Redan i mitten på mars började transportfordonen leta sig in på Münchens mässområde ute på stadens gamla flygplats. De första av långt över 3 000 utställare började en mer än en månad lång etableringsfas för att få monterbyggnader och maskiner på plats. Inte minst för maskinerna krävdes stora mått av uppfinningsrikedom, tekniskt kunnande och administrativ handlingskraft för att allt skulle klaffa innan svängkorsen kunde börja sitt roterande. För de största utställningsföremålen krävdes inte bara demontering utan också ett idogt arbete med att hitta rätt bland transportmedel som bil, båt, tåg och i viss mån även flyg. Redan tidigt i mars inledde exempelvis Wirtgens gruvmaskin 4200 SM sin resa från fabriken i Windhagen, nära Bonn, för att stå klar på mässområdet 19 april. Maskinen är avsedd för produktionsbrytning i dagbrott. Enligt tillverkaren ska maskinen klara att skära, krossa och lasta upp till tolv miljoner ton stenmaterial år efter år. Maskinen var långt ifrån störst på mässan, men med en matchvikt på cirka 200 ton och en längd på 30 meter tillräckligt stor för att kunna trassla till livet för andra trafikanter på vägarna. Lösningen blev därför att försöka utnyttja vattentransporter i så stor utsträckning som möjligt. Den inledande transporten från fabriken till Andernach vid Rhen fick göras med lastbil, i den mån det är rätt ord för ett lågbyggt släp med 16 axlar. I hamnen vid Rhen väntade två kraftfulla mobilkranar för att lyfta över kolossen till det flytetyg som väntade för att klara transporten på Rhen, Main och genom Main-Donaukanalen till Kelheim vid Donau där en ny omlastning väntade för en avslutande lastbilstransport som inramad av poliseskort tog maskinen de sista milen till München.