Brutal men finkänslig spräckning
Det dräller av dyrgripar på väggarna i anrika Thielska Galleriet. Så när man nu ska gräva ner bergvärmeslangar måste alla djurgårdska bergknallar i underjorden mer eller mindre smekas bort. Ett uppdrag som passade Roytek finfint.
Knappt tjugo år senare krackelerade dock Thiels ekonomi, och staten köpte byggnaden och lät öppna ett museum där 1926. Det palatsliknande huset har sedan dess genomgått flera renoveringar, både utvändigt och invändigt. I höst är det dags att installera bergvärme i galleriet, ett uppdrag som kräver största försiktighet eftersom byggnaden till stor del vilar på berggrund.
Värdefull konst
När entreprenadfirman FTS, på bergvärmeinstallatören Top´s uppdrag, ska lägga ner sex stycken 50 meter långa plastslangar i backen är det alltså inte bara att gräva och vara glad. Här måste man också bli kvitt en hel del berg. Och det går inte heller att spränga och vara glad, för fastigheten är inte bara ett statligt byggnadsminne i sig, galleriet räknas också till ett av Sveriges förnämsta konstmuseer med en enligt uppgift unik samling nordisk sekelskifteskonst. Dessa dyrgripar får under inga omständigheter skaka sönder, och här blir det alltså inte tal om att utsätta huset för minsta lilla vibration.
FTS har därför engagerat Bergsspräckningsfirman Roytek för att eliminera totalt tre kubikmeter berg, ett uppdrag som enligt Royteks vd Royne Andersson bara kommer att ta en dag.
– Jag räknar med totalt tio skott, vi kommer att bli klara i dag, det har funkat bra, säger han.
Roytek använder sig av en egen teknik som ägaren Royne Andersson tagit fram tillsammans med Kenneth Gustavsson på Kentek. De verksamma beståndsdelarna är en krutpatron med en elektrisk tändare och här används bara en laddning för att minimera risken för vibrationer.
Just den här regniga måndagen i augusti har Roytek två man på plats, sprängarbasen Lukasz Bielecki och Per-Arne Andersson, förman på Nordiskt Bygg och Borrsystem, som är på plats som en del i den utbildning han just nu får av Roytek.
Små patroner
Själva arbetsprocessen är snabb, Lukasz Bielecki borrar ett 80 centimeter djupt hål, samtidigt som Per-Arne Andersson håller ett slags dammsugarmunstycke intill borren. En patron laddas i hålet som sedan fylls med singel och till sist häller man ned en snabbstelnande vätska, Maxplug, som fyller upp och tätar hela håligheten. Lukasz Bielecki och Per-Arne Andersson lägger sedan på några täckmattor och drar över en duk, sen kopplas alla trådar och snart är det dags att skjuta. En liten knall ljuder, duken hoppar knappt märkbart till och när de rykande mattorna är borta ligger berget uppspräckt och redo att spettas loss.
– Det skakar mer när bandgrävaren är igång, kommenterar Royne Andersson.
Det känsliga läget kräver faktiskt inga extra åtgärder från spräckarnas sida, uppger Royne Andersson.
– Det blir inga större vibrationer eller smällar när man använder vår utrustning, men vi skjuter minsta möjliga här.
– Vi måste ner med slangarna, då är det säkrast att anlita dem med små patroner, säger Peter Sundqvist på FTS.
Alternativ
FTS ser faktiskt inte många alternativ till att låta spräcka sönder berget.
– I annat fall hade vi få ta till kilspräckning eller handspräckning, men då hade det tagit en vecka extra, säger Peter Sundqvist.
Enligt Fredrik Åkerman råkar FTS ofta ut för berg som på ett eller annat sätt måste tas bort, och de ser Royex spräckning som en bra metod för att enkelt få bort hindren.
– Det är ett bra alternativ till traditionell sprängning, vi har bara väntat på rätt bergknalle för att få prova, säger Fredrik Åkerman.
Testa
Uppvisningen vid Thielska Galleriet gjorde honom inte heller besviken.
– Det verkar lovande och vi ska kanske gå kursen så att vi kan köpa en utrustning och göra jobbet själva i fortsättningen.
Han ser en stor fördel i att själv kunna utföra spräckningen.
– Vi har gått och sugit på det här i 1-1,5 år, nu kanske vi slår till.
Varför har ni inte gjort det tidigare?
– Det här känns lite säkrare än de gamla systemen, man vill ju inte ha olyckor i onödan. Dessutom är det flexibelt, om vi går kursen räcker det med en utrustning som kan cirkulera mellan våra arbetslag, det är också smidigt eftersom man inte behöver kranbilar för att få ut utrustningen, det räcker med en stor pickup.