Vårpropp utan spets
Sveriges ekonomi går just nu riktigt bra. Enligt regeringens ekonomiska vårproposition går den till och med enormt bra, i varje fall i ett Europaperspektiv.
Framtiden ter sig minst sagt ljus och då känns det lite märkligt att detta inte beaktats fullt ut när regeringen nu stakat ut de ekonomiska riktlinjerna för det närmaste året.
Ingen kan säga annat än att regeringen är fortsatt konsekvent i sitt agerande. Ett femte jobbskatteavdrag införs vid årsskiftet, den undre skiktgränsen för statlig skatt höjs och inkomstskatten för pensionärer sänks.
Ambitionen att uppmuntra till arbete är värd en eloge, ökad köpkraft ger ökad efterfrågan, viket genererar sysselsättning. Trots det känns det som om regeringen negligerar behovet av åtgärder även i den andra ändan. Massor med företagare behöver expandera, men tvingas avstå på grund av ekonomiska belastningar och regelverk som tar allt för lite hänsyn till vardagens realiteter.
Vissa välkomna skattelättnader planeras, som förändringar i den så kallade expertskatten, avdragsrätt för utgifter för forskning och utveckling samt sänkt restaurangmoms. Inte minst möts de aviserade lättnaderna i 3:12-reglerna med applåder, om än förhållandevis matta.
Förändringarna må vara både välmotiverade och efterlängtade, men långt ifrån tillräckliga för att möta framför allt småföretagens behov och förväntningar. Det är onekligen något absurt att 3:12-reglerna gör det mer lönsamt för en småföretagare att placera sina pengar i aktier i ett börsnoterat företag än att investera i det egna företaget.
Visst kan många tycka att småföretagarnas upprepade krav på sänkta arbetsgivaravgifter och slopat sjuklöneansvar i hög grad är att tala i egen sak, men med tanke på att vi i Sverige har förhållandevis få småföretag och dessutom en allt annat än gynnsam åldersstruktur är alla åtgärder som uppmuntrar till företagande av stort värde.
Det som är mest förvånande är att regeringen än en gång valt att bortse från de tillväxtmöjligheter som skapas genom en radikal sänkning av dagens ohemult höga beskattningen av tjänster. Den brandskattning av privatpersoner som finansministrar, oberoende av partifärg, tycks älska mer än något annat inslag i skattepolitiken tillåts därför rulla vidare med fortsatt negativa konsekvenser för tillväxt och samhälle.
Rot- och rutavdrag är visserligen en onödigt byråkratisk halvmesyr för att komma runt problemen. Det vore avsevärt bättre att sätta in medicinen så den botar sjukdomen, inte så att den lindrar symptomen. Mångårig erfarenhet av rotavdrag visar att de är extremt inkomstbringande till statskassan. Så sent som för ett drygt halvår sedan konstaterades exempelvis att varje skattereducerad krona medförde en skatteintäkt på 1 krona och 40 öre.
Dagens straffbeskattning på tjänster lägger dessutom en ovälkommen grogrund för en svart marknad och annan kriminalitet som borde motverkas med alla medel. Även här visar analyser av rotavdragen att de omvandlat en stor del av den svarta marknaden till vit.
Om regeringen dessutom hade kryddat vårpropositionen med lite kloka tankar om tillväxtskapande infrastruktur, fungerande bostadsmarknad och energieffektivisering av det befintliga byggnadsbeståndet hade avtrycken i statskassan blivit än mer positiva