet för den gruva som ska börja leverera till kund i slutet av nästa år eller möjligen i början av 2013. Betydligt fler kommer att beredas sysselsättning när gruvan väl är i drift. Till det kommer alla de arbetstillfällen som skapas när den snabbt växande kommunen måste förbättra och utveckla servicen för nya och gamla invånare.
Men ju närmare produktionsstart man kommer desto tydligare märks att även en sådan här verksamhet i hög grad påverkas av politiska beslut. Inte minst handlar det om logistiken.
Inledningsvis var en tanke att använda Kemi som utskeppningshamn, men valet föll slutligen på Narvik dit järnsligen enkelt kan transporteras med tåg – från Svappavaara. Men först måste sligen transporteras så långt och det är där politikerna kommer in i bilden.
Det absolut bästa alternativet såväl ur miljö- som effektivitetssynpunkt är att dra en ny järnvägslinje från gruvan till den anslutande järnvägen. Alternativet diskuteras, men ser ut att ligga långt fram i planeringen om det över huvud taget blir av.
Ett alternativ är att bygga en ny väg från Kaunisvaara till Junosoando, vilket skulle korta transportsträckan cirka 30 kilometer samtidigt som sex byar slipper den tunga trafiken. Dessutom undviks en kostsam upprustning av en befintlig bro över Torneälven.
Här krävs dock beslut från politikerna snabbt så att gruvbolaget kan göra de ställningstaganden som får optimal effekt för såväl miljö som produktivitet.
Då återstår ändå problemet med själva transporten. Traditionella 60-tonsbilar må vara både effektiva och väl anpassade tilll vägnätet. Försök som gjorts av skogsindustrin visar dock att de betydligt längre ekipage som följer det så kallade ”en trave till”-konceptet fungerar väl så bra. Då kan varje bil i stället ta 104 ton per bil. Ekipagen blir längre, vilket har en nackdel då omkörningar tar längre tid, men slitaget på vägarna blir mindre liksom utsläppen. Vad fattas för att beslut ska tas?
Trots att bilarna blir längre är det fullt möjligt att göra beslutsprocessen kortare.