Rivarna gör plats för jättesjukhuset
Säkerheten är maximal när arbetet med Nya Karolinska Sjukhuset i Solna nu dragits igång. Jämsides med sprängarna är rivarna etta på bollen, de ska förbereda inför det jättelika bygget som kommer att ta fem år.
Solna . I vanliga fall räcker det att förse snubblande journalister med varselväst och hjälm innan de får tillträde till en byggarbetsplats. På bygget av Nya Karolinska Solna (NKS) är man betydligt strängare, här krävs en fullständig omvandling innan Leveranstidningen Entreprenads representant släpps in, då utstyrd i både handskar, skyddsskor, varselväst, hjälm och skyddsglasögon.
– Det är lite unikt, säger Stefan Jonsson, platschef på Rivning, Återvinning och Demontering i Sverige, (R.Å.D), en av underentreprenörerna på bygget.
Varje morgon inleds med ett startmöte, där säkerheten står i fokus.
– Man löser många problem redan där, kommenterar Stefan Jonsson. Säkerhetsmöten löper sedan som en röd tråd genom hela arbetsprocessen.
– Skanskas gubbar har ständiga möten med våra gubbar, säger Stefan Jonsson, som tycker sig se en förändring hos den egna personalen sedan säkerhetskraven från huvudentreprenören skärpts.
– Gubbarna har blivit mycket mer säkerhetsmedvetna, vi har fått anteckningsböcker att skriva ner observationer och tillbud i, och de används flitigt, de går också med på fler skyddsronder och använder skyddsglasögon utan att protestera.
Stefan Jonsson ger Skanska UK, som driver bygget tillsammans med Skanska Sverige, äran för de höga kraven på säkerhet.
– De är extremt noga med säkerheten i England, de är nog duktigare på det än vad vi är.
Projektet är stort, en byggnad motsvarande 24 Hötorgsskrapor ska finnas på plats om fem år. För att klara av detta arbete krävs myriader av skyddsglasögonförsedda människor framöver.
Men än så länge trängs R.Å.D bara med sprängarna från Uppländska Berg. En del markarbeten har också börjat komma igång, men den stora invasionen av folk väntar när själva bygget ska påbörjas.
– Det ska bli 2 000 som jobbar här då, säger Stefan Jonsson.
R.Å.D:s uppdrag är att jämna tre hus med marken. I ett par av fallen är det kanske riktigare att säga att halva huset ska jämnas med marken medan den andra halvan, ska fortsätta leva i högönsklig välmåga.
Verksamheten i den levande delen av huset ska dessutom helst få fortskrida någotsånär ostört medan Råd förgör den mindre lyckosamma hälften.
– Husen ska bort för att ge plats åt Nya Karolinska, säger Stefan Jonsson.
Två av husen är ovanligt färska för att möta rivningsaggregaten, bara något tiotal år gamla. De har hyst delar av Thoraxverksamheten på Karolinska sjukhuset. R.Å.D har fått riva ner de väl tilltagna balkongerna till ett av husen, medan resten av huset ska få stå kvar orört.
– Vi har fått såga itu husen med betongsågar, säger Stefan Jonsson.
När husets olika delar skilts från varandra marscherar mannar och maskiner i fastigheterna och river rent. Sedan är det dags för grävmaskinerna att ge sig på det skelett som finns kvar.
För att störa så lite som möjligt klippte man ner midjan rätt koncentrerat under två dygn. Tyngdpunkten ligger förutom på säkerhet även på miljö.
– Skanska är extremt känsliga för damm och buller, säger Stefan Jonsson.
Rivarna har därför ständigt en vattenslang tillhanda, en slang som de dessutom är noga med att rikta exakt åt rätt håll.
– Vi måste se till att stå i rätt vindriktning.
R.Å.D har cirka 20 man på plats, fyra sköter tungrivningen där en Caterpillar 350 och en Komatsu PW160 river samt sorterar materialet. Fem mannar är avsatta till att sanera asbest och 10-11 stycken är upptagna med lättrivning, både för hand och med Brokkar och Bobcatar.
Husen är inte särskilt giftbemängda, det finns dock en del freon, kvicksilver och PCB som letats upp och plockas bort. Asbest hittade man inte heller särskilt mycket av - förutom på ett ställe.
– Hela taket på Norrbacka var av eternit, det kom som en överraskning och var inget som fanns med i miljöbeskrivningen, säger Stefan Jonsson.
Han fick raskt dirigera om styrkorna och det tak man tänkt dåna ner med maskin fick istället genomgå en varsam sanering och rivas för hand.
Rivningsmassorna sorteras på plats. Betongmassorna skickas sedan till Ragnsells anläggning i Högbytorp och övrigt avfall transporteras till olika Sörabanläggningar.
Logistiken borde kunna vara en mardröm via den tätt trafikerade Solnavägen men Stefan Jonsson uppger att det fungerat bra.
– Det blir nog värre framöver när byggarna ska in.
I den gulmålade byggnaden som kallas Norrbacka, lite längre bort, hittar vi Christoffer Gelebo, ansvarig för lättrivning. Tio man och två Bobcatar håller som bäst på att gröpa ur den ungefär 75 år gamla sexvåningsbyggnaden som tills alldeles nyligen rymde bland annat ett Rehabcentrum och en forskningsavdelning.
– Vi ska förbereda för tungrivningen, säger Christoffer Gelebo.
Rivarna går metodiskt till väga - uppifrån och ner.
– Vi börjar med undertaket och tar ner ventilationen och eventuella kabelstegar, säger Christoffer Gelebo.
När man uppnått “ståhöjd" ger man sig på allt som sitter på väggarna, till exempel kontakter, uttag, hyllor med mera.
– Så sakteliga arbetar vi oss ner till mattan, säger Christoffer Gelebo.
Vid det laget åker maskinerna fram, och Brokkar i olika storlekar får ge väggar och golv på nöten.
Huset är gammalt, Christoffer Gelebo tippar att det är byggt i mitten av 1930-talet.
– Ett gammalt hus är lurigt, det är ofta mycket tillbyggnader och det är svårt att hitta handlingar som stämmer. Man måste vara mycket försiktig och beredd på att hitta dolda saker.
Arbetet tuffar på i god ordning. Christoffer Gelebo uppger att det normalt tar ungefär fyra dagar att handriva en våning, sedan är det Brokkarnas tur att angripa väggar och mattor.
– Det tar ungefär en vecka att blåsa ur en våning, säger han.
När rivarna anländer är både el och vatten avstängt i byggnaden. På Norrbacka tog rivarna chansen att använda den gamla hisstrumman som schakt, och för att kunna göra sig av med materialet så effektivt som möjligt har man också upprättat ett “schaktschema". Man sparar därför olika typer av avfall i prydliga högar inne i huset till dess det är dags att skeppa iväg det nerför hisschaktet.
– Först tar vi “blandat", det är undertak, isolering med mera, säger Christoffer Gelebo.
God tvåa ner i hålet är trä, dörrar, dörrkarmar och liknande material. Nummer tre blir ventilationsutrustning.
– Det blir enklare för oss att sortera på det här sättet, det tar också kortare tid helt enkelt. Genom att slippa hiva ut materialet genom fönstret slipper man också spärra av kring huset, påpekar han.
– I och med att vi använder hisstrumman är vi fortfarande inne i huset, säger Christoffer Gelebo.
Han gläds åt de strikta säkerhetskrav som gäller för Skanskaprojektet.
– Personligen tycker jag det är en positiv sak, med högre krav får jag mer tankar och idéer kring hur man kan göra säkra lösningar.
Att alla, oavsett arbetsuppgift, måste bära skyddsglasögon är bara en bonus, anser han.
– Det är bra att vara extra tydlig med att säkerheten är viktig, allt är mycket noggrannare här, alla SKA ha hjälm och skyddsglasögon, det är ett högre säkerhetstänkande och mer kontroller till exempel av skyddsavspärrningar. De har tänkt till två gånger, först kändes det kanske lite ovant men jag tycker det är väldigt skönt, det blir väldigt lättjobbat.