För ett år sedan blev vi hårdhänt varse att kyla och snö kan slå rätt hårt mot ett samhälle som är dåligt förberett. Redan nu syns tydliga tecken på att vi kan befara svåra störningar och i vissa avseenden dyra konsekvenser även den annalkande vintern. På en vecka har exempelvis elpriserna stigit med 40 procent. Det är en bit kvar till fjolårets extrema nivåer, men det är också mycket vinter kvar. Förra året drevs elpriserna i höjden av bland annat driftproblem i flera kärnkraftverk. Förhoppningsvis är det mesta löst, men det är ingen tvekan om att det synnerligen dåligt genomtänkta beslutet att stänga kärnkraftverk allt för tidigt och dessutom förhindra svensk medverkan vid utveckling av kärnkraftsteknik slår hårt mot såväl den globala miljön som tillväxten på vår svenska hemmaplan. Inte ens miljöpartisterna har kunnat förklara hur ökad användning av synnerligen smutsig brunkol är bättre för miljön än utnyttjandet av ren kärnkraft. Med fjolårets kommunikationskaos i gott minne är det också lätt att bli lite orolig över vad som komma skall under de närmaste månaderna. Några millimeter snö i Stockholmsregionen får omedelbart konsekvenser i form av störningar i kollektivtrafiken. Fordonstrafiken rullar på, men för många tar plötsligt resan till och från jobbet bortåt tre gånger så lång tid som vanligt. Från platser spridda över hela landet kommer rapporter om kraftiga störningar i såväl tåg- och busstrafik som för flyg och sjöfart. I flera fall är det svårt att gardera sig. SMHI har vid flera tillfällen utfärdat klass 2-varningar, vilket innebär en väderutveckling som kan väntas innebära fara för allmänheten, stora störningar i viktiga samhällsfunktioner och stora materiella skador. Det går inte att gardera sig mot allt, men problemen möts på väldigt olika sätt av kommunerna. I föregående utgåva skrev Leveranstidningen Entreprenad om en undersökning som visar att snösvängen i en kommun skickas ut vid ett snödjup på en centimeter. I andra änden av listan handlade det om 17,5 centimeter i en kommuns ytterområden. Då krävs nog att invånarna kompletterar hemmet med en snöskoter för att ta sig till jobb, skola och matbutik. Många trafikhållare hävdar bestämt att fjolårets gigantiska störningar inte kommer att upprepas. Bussbolag har lovat förstärka såväl driftledning som verkstadskapacitet och i vissa fall ha egna fordon som medverkar i snöröjning och sandning och kan hjälpa till att dra loss bussar som fastnat. Även SJ och Trafikverket har tagit till sig av fjolårets kritik och har i ett tidigt stadium inlett diskussioner om hur man med gemensamma krafter bäst kan lösa de svårigheter som uppstår. Lösningen verkar dessutom fullständigt genial. Botemedlet mot förseningar är helt enkelt att ställa in tågen. Statlig kundnytta när den är som bäst. Hittills har trots allt den utlovat ökade beredskapen inte satts på några större prov, egentligen inte större än vad som kan hänföras till säsongens första snöfall. Förhoppningsvis är alla givna löften inte bara tomma ord, utan innehåller nödvändig substans. I så fall kan vi nog trots allt se fram mot en vinter där kommunikationerna fungerar. Då har den senaste vintern ändå fört med sig något gott. Om en sak är värd att göras är den definitivt värd att göras – även ett år för sent.