I det korta perspektivet kan det se ut som om konkurrensen därmed ökar eftersom en mängd entreprenörer inte har de resurser som behövs för att även kunna ta ansvar för projekteringen. I det längre perspektivet skulle en större andel totalentreprenader förmodligen resultera i starkare band mellan utförare och projektörer så konkurrensen skulle förmodligen bli densamma. En utveckling av totalentreprenaden skulle kunna vara funktionsentreprenaden. Beställaren talar om vad han vill ha och den som får uppdraget ser till att det blir gjort och att resultatet står sig över en bestämd tidsperiod. Vad är då egentligen skillnaden? Jo, den skulle kunna illustreras med erfarenheter gjorda inom ramen för Fia, Förnyelse i anläggningsbranschen. Fia startades på initiativ från generaldirektörerna i Banverket och Vägverket i slutet av 2003 med målet att få mer väg eller järnväg för pengarna. Banverket och Vägverket som nu förenats i det nya Trafikverket har få om ens någon konkurrens i rollen som de största svenska beställarna av bygg- och anläggningsentreprenader. Som sådana har de lagt ribban för den inställning som präglat beställarna och även om branschen då och då fått förtroendet att lösa svårigheterna har det vid upphandlingarna oftast handlat om att själv behålla kontrollen över arbetet, en inställning som i hög grad låser fast sektorn i gamla synsätt och hämmar utvecklingen. Därför är det synnerligen intressant när Fia nu sammanfattar några resultat av de ambitioner som förväntades öka effektiviteten och produktiviteten i anläggningsbyggandet. Framför allt konstateras ett väsentligt och glädjande trendbrott. Tidigare har det varit mera regel än undantag att infrastrukturprojekt blivit dyrare än beräknat – ofta också försenade. Nu är i stället beskrivningen snabbare och billigare. Citytunneln i Malmö blev klar ett halvår tidigare än beräknat till en kostnad som understeg den beräknade med i runda tal en miljard kronor. Botniabanan blev ungefär 600 miljoner kronor billigare än förväntat. Även i mindre projekt görs stora vinster. Det handlar om såväl små vägprojekt som dragning av fjärrvärmeledningar. I flertalet fall är en väsentlig förklaring nya samarbetsformer där man tidigt tar till sig alla berördas samlade kompetens och erfarenheter, onödiga arbeten blir aldrig utförda, beslutsvägarna kortas och inblandade entreprenörer kan utföra sina uppdrag vid rätt tidpunkt utan att gå i vägen för varandra. I praktiken innebär det att makten över projekten förskjutits från beställare till utförare, eller i vart fall att projekten blir snabbare och billigare när utförarna får mer att säga till om. Mest intressant är ändå att Fia konstaterar att även mindre uppdrag kan genomföras som totalentreprenader. Trots att vare sig beställar- eller entreprenörsorganisation vid ett identifierat vägprojekt hade erfarenhet av det sättet att jobba lyckades man bli klar med arbetet en månad tidigare än beräknat och med en kvalitet som i vart fall inte är lägre än den förväntade. Det finns fler exempel som med eftertryck visar att det lönar sig för beställaren att ge mer ansvar till utförarna. Det var kanske inte det svar som generaldirektörerna hade räknat med när Fia bildades för sju år sedan, men det ligger mycket sanning i ett gammalt kinesiskt ordspråk som något travesterat lyder: Om du misstror ett företag, anlita det inte. Om du anlitar ett företag, misstro det inte. Tro kan försätta berg, tillit också.