Oavsett om Vägverket Produktion gynnades eller inte så medförde den nära kopplingen till Sveriges största beställare av såväl nybyggnad som drift av vägar att många entreprenörer aldrig lämnade in anbud på Vägverksjobb. Bara misstanken ledde till minskad konkurrens, vilket vanligtvis kan översättas till högre priser och minskad produktutveckling. Bolagiseringen av bland annat Vägverket Produktion, Vägverket Konsult och Banverket Projektering var både välbehövlig och efterlängtad. Men fortfarande återstår mycket att göra. Fortfarande finns stora brister i offentlig upphandling av allehanda tjänster. Alltför ofta gynnar exempelvis kommuner egna enheter och gör internupphandlingar utan anbudsförfarande. Problemet är så stort att Konkurrensverket på väl synlig plats på sin hemsida efterlyser tips om felaktiga upphandlingar för att kunna lyfta uppgiften som övervakare av kommunala upphandlingar ytterligare ett snäpp uppåt. En av de uppgifter som åligger kommunerna är avfallshantering. Det som en gång i tiden kallades sopor har fått en helt ny status, som råvara. Återvinningsanläggningarna bidrar till svensk konkurrenskraft med återvunna råvaror, men för att få full genomslagskraft krävs ett nära samarbete mellan kommuner och näringsliv. Så sker ofta, men fortfarande är det allt för många kommuner som väljer att bedriva verksamheten i egen regi, utan upphandlingar och med stor säkerhet utan den teknik- och metodutveckling som är en naturlig följd av sund konkurrensutsättning. För kommunerna är det visserligen fullt möjligt att bidra till teknikutveckling som ger en bättre återvinning, men inte genom att utföra jobben själva. I stället borde kommunerna fundera över vilka miljökrav som kan ställas och använda kravspecifikationer som kan leda utvecklingen framåt. Enligt branschorganisationen Återvinningsindustrierna tecknas vart tredje avtal om avfallstjänster direkt mellan kommunen och ett av kommunens egna bolag. Återvinningsindustrierna hävdar att dessa avtal har ett årligt värde på ungefär 2,5 miljarder kronor, nära nog hälften av det totala årliga värdet för samtliga avfallstjänster. Dessutom visar en sammanställning gjord av Konkurrensverket att uppemot 60 procent av avtalen automatiskt förlängs om de inte sägs upp. Att tjänsterna handlas upp utan anbudsförfarande visar tydligt att allt för många kommuner anser, eller kanske inser, att de egna avfallsbolagen inte klarar att konkurrensutsättas. Anledningen måste i så fall vara att de egna bolagen inte är tillräckligt duktiga tekniskt eller organisatoriskt. Antingen bedrivs verksamheten på ett sätt som är onödigt kostnadskrävande eller också med teknik eller utrustning som inte står i paritet med de bästa på området. Helt klart är att förlorarna är de egna skattebetalarna och inte minst miljön. De kommuner som använder sund konkurrensutsättning kan normalt räkna in vinsten i form av bland annat högre ambitioner på miljöområdet eller sänkta avgifter eller skatter. Om inga andra argument biter finns i varje fall 2,5 miljarder skäl varje år som borde kunna övertyga även den mest inskränkte kommunpolitikern om värdet av konkurrensutsättning. Men, dessvärre, mot dumhet kämpar gudarna förgäves. Fast Konkurrensverket försöker i varje fall.