Snabba ryck i Farsta
Farsta. Det går inte att såsa på när man river. Åtminstone inte i Stockholmsområdet, där finns det nästan alltid någon som flåsar rivarna i nacken. Så även i Farsta, där NCC frustar i startgroparna, ivriga att få komma igång och bygga en ny bro över Forsån långt innan Demcom Demolition hunnit riva den gamla.
– De har redan gjutit nya fundament som ligger skyddade under stålbalkar och spont och väntar på att vi ska bli klara, säger Marko Pääkkönen, arbetsledare på Demcom Demolition, med ett stort leende.
Demcom Demolition är underentreprenörer åt NCC som i sin tur jobbar för Stockholms stads trafikkontor. En ny bro ska byggas och Demcoms uppdrag är att riva den befintliga viadukten över Forsån. Bron är elva meter bred, 60 meter lång och har närmare 80 år på nacken.
Även brofästena ska rivas och Demcom har god fart på arbetet. De etablerade sig på platsen i mitten av januari och började med att förstärka bron genom att staga upp den i sidled, med krysstag av kätting som förankrats i brobalkarna och pelarfundamenten, allt för att göra bron så stabil som möjligt.
– Vi vill inte att den ska rasa, den ska smulas upp, förklarar Marko Pääkkönen.
I rätt ordning
När förstärkningarna var gjorda var det dags att ge sig på bron lite mer aggressivt. Vapnet är en Caterpillar 324 som, utrustad med en tjälkrok, fick riva bort asfalt och betong från vägytan.
– Vi sparade de längsgående balkarna och pelarbalkarna, även det för stabilitetens skull, säger Marko Pääkkönen.
Sedan var det redskapsbyte inför den slutgiltiga rivningen, när Leveranstidningen Entreprenad hälsar på är grävaren i full färd med att nöta ner broskelettet med hjälp av en hydraulhammare.
– Vi tar det i ordning uppifrån och ner, ett fackverk åt gången så att det inte ska rasa, säger Marko Pääkkönen.
Stommen rivs från söder till norr, två av pelarfundamenten ska rivas och två ska sparas för att användas för en framtida gångbro.
Dålig mark
Arbetet har kommit en bra bit på väg och om bara någon vecka är det dags att ta sig an den del av bron som går över ån. Då förslår inte Caterpillar 324 längre och en Caterpillar 330 får ta över.
– Den har större räckvidd och ska stå på brofästet och riva, säger Marko Pääkkönen.
Den sista delen av bron kan inte rivas nerifrån eftersom marken invid vattnet är sank och har dålig bärighet.
– Markförhållandena nära ån är dåliga, vi vill vistas så lite på backen som möjligt och riva uppifrån, förklarar Marco Pääkkönen.
Den sanka marken har också gjort att man inte kan lägga rivningsmassorna var som helst, de måste placeras mot södra brofästet för att undvika att marktrycket blir för högt.
Mindre städning
Säkerheten går först, ett exempel är att befintliga broräcken sparas under arbetets gång för att kunna fungera som fallskydd. Alla som arbetar uppe på bron måste dessutom vara försedda med säkerhetssele och jobbar man nere vid vattnet är regeln "flytväst på". Hela arbetsplatsen är omgärdad av staket och när arbetsdagen är slut sätts ytterligare ett staket upp mellan grävmaskinen och den rivna bron.
– Alla grindar är låsta hela tiden, det är som Fort Knox, kommenterar Marko Pääkkönen.
Även på andra plan gäller det att tänka efter före. Demcom har till exempel byggt en plattform över Forsån genom att placera fyra stålbalkar på pelarfundamenten och lägga stockmattor ovanpå.
– Det var vår egen idé, det blir mindre städning efteråt om rivningsmassorna inte kommer ner i ån, kommenterar Marco Pääkkönen.
I själva ån har man också lagt en filterduk som ska fånga upp slam och damm nedströms om rivningsplatsen.
Inget svaj
Förutom arbetsledaren har Demcom bara två man på plats i Farsta: Johan Åhlström kör grävmaskinen och Thed Simensen har en gasskärutrustning som han använder för att skära ner räcken och annat material till lastningsbara bitar.
– Vi har haft en håltagare här för förstärkningsarbetet, men annars behövs inte mer folk, säger Marco Pääkkönen.
När Entreprenad hälsar på har Thed Simensen tillfälligtvis lagt ner skärandet. I stället står han uppe på det som är kvar av brofästet och spanar samtidigt som Johan Åhlström, som befinner sig på marken under bron, låter hydraulhammaren mala på.
– Jag ska vara ett extra "öga", så att bron inte rör sig, förklarar Thed Simensen.
Bron är inte mycket till bro längre. Bit för bit kroknar den och stora betongklumpar hålls hjälpligt på plats av ett glest nät av förvridna armeringsjärn. De två rivarna har kontakt via radio och så fort Thed Simensen ser att bron kommer i svaj det allra minsta slår han larm.
– Man får använda sunt förnuft, det går inte att rusa på allt för hårt man får vara lite försiktig, säger Johan Åhlström.
Marko Pääkkönen beskriver projektet som en ganska normal rivning.
– Det är lite sankt, men det går bra. Jag räknar med totalt tre veckors jobb så är vi klara.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.