Fama kör så det ryker
Timmer, papper, bark
.. Fama Maskin har flera träben att stå på och de många maskinerna körs så intensivt att de måste servas varma. Biobränsle är det senaste tillskottet för familjeföretaget som startade som schaktfirma.
Obbola. Fama Maskin AB har ett mycket strategiskt läge, nästan i knät på sin allra största kund SCA. Kontoret och den stora verkstaden ligger strax intill SCA:s timmerupplag vid pappersfabriken i Obbola en knapp mil utanför Umeå, och precis vid bron som går över till Holmsund, där SCA har ett sågverk.
– Det är fruktansvärt tajt, vi har växt brutalt på slutet i och med att vi började med biobränsle, säger han med ett leende.
Kennart Andersson är son till grundaren Seth. Han har drivit verksamheten tillsammans med sina två bröder sedan 1980-talet och sedan tio år tillbaka är det han och lillebror Torbjörn som äger firman.
Skog slår schakt
Fadern Seth startade företaget 1953. Då i mycket blygsam skala, han sålde familjens bil och köpte en traktor med frontlastare för den svindlande summan 27 000 kronor. Traktorn körde han sen på olika schakter i Umeå och företaget växte snabbt.
– Umeå expanderade mycket och hade man rätt grejer och rätt idéer var det aldrig svårt att få jobb, säger Kennart Andersson.
Efter ett pars års schaktande gick Seth Andersson över till träindustrin och började köra för Bowaters.
– Sedan dess har vi bara ägnat oss åt skogsbranschen, säger Kennart Andersson, som inte ser någon lockelse i att återvända till jordförflyttningen.
– Över min döda kropp! Det är för mycket upp och ner i schaktbranschen.
Nöter över bron
Timmerbilarna rullar i en stadig ström förbi Famas anläggning i Obbola, på väg in till fabriken som ska förvandla stockarna till jättelika pappersrullar på 2-6 ton. Famas uppdrag i Obbola är att stå för i princip alla maskiner som sköter utlastning och hantering av pappersrullar, returpapper, bark gods med mera. På Obbolasidan hyr Fama ut maskinerna utan förare, och på plats finns ett antal Svetruckar och Ljungbylastare. Eltruckarna som används inne i fabriken är också Famas, och företaget sköter dessutom alla lastbilstransporter – då med egna förare– när pappersrullarna ska fraktas över till hamnen i Holmsund, på andra sidan bron, för vidare båtfrakt ut i vida världen.
På hemvägen tar lastbilarna med sig returpapper, som kommer med båt till hamnen från hela Europa, totalt blir det nästan en miljon ton returpapper varje år.
– Totalt har vi 14 enheter och två i reserv som kör papper, säger Kennart Andersson.
I Holmsund finns också SCA:s sågverk, här står Fama både för maskiner och förare och uppdraget här är att hantera timmer och köra flis från sågen i Holmsund till pappersfabriken i Obbola.
– Totalt är det två truckar och fem hjullastare, säger Kennart Andersson.
Fallbark blev nytt ben
Timmer och papper har varit basen för Famas verksamhet, men för ett par år sedan hittade man ett nytt ben att stå på. Även detta var ett träben – biobränsle.
– Vi började på sågen i Holmsund, vi ville förädla deras bränslehantering och ta hand om all fallbark som finns runt timmerhanteringen, säger Kennart Andersson.
Så nu får en hjullastare skrapa ihop barken till en hög två gånger om dagen. Materialet samlas sedan i limpliknande högar och när Famas kross finns på plats mals barken ner till en fraktion på 6-150 millimeter.
– Vi krossar barken rätt milt för att slippa för fint material, säger Kennart Andersson.
Överfraktioner, sten och metall sorteras bort och det som finns kvar är ett material med rätt ask- och torrhalt, något som krävs för att kunna sälja materialet för användning i industripannor och värmeverk.
Självgående koncept
Fama sålde konceptet vidare och rensar i dag upp bark på flera ställen i Norrland. Rensbarkskipaget, som bland annat består av en Komptec Crambo 6000, matas av en av en Ljungbylastare. Sedan kommer en Backers stjärnsikt 3 MAL, dubbla vindsiktar och en stackläggare med integrerat elverk, detta följs sedan av en Ljungbylastare som stackar det material som inte omgående kan levereras till kund. Dessa maskiner turnerar ständigt mellan Holmsund, Bollsta, Tunadal och Rundvik. Två anställda jobbar i tvåskift för att sköta maskinerna. Företaget har också en Vermeerkross HG 6000 som åtar sig enskilda uppdrag och totalt hanterar Fama 100 000 ton bark, grot, stubb med mera per år, en siffra som motsvarar 320 000 kubikmeter.
– Vi vill vara en totalleverantör av biobränsle, säger Kennart Andersson.
Han ser ytterligare en fördel i att jobba med krossarna,
– De genererar egna transporter, som vi utför.
Biobränslet är ett perfekt tillskott till verksamheten, trots att konkurrensen är hård.
– Värme är något som alla behöver, det är konjunkturokänsligt. Dessutom blir det stordriftsfördelar, vi får bättre beläggning både på maskiner, bilar och personal.
Totalansvar
Kennart Andersson tror inte på outsourcing.
– Vi tror att kunden vill ha ett eller två nummer till någon som kan göra allt. Och får vi göra allt får vi ju ta ansvaret också, vi kan inte skylla ifrån oss på någon annan om det blir fel.
Han konstaterar att konkurrensen är hård i dag, och ser det som ännu en anledning att satsa på bredd.
– Totalansvar kan man fortfarande få en extra krona för, vi har allt själva och anser faktiskt att i princip allt är vår kärnverksamhet.
Alla delar kanske inte är lika framgångsrika på papperet, men alla fyller sin funktion, konstaterar han.
– Lastbilarna är vårt flaggskepp utåt men maskinerna är egentligen viktigare. Att skippa åkeriet skulle inte märkas mycket rent ekonomiskt men förlusten skulle ändå bli svår.
– Man måste ibland behålla de mer lågpresterande delarna i kedjan för att komma åt andra delar, många har lätt för att ta fram kniven men sedan saknar de kon när den inte står kvar i båset.
Akademiker bakom ratten
Fama omsätter cirka 50 miljoner kronor och har ungefär 33 anställda. Trots att maskinerna och lastbilarna syns och hörs mest håller Kennart Andersson personalen högst.
– Utan motiverad personal är man en nolla, utan duktiga operatörer blir det en förlustverksamhet på en gång, jag måste ha extremt duktiga och motiverade anställda.
Som så många andra entreprenörer har han själv kört maskin sedan barnsben.
– Jag har jobbat sen jag fick röra en ratt.
Till skillnad från många andra har han dock sett till att skaffa sig en akademisk utbildning också. Trots att siktet hela tiden var inställt på familjeföretaget läste han till civilekonom. När han var klar kunde han successivt ta över företaget medan fadern trappade ner.
– Vi jobbar med väldigt tuffa uppdragsgivare, därför kändes det naturligt att lära sig tala samma språk. Jag har kunnat förklara kostnadsökningar på ett bra sätt, kunderna sväljer inte vad som helst.
Kunskap behövs
Det föll sig inte helt naturligt att sätta sig i skolbänken vid 25 års ålder, Kennart Andersson hade redan jobbat i många år när en mekaniker utbrast att han väl borde lära sig mer än att svetsa.
– Det var roligare att vara på verkstaden än i plugget, men jag fick en spark i baken och insåg att om jag skulle kunna styra det här företaget så måste jag vara så pass klok att jag utbildade mig.
Utbildningen krävde både tid och kraft, Kennart jobbade parallellt och var nära att ge upp många gånger. Han ångrar sig dock inte för fem öre.
– Ingen pratar omkull mig när det gäller det här.
Lämnar över
Hans egna söner har också utbildat sig – den ena är maskiningenjör och den andra personalvetare.
– Vi är alltså rätt breda, det har också varit viktigt för min hustru att de inte är helt beroende av familjeföretaget, säger Kennart Andersson.
Seth startade firman och Kennart och hans två bröder drev den vidare. Näst i tur står Kennarts två söner, 30-årige Tomas och 26-årige Mats. Trots att pappa Kennart har några år kvar till 60 funderar han redan nu på hur han ska lämna över. Planen är att dela med sig av kunskaper och erfarenheter och sedan kliva av.
– Jag kan säkert leva på gamla meriter några år till, men till slut måste man flytta på sig. Farsan blev snabbt springpojke när jag började, han kände sig trygg. Så vill jag också göra.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.