Ett uttalande som fick en och annan närvarande att lyfta på mungiporna medan andra lade pannan i bekymrade veck kom från en ung miljöpartist som propagerade för höjda skatter på transporter. Huvudargumentet var att en högre skatt skulle vänja i synnerhet glesbygdsborna vid en högre prisnivå och därmed bana väg för en kommande kraftig prisökning på fossila bränslen. Säga vad man vill om Miljöpartiet, men där arbetar man i varje fall synnerligen aktivt för att förvandla större delen av Sverige till naturreservat dit man endast kan komma med luftballong när vinden blåser i rätt riktning. Rundturer mellan gamla byar som tidigare kännetecknades av barnskrik och kors råmanden sker allt oftare i total ensamhet. Odlingar växer igen. Skolor och lanthandlar står igenbommade. De unga har flytt för länge sedan, de äldre har tvingats i väg sedan servicen upphört och drivmedlet blivit så dyrt att man inte längre har råd att ens köra till kyrkan på söndagarna. Inte för det spelar så stor roll. Bensinmacken är ju stängd eftersom innehavaren inte hade råd att installera den utrustning som krävs för att kunna erbjuda ett alternativt bränsle som ingen i byn någonsin efterfrågat. Nåja, de som efter hand tvingas bort från sina hem i byarna är ju förhållandevis få så det blir inte så många röster som går förlorade. I och för sig kanske det inte kommer så många nya heller. Ett annat argument för höjda drivmedelsskatter är att godstransporterna flyttas till järnväg. För att det ska vara möjligt ens i mindre skala krävs att passagerartrafik ersätts av godstrafik på dagens hårt belastade järnväg. Fast, även om så sker, hur ska det järnvägsburna godset ta sig ut till de byar där det fortfarande finns en och annan människa kvar. Vid närmare eftertanke är det nog svårt att hitta alternativ till bilen vid transport till köpcentrumet, kvartersbutiken, simhallen eller Miljöpartiets högkvarter. Med erfarenheter från såväl sommar som vinter är det i och för sig förståeligt om passagerartågen ersätts av godståg. Passagerarna klagar ju så infernaliskt om tågen inte kommer i tid. Några timmar i 60 graders värme i vagnar utan ventilation är väl inte mycket att bråka om? Att Miljöpartiet arbetar för att bromsa tillväxten är ingen hemlighet, allt fler inser också att miljön ofta drabbas av den politik som bedrivs. I stort sett är det bara miljöpartister som anser att en miljöanpassad trafik är den som sker i exempelvis Stockholms innerstad, långsamt och på låga varv. Det fanns förresten en kategori till som lyssnade på den unga miljöpartisten. Det var representanter för bland annat åkerier, lantbruk och skogsindustri som slet håret i förtvivlan när de såg ytterligare stenar i en ryggsäck som är alldeles för tung redan från början. Inte minst höga skatter ligger bakom att svenska åkerier är totalt utkonkurrerade vad gäller internationella transporter och dessutom är på väg att konkurreras ut även på vår svenska hemmaplan. Lantbrukarna får allt svårare att konkurrera med utländska produkter. Det berättades bland annat om gotländska lammgillen med kött från Nya Zeeland. Värsta exemplet lämnades ändå från skogsnäringen som är oerhört beroende av fungerande transporter till ett rimligt pris. Nu ser man framför sig exportbortfall på 35 miljarder kronor per år om Miljöpartiet får bestämma. Dessutom slår drivmedelshöjningarna hårt mot ett långsiktigt hållbart samhälle. Skogsindustrin har under lång tid arbetat för att bättre kunna utnyttja bland annat spillet vid avverkningarna. Biobränsle är synnerligen känsligt för transportkostnader och om ett, något mindre vetande, parti släpper fram Miljöpartiet i regeringssammanhang lär materialet ligga kvar i skogen och vi får fortsätta att köpa tysk kolkraft. Snacka om att skjuta sig själv i foten.