Enligt honom beror det på en årlig underbudgetering på 10-15 procent utifrån före detta Banverkets framtidsplan. Trafikverket ser ett ökat årligt underhållsbehov med 700 miljoner kronor på grund av ökad tågtrafik. – Det är orimligt att använda underhållet som en budgetregulator och inte tillåta uppbyggnad av underhållsfonder för att sprida åtgärderna över åren, säger Håkan Westerlund. Han anser att lånefinansiering genom Offentlig Privat Samverkan, OPS, bör tillåtas genom långa underhållskontrakt på 30 år eller mer. – Trafikverket har ett effektiviseringsbeting där troligen 3-4 miljarder kan frigöras. Om bara en procent av det gick till forskning skulle man kunna göra mycket effektivare åtgärder, säger Håkan Westerlund. En värdering av vad förseningar innebär i förluster har tagits fram av ASEK, arbetsgruppen för samhällsekonomiska kalkylkriterier. Där är dock indirekta samhällskostnader ej medtagna. – Däremot finns det ingen databas för åtgärder, så att man genom nyttoberäkning kan se vad som är mest samhällsekonomiskt motiverat att göra. Det gör att man vid upphandling av underhåll endast ser på vad som är nödvändig för att hålla banan öppen med godtagbar säkerhetsnivå, säger Håkan Westerlund. Möjligheten att finansiera åtgärder som ligger utanför det är begränsad. Håkan Westerlunds institution begärde men fick ej medel för att göra en nationell underhållsplan. – Med kunskap om effektsamband kan man genom incitament i funktionskontrakt styra underhållet mot större samhällsekonomisk nytta. Genom bättre kunskap kan stora underhållsinsatser för byte av spår och broar förskjutas till i samband med en uppgradering. – Godstrafikens problem i vinter blev inte alls lika uppmärksammat som persontrafikens. Om de upprepas kan det ge överflyttning av transporterna till vägar, behov av större lager och extrakostnader för lagerhantering. Håkan Westerlunds menar att det är indirekta kostnader som är större än de tre miljarder de 83 000 förseningstimmarna gav direkt. – Ett försök borde ha gjorts att uppskatta hur stora de var. Att undvika förseningsförluster för person- och godstrafik är väsentligt för skatteintäkter och konkurrenskraft.