Berättelserna gör aldrig anspråk på att vara sanna, men innehåller alltid ett budskap, en sensmoral. Han kom bland annat att inspirera Jean de la Fontaine, en fransk 1600-talsförfattare som utöver poesi och dramer kom att spela stor roll när fablerna spreds till en bredare publik. En av fablerna handlar om en hund som går med ett köttben i munnen över en bro. När han tittar ner mot vattnet ser han en spegelbild av sig själv. I tron att det är en annan hund med ett annat ben försöker han ta tag i det andra benet med påföljd att han tappar sitt eget ben som försvinner i vattnet. Sensmoralen är att "den som gapar över mycket mister ofta hela stycket". Av någon anledning kom jag att tänka på hunden vid en tv-debatt om rut-avdraget strax innan valet. Det tragiska var att vare sig utfrågare eller debattörer tycktes inse att man egentligen diskuterade den överlägset värsta kvarlevan i det svenska skattesystemet – nämligen beskattningen av tjänster. Där kan man onekligen tala om att "den som gapar efter mycket…". Det ohemula skatteuttaget på tjänster har i många år orsakat det svenska samhället enorma kostnader. Visst finns varje år en summa i intäktskolumnen, men i många år har det funnits trovärdiga redovisningar om att skatten är en direkt orsak till en svart arbetsmarknad som omsätter åtskilliga tiotals miljarder kronor varje år. Varje normalt funtad finansminister skulle omedelbart göra något åt en pålaga på det svenska folket som förhindrar sysselsättning, minskar skatteintäkter och ökar bidragsberoendet. Ett sätt att delvis komma runt problemet har varit att införa de så kallade rot- och rutavdragen. I sann socialdemokratisk anda beskriver egentligen båda blocken avdragen som skattesubventioner när det i själva verket handlar om skattesänkningar – nödvändiga skattesänkningar. Redan när rotavdraget infördes första gången konstaterades att varje satsad krona gav två tillbaka. Nya, försiktiga utvärderingar visar att avdragen även den här gången avsevärt understiger de skatteintäkter som följer i avdragens spår. Beräkningar från Sveriges Byggindustrier visar att enbart rot-avdraget genererar jobb för ungefär 30 miljarder kronor på årsbasis. Det innebär för statens del intäkter på ungefär 17 miljarder kronor i form av moms på arbete och material samt arbetsgivaravgifter. Dessa intäkter ska då sättas i relation till skattereduktionen som hamnar i storleksordningen tolv miljarder kronor per år. Även rut-avdraget har blivit något av en succé. Bedömningen är att stora delar av en svart arbetsmarknad försvunnit. I stället har ungefär 11 000 nya årsarbeten växt fram. Och minst lika viktigt är det att systemet även medger att en ensamstående trebarnsmamma nu har ökade möjligheter att köpa tjänster vitt. Om regeringen inte vill gå den raka vägen och sänka tjänstemomsen direkt så är ett viktigt uppdrag att värna det betydligt krångligare systemet med rut och rot. Men det är gott om tid. Vi har fyra år till nästa val.