Catharina Elmsäter Svärd är en av få svenskar som faktiskt har erfarenhet av att hantera ett OPS-projekt (offentlig-privat samverkan). Som finanslandstingsråd var hon med när Nya Karolinska Sjukhuset upphandlades, en upphandling som innebar att ett konsortium bestående av Skanska och den brittiska investeringsfonden Innisfree ska bygga, driva och sedan sköta om sjukhusbyggnaden fram till 2040. Hon uppger att det finns både för- och nackdelar med OPS och poängterar vikten av att få med förutsägbarhet i avtalet, både när det gäller tidsplanen, kostnaden och kanske framförallt funktionen. – Livscykelperspektivet måste finnas med från början, då kan man få mer pengar till andra infrastrukturprojekt, förklarade infrastrukturministern på en konferens som Sveriges kommuner och landsting (SKL) anordnade den 10 november. Catharina Elmsäter Svärd tillägger att OPS inte automatiskt innebär att det blir billigare. – Man måste vara väldigt tydlig när det gäller OPS, man aldrig kan komma ifrån att staten lånar pengar billigast. Och man ska inte tro att man aldrig kommer att betala, räkningen kommer till slut. Regeringens infrastruktursatsning för perioden 2010-2021 innebär att staten går in med 417 miljarder kronor. Utöver detta räknar man med 65 miljarder kronor som ska komma från andra finansiärer, enligt propositionen väntar man sig pengar både från trängselskatter och olika avgifter, samt från kommuner och regioner som antas vilja vara med och betala för angelägna projekt på hemmaplan. Enligt infrastrukturministern finns det redan ett 50-tal avtal om medfinansiering. Dessa spretar dock en hel del, och hon ser ett stort behov av att reda ut hur rollerna ska se ut och hur ett avtal om medfinansiering bör upprättas. – Det bör finnas principer för hur man skriver ett avtal och vilka roller parterna ska ha. Frågan ska utredas av Nils-Gunnar Billinger (se separat artikel) och Catharina Elmsäter Svärd ser fram emot resultatet, som väntas i vår. I begreppet medfinansiering ingår som sagt inte bara att kommuner och regioner lättar på plånboken. Trängselskatter och broavgifter är också ett sätt att få in pengar till infrastruktur och Catharina Elmsäter Svärd noterar att trängselskatter inte alltid används som ett sätt att minska problem med trängsel, utan som ett sätt att finansiera olika infrastrukturprojekt. Hon ser också att förskottering blivit allt vanligare när kommuner och regioner vill få igång projekten snabbare. När detta händer kan frågan om kommunerna på så sätt "köper sig före i kön" dyka upp, varnar infrastrukturministern. – Det är viktigt att staten står för den största delen av kostnaden när det gäller infrastrukturprojekt. Catharina Elmsäter Svärd slår fast att infrastrukturen är blodomloppet, livsnerven för att allt överhuvudtaget ska fungera – både för medborgarna och för näringslivet. Att bygga infrastruktur är alltså viktigt, men snabbt går det ju inte, noterar infrastrukturministern. Det tar tid att bygga men kanske framförallt att planera. – Många kommuner anser att bara de får en förbifart eller en vägstump så skulle de kunna åstadkomma mycket. Men från tanke till att klippa band kan det ta 20 år, förklarade Catharina Elmsäter Svärd. Hon säger att hon gärna vill se att processen blir lättare att hantera, flera utredningar pågår och det finns mycket att förbättra, till exempel när det gäller att kunna revidera en plan när verkligheten förändras, utan att störa de jobb som redan är utlagda. – Även om man ser behovet här och nu kommer lösningen inte förrän om 15-20 år, då kan jag känna en stor frustration. Trots att vi lagt nästan 500 miljarder på infrastruktur så kan jag inte säga till tågpassagerarna på perrongen att det kommer att bli bättre i morgon.