Mer underhåll med bättre planering
Låt pengarna gå till fler infrastruktursatsningar och framför allt till det eftersatta underhållet, menar Transportgruppen och Näringslivets Transportråd i ett gemensamt remissvar på utredningen "Effektivare planering av vägar och järnvägar". Att bygga snabbare främjar tillväxten, eftersom näringslivets vilja att själv investera hämmas av osäkerheter om när satsningarna står klara. I dagsläget tar den fysiska planeringsprocessen av infrastruktur enligt utredningen tio år. Till det ska läggas den ekonomiska planeringsprocessen och slutligen även själva byggandet. Det finns dessutom många exempel på projekt som tagit betydligt längre tid än så. Detta är inte acceptabelt mot bakgrund av den betydelse infrastrukturen har för transportnäringen, för svensk industri och handel samt för tillväxten och välfärden i stort. De båda organisationerna välkomnar många av de förslag som utredarna i Transportinfrastrukturskommittén kommit fram till i sitt arbete för att korta ner den långa fysiska planeringen, ett arbete organisationerna dessutom deltagit i genom en referensgrupp. Utredningen, tillsammans med trafikverkens tidigare lämnade förslag till ett snabbare ekonomiskt planeringssystem, är två viktiga komponenter för att förbättra samordningen mellan den ekonomiska infrastrukturplaneringen och den fysiska planeringsprocessen. Ytterligare en av de synpunkter som man har på utredningen är att vissa projekt är så centrala för transportsystemet och för samhället att de bör kunna prioriteras i planeringsprocessen och därmed komma till stånd ännu snabbare. Möjligheten bör prövas att låta infrastrukturprojekt, som prioriterats och fått investeringsmedel, "legitimeras" som en riksangelägenhet till exempel genom koncession. Därmed uttalas ett "tolkningsföreträde" gentemot andra motstridiga intressen. Låt pengarna gå till fler infrastruktursatsningar och framför allt till det eftersatta underhållet, menar Transportgruppen och Näringslivets Transportråd i ett gemensamt remissvar på utredningen "Effektivare planering av vägar och järnvägar". Att bygga snabbare främjar tillväxten, eftersom näringslivets vilja att själv investera hämmas av osäkerheter om när satsningarna står klara. I dagsläget tar den fysiska planeringsprocessen av infrastruktur enligt utredningen 10 år. Till det ska läggas den ekonomiska planeringsprocessen och slutligen även själva byggandet. Det finns dessutom många exempel på projekt som tagit betydligt längre tid än så. Detta är inte acceptabelt mot bakgrund av den betydelse infrastrukturen har för transportnäringen, för svensk industri och handel samt för tillväxten och välfärden i stort. De båda organisationerna välkomnar många av de förslag som utredarna i Transportinfrastrukturskommittén kommit fram till i sitt arbete för att korta ner den långa fysiska planeringen, ett arbete organisationerna dessutom deltagit i genom en referensgrupp. Utredningen, tillsammans med trafikverkens tidigare lämnade förslag till ett snabbare ekonomiskt planeringssystem, är två viktiga komponenter för att förbättra samordningen mellan den ekonomiska infrastrukturplaneringen och den fysiska planeringsprocessen. Ytterligare en av de synpunkter som man har på utredningen är att vissa projekt är så centrala för transportsystemet och för samhället att de bör kunna prioriteras i planeringsprocessen och därmed komma till stånd ännu snabbare. Möjligheten bör prövas att låta infrastrukturprojekt, som prioriterats och fått investeringsmedel, "legitimeras" som en riksangelägenhet till exempel genom koncession. Därmed uttalas ett "tolkningsföreträde" gentemot andra motstridiga intressen.