Enligt Lennart Andersson, projektledare vid NKR Demolition var byggnaden sönderbruten. Förändrad grundvattennivå ledde till att de träpålar byggnaden stod på ruttnade. 4 000 ton sten och trä sjönk ner. Det gamla stadshotellets murförband sprack och Lennart Andersson liknar det vid en sprucken vas, som aldrig blir lika stark när man lagat den. - En räddning av stadshotellet hade krävt insatser redan för 25 år sedan, exempelvis att man hade injicerat. Har en byggnad väl krackelerat är det ingenting att göra och stadshotellet hade spruckit från taket ända ner till källaren. Rivningen av hela stadshotellet utan lättrivning, det vill säga att man river ut all inredning och selekterar gips med mera, innebar att allt måste sorteras efteråt. Endast sanering av farligt avfall utfördes innan maskinarbetena startade. En traditionell rivning hade inneburit en risk för de som gick nedanför på gatan att få något på sig. Utan inredning hade byggnaden blivit så instabil att det var svårt att veta vart rivningsmassorna tog vägen när skopan slog ner, säger Lennart Andersson. Undantag från skopan var en tillbyggnad från 1938 i betong och stålbalk, där man använde en crucher. Eller smacher, ett ord att bara ta till sig eller hur? Smacher är crucher på danska. Lennart Andersson vet, för NKR Demolition har danska ägare. Den metod att riva som valdes med grovrivning utan förarbete innebär att allt måste sorteras efteråt. 3 000 ton mixad trä, tegel och betong måste sorteras. Varje lastbilslast kör 10 ton vilket resulterar i 250-300 ton per dag. 95 procent går till återvinning. - För 25 år sedan var förhållandet i princip det motsatta och bara fem procent återvanns. Man tog vara på skrotet men resten grävdes ner, säger Lennart Andersson. Träet går till energiåtervinning i Västerås och blir flis. Sten och betong blir återfyllnadsmaterial, kvar blir sorteringsrester – som får gå på deponi. NKR Demolition har ett 50-tal maskiner från fem till 170 ton. Den här soliga aprildagens förmiddag är det två bröder som gör jobbet. Storebrorsan Tony Smith kör som sig passar den största maskinen, en Komatsu PC450LC på 45 ton eller rättare sagt på 50 ton med grip medan lillebrorsan Jimmy Smith spakar en Ammann minigrävare när han sorterar rivningsmassorna. - 45 ton är en ganska vanlig storlek på en rivningsmaskin. Men den vanligaste storleken när det rivs är en maskin på 60 ton. För något mindre rivningar är 30 ton vanligt, säger Lennart Andersson. Räckvidden avgör. Vid stadshotellet behövdes bara en maskin med räckvidden elva meter för att bearbeta området så då valde vi det. Det underminerade huset var en säkerhetsfara. Följden blev att Lennart Andersson konstant patrullerade längs gatan när stadshotellet revs. - Jag hade ständig kontakt via mobilen med maskinförarna. Det har han nu också för plötsligt ser Lennart Anderssons hökögon från konditoriet mittemot, där han intar morgonfikat, att en balk ligger riskabelt långt ut mot gatan och att det kan vara risk att den faller ner. Han lyfter mobilen. Hej Tony, jag kollar på dig... Tony fattar snabbt galoppen och griper tag i balken med gripen. NKR har sparat stadshotellets granitgrund och några gatulyktor som stod utanför fasaden. - Vi brukar spara utvalda delar när vi river äldre byggnader. De blir pikanta inslag när den nya konstruktionen byggs. Parallellt med rivningen har vibrationsmätningar hos grannfastigheterna gjorts. - Händer det något får jag ett mail och kan kolla. Varje gång vibrationerna uppmäts i 75 procent av gränsvärdet så får jag ett mail. Anledningen är att det kan bli sättningar i husen så vi måste ha koll på vibrationerna. NKR Demolition avslutade rivprojektet i Enköping i april. Därefter var det dags för arkeologerna att komma och göra sin inventering.