När en verkstad anstränger sig för att hitta och lösa ett problem kan kostnaderna skena iväg – man provar med att byta komponent efter komponent och snart kan kostnaderna överstiga maskinens värde. Rådet hade ett sådant fall på sitt bord. Fallet gällde ett oljud i en äldre maskin som var värd cirka 300 000 kr. Verkstaden misstänkte först att oljudet kom från bromsarna och renoverade dem. Oljudet fanns dock kvar. Då antog man att oljudet kom från främre differentialen som renoverades, dock utan att ljudet påverkades. Nästa steg verkstaden vidtog var att renovera växellådan och därmed passerade nedlagda kostnader maskinens värde. Oljudet var dessvärre kvar och källan till ljudet visade sig så småningom vara ett däck som slirade på sin fälg. Rådet är införstått med att det inte alltid är lätt att vid felsökning direkt hitta orsaken till ett fel. Snarare är det inte alls ovanligt att olika möjliga felkällor måste prövas innan felet slutligen kan lokaliseras och åtgärdas. I det här fallet ansåg rådet att det var fullt rimligt att anta att missljudet kunde komma från bromsarna eller differentialen. Rådets mening blev alltså att kunden skulle betala arbetskostnaden för renoveringen av bromsarna och differentialen. Beträffande utbytta delar skulle kunden betala dem, bara om verkstaden kunde klart visa att de var slitna bortom tillåtna värden. När det gäller renoveringen av växellådan lade dock rådet ansvaret på verkstaden och friade kunden från att betala den. Rådet ansåg att verkstaden skulle ha insett att en renovering av växellådan inte var motiverad med tanke på maskinens värde. Verkstaden skulle ha stoppat arbetet och gått igenom läget med kunden och endast fortsatt renoveringen efter ett tydligt godkännande från kunden. - När en verkstad byter ut komponenter under motiveringen att de är utslitna, är det viktigt att verkstaden upprättar ett mätprotokoll och gärna även sparar delarna tills ett ärende är definitivt avslutat, kommenterar Lars-Erik Ljungberg.