Oxelösund. Med ett vattendjup på 16,5 meter kan Oxelösunds hamn med 200 anställda, som en av de få i Östersjön ta emot de största fartygen med last upp till 150 000 ton teoretisk sett medan nuvarande maxlast ligger på 75 000 ton. Varje år anländer 800 båtar lastade med salt, skrot, träpellets med mera. Tian Hua Feng är en av de två kolbåtar som anländer varje månad. Det blåser 24 sekundmeter och halv storm när båtens lastutrymme ska rengöras. På däcket sliter vinden i besökarna med sikte på en av sju lastfickor. Vägen till båtens innandöme går genom en liten lucka och en lång stege som slutar bland mjuka koldynor. Manitoun MHT (Manitou Heavy Lifting) 10160 lyser röd i allt det svarta. Teleskoplastaren är tänkt att ersätta en hjullastare som tidigare skötte uppgiften. – Teleskoplastaren behöver bara sänkas ner en gång, till skillnad mot två gånger vilket var fallet med hjullastaren, säger Filip Snäck, projektledare. – Då tömdes först halva båten på kol och hjullastaren skickades ner för att rensa mellan spanten. Därefter hissades hjullastaren upp medan resten av båten tömdes. När det var klart hissades maskinen ner en andra gång för att slutföra städningen. För att kunna utföra jobbet på botten måste maskinen hissas ner med hjälp av en 48-tonskran utrustad med en grip på 16 ton, vilket innebär en lyftförmåga på 32 ton. Den 63 meter höga kranen, en ZPMC från Shanghai, har bara 1,5 år på nacken. Kranen gör det möjligt för hamnen att ta emot en last på upp till 150 000 ton, så kallad pana max. – Vi har en tradition att namnge våra nya kranar med kvinnonamn och vår nya kran har givits namnet Xiao Ping efter chefskonstruktörens hustru. Namnet betyder ungefär Smooth and Peaceful, säger Filip Snäck I valfiskens buk. Det är känslan man får eftersom konstruktionen av lastutrymmets väggar bågnar revbenformad. Mellan revbenen eller spanten fastnar kol som måste bort. För ändamålet har Oxelösunds hamn utvecklat ett redskap, en så kallad pek, som kan kratsa bort det svarta. Peken är ett lite smalare och längre redskap som fungerar som en slags snabel. Oxelösunds hamn funderar också på att förse peken med vibrator för att på så sätt kunna skaka bort kolen. – Vid kollaster behövs extra noggrann rengöring högt upp i lastutrymmet eftersom kol har en förmåga att klibba fast i lejdare, spant och rör, säger Filip Snäck. När Leveranstidningen Entreprenad hälsade på agerade teleskoplastaren som en hjullastare och lastade det kol som skrapats bort från båtens sidor i lätthanterliga högar för gripkranen. – Det sista tar vi med handkraft och skyfflar. Lastutrymmet ska bli kliniskt rent. Kanske nästa last är salt. Som tur är finns det bra rengöringsmedel, säger Filip Snäck. Den anländande båten var lastad med 75 000 ton kol men det var 25 000 ton som lastades av i Oxelösund, resten fortsätter till Luleå. Varje lastrum rymmer 12-13 000 ton kol. Kolen lossas med hamnkranen. – Vanligtvis lossar tio man en båt, två kranförare, en bandvakt som synar och sköter om bandet, en utläggargubbe längst bak i kedjan och sex man ombord på båten, säger Filip Snäck. På vintern när kolet fryser behövs ofta tolv man för att lossa. – Kolet blir till is och det är ett otroligt tungt jobb att få loss kolet med släggor, spett och lansar. Den strykande åtgången av kol beror på stålverket SSAB, ett stenkast från hamnen. För att kunna tillverka råjärn använder SSAB både kolpulver och koks och för att framställa koks behövs kol. Eftersom kol är besvärlig att ta bort vid rengöringen var det naturligt att låta Manitoun börja med detta gods. Magnus Hasselberg är produktionsledare. – Men vi funderar på att använda Manitoun för att lasta ut även annat gods, exempelvis koks som också är ganska besvärligt att få bort. Om Manitoun ska användas beror på hur lastutrymmet ser ut, om det exempelvis finns mycket hyllor kan teleskoplastaren göra en bra insats med att peta bort sådant som fastnat i skrymslen och vrår. – Teleskoplastaren är utmärkt att använda när man behöver komma åt på många ställen, säger Magnus Hasselberg.