Våren 2009 fick Transportinfrastrukturkommittén uppdraget att se över lagstiftningen och komma med förslag på hur den i många fall både dyra, tidsödande och komplicerade fysiska planeringsprocessen av infrastrukturprojekt ska kunna förenklas och effektiviseras utan att tvingas göra avkall vare sig på rättssäkerhet eller miljöhänsyn. Kommitténs slutbetänkande överlämnades på torsdagen till infrastrukturminister Åsa Torstensson och kommitténs ordförande Bo Bylund aviserar en rejält omdanad process som spar in både tid och pengar. - Vi föreslår ganska stora förändringar i den planeringsprocess som finns. Ett exempel är att det inte ska krävas någon planering alls för små projekt som till exempel en busskur. Och den klassiska trestegsraketen förstudie-utredning-plan åker på sophögen. - Vi vill göra en enda process av detta, säger Bo Bylund. Kommittén föreslår också att det normalt inte ska behövas en miljökonsekvensbeskrivning, en sådan ska krävas enbart när projektet kan antas medföra en “betydande miljöpåverkan“. Kommittén vill också underlätta processen när man behöver planera för både väg och järnväg samtidigt genom att kunna lägga in allt i samma plan. En viktig princip är att planeringsprocessen inte ens ska börja innan det är bestämt att något faktiskt ska byggas. - Först då börjar vår planeringsprocess, säger Bo Bylund. Man vill också skrota den obligatoriska tillåtlighetsprövningen vid större infrastrukturprojekt. I stället ska regeringen avgöra vilka projekt de ska tillåtlighetspröva. - Det är viktigt att regeringen prövar stora projekt, men det är svårt att peka ut vilka de är. Vi tycker att regeringen ska bestämma vilka projekt de ska prova, säger Bo Bylund. Ett projekt som redan tillåtlighetsprövats men där man måste korrigera vissa delar ska inte heller behöva genomgå hela processen igen anser kommittén som föreslår att länsstyrelserna får rätt att fatta beslut om mindre avvikelser. De föreslår också att regeringen ska kunna övertrumfa en kommun när det gäller var en “riksintressant" väg eller järnväg ska byggas. För att slippa dubbla processer, till exempel när måste pröva ett och samma projekt enligt både väglagen, banlagen och plan- och bygglagen föreslår kommittén också att vägar och järnvägar ska kunna inrymmas i samma plan och att det ska räcka med att använda sig av plan- och bygglagen när man bygger till exempel banor för spårvagnar och tunnelbanetåg. Kommittén föreslår också att det ska bli enklare för den enskilde att förstå när och hur denne ska kunna göra sin röst hörd och påverka ett infrastrukturprojekt. Det ska också vara möjligt att till exempel lösa in en fastighet tidigare i processen. Kommittén föreslår också att bara de som gjort sig hörda i ett tidigt skede ska ha rätt att överklaga beslutet när det väl är taget. - Vi vill få fram synpunkterna tidigare i processen så att de som planerar kan ta dem i beaktande. Bara de som gjort sig hörda men inte fått sina synpunkter tillgodosedda ska få överklaga. Bo Bylund hävdar att kommitténs förslag kortar planeringstiden med 1-2 år. Han uppger att tidsvinsten kommer att märkas tydligast i små och medelstora projekt, men även på de större. - Vi räknar med att kunna sänka planeringskostnaden för staten med uppemot 200 miljoner kronor. Ju mindre tid det tar att planera, desto mer nytta kan man dessutom tillgodogöra sig från vägen eller järnvägen, förklarar Bo Bylund. - Vi bedömer att värdet av ett års kortare planeringstid blir 1,35 miljarder kronor. Bo Bylund konstaterar att den parlamentariska kommittén, som alltså representerar samtliga riksdagspartier, står enade bakom förslagen. De förslag som kommittén nu levererat är enligt Bo Bylund klara att implementeras, med lagtext och allt. - Vi tror att det är möjligt att låta det träda i kraft från och med den första januari 2012.