Byggare betvingar blötmarkerna
Umeå. Tjädrarna och hundägarna höjde förmodligen på ögonbrynen i fjol somras när Skanska flyttade in i I20-skogen. Sedan Västerbottens regemente bommade igen på 1970-talet har den stora skogen varit en fristad för friluftsmänniskor och naturens mer bofasta invånare. Att se dumprar och grävmaskiner dyka upp bakom bästa blåbärsstället väckte kanske därför både förvåning och misstänksamhet.
Men det är bara för bärjägare och hundägare att vänja sig. Om drygt ett år kommer åtminstone en del av skogen att se helt annorlunda ut. Skanskas uppdrag går nämligen ut på att bryta ny väg, 4,5 kilometer från Hissjövägen till Ersboda, rakt genom skogen. Sju broar och en rondell ska också byggas på det som blir en 14 meter bred 2+1-väg med vajerräcke och utgör en nysträckning för väg 92.
Entreprenaden är en del i Umeåprojektet, där en tre mil lång ringled byggs runt stan och punkt ett på Skanskas att-göra-lista blev således att avverka.
– Det blev 17 000 träd eller 2 200 kubikmeter, säger Robert Näsén som är platschef på bygget.
Resultatet blev en 35-60 meter bred korridor rakt igenom skogen. När träden var ur vägen var det dags att sätta skopan i backen.
– Vi började schakta i augusti 2010, säger Erik Kemppainen, blockchef för mark på projektet.
Schaktningen har tuffat på i god fart sedan dess, 350 000 kubikmeter har man hunnit gräva ur när Entreprenad hälsar på en sällsamt het dag i slutet av juni.
– En tredjedel av schaktmassorna ska återanvändas i projektet för bankfyllnad, vi fyller igen en del schakt för att få en jämn profil, säger Erik Kemppainen.
Skanska har tretton yrkesarbetare och nio tjänstemän anställda på projektet. Underentreprenören Grusschakt står för alla maskiner med medföljande förare. Totalt handlar det om fem grävmaskiner, en bandschaktare, en hjullastare och 6-10 dumprar.
Marken de har att jobba med är rakt igenom morän.
– Men av olika kvalitet, kommenterar Robert Näsén.
Materialet har varit relativt lättarbetat. En dryg halvkilometer av sträckan går dock igenom ett extremt blött område.
– Det är hög silthalt i massorna, det binder vatten, förklarar Robert Näsén.
I samråd med Trafikverket har Skanska försökt hitta olika sätt att tackla problemet, geotekniker från båda sidor har slagit sina kloka huvuden ihop och lösningen blev att fylla hela sektionen i ett svep i stället för att packa jorden i omgångar.
– Materialet är inte packningsbart så det får bli större pallar, säger Erik Kemppainen.
Risken är förstås stor att det blir sättningar. Skanska håller därför noggrann koll på massorna med extra många peglar, det vill säga järnstänger som sätts ner i fyllnadsmassorna för att kontrollera sättningarna.
– Vi har peglar för undergrunden men även för de pålagda massorna, säger Robert Näsén.
Genom att kontinuerligt mäta massorna och se hur jorden beter sig hoppas Skanska ligga steget före.
– Vi kan lägga på överlast om det behövs för att trycka ner banken, säger Robert Näsén.
Hälften av de massor som återanvänds till vägen åker ner i backen på just dessa vattenbemängda 500-600 meter.
– Vi lägger ner ca 70 000 kubik just här, säger Robert Näsén.
Vattenproblematiken har inneburit att schakt och fyllnadsarbeten blivit försenade.
– Förseningarna har lett till att vi inte har kunnat använda väglinjen till transporter, säger Erik Kemppainen.
Dumprarna får därför nyttja de befintliga vägarna och kringelikroka sig fram.
– Det blir inte den närmaste vägen, men det går, och vi kommer att bli klara i tid till besiktningen, säger han.
På en del av sträckan låg berget i dagen, och Skanska har därför låtit spränga bort 20 000 kubikmeter. En grävmaskin knackar sedan ner berget i hanterligare bitar och när schakten är klar läggs en geoduk i botten och därefter fyller man på med ett 0,8-1,3 meter högt lager sprängt berg.
– Det blir en bergbank, säger Erik Kemppainen.
När Entreprenad hälsar på är schaktarbetena klara till 80 procent och fyllnadsarbetena har kommit ungefär lika långt.
– Innan årsskiftet ska förstärkningslagret ligga på, säger Erik Kemppainen.
2012 väntar sedan finliret med bärlager, asfaltering, räcken och att klä in slänterna.
Västerbottens regemente nyttjade området flitigt, från 1893 till dess att verksamheten lades ner på 1970-talet. Horder av beväringar har alltså drillats i skogen, övat att skjuta och att hantera granater. Trots att området minsöktes innan byggarna fick komma in har alla maskinister därför utbildats i att känna igen och hantera misstänkta föremål.
– Det har varit ett militärt skjutfält och det kan finnas till exempel granatspetsar kvar, säger Erik Kemppainen.
– Rutinen när man hittar något är att stänga av området och ringa polisen som sedan tar kontakt med försvaret som får skicka hit någon för att undersöka, säger Robert Näsén.
Den nya vägen går genom ett område som i decennier hyst inte bara militärer ute på övning utan även motionerande umebor, hundägande umebor och umebor med bär i blick och hink i hand.
– Det är ett bekymmer, vi har stängt av samtliga vägar in men det respekteras tyvärr inte, säger Erik Kemppainen.
Skogsvandrarna anser sig ibland ha förkörsrätt eftersom de använt vägarna i många år.
– ”Vi var här först”, tycker de, säger Erik Kemppainen.
– Det handlar ju om 4,5 kilometer, så det är svårt att stängsla in hela sträckan, tillägger Robert Näsén.
Skanskas anställda har fått ta en del diskussioner men i de flesta fall går budskapet till sist in.
– Det är ju för deras egen säkerhets skull, och för dumperförarnas arbetsmiljö, det är obehagligt för dem att veta att det kan finnas hundar eller människor gående på vägen, säger Erik Kemppainen.
– Men de är hjärtligt välkomna hösten 2012, då ska vägen vara klar!
————————————————————————————
Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.