Åtskilliga inbokade gäster tog sig inte fram till byn. För att skona sina bilar gav de upp och vände. De som lyckades ta sig fram till målet kom aldrig tillbaka. Möjligen skulle man i sin reklam ha förvarnat gästerna om att de måste ha en bil med hög markfrigång eller spoiler som kunde schakta undan leran på vägen. Nu är det dags igen. I södra halvan av Sverige duggar rapporterna om problem på vägar och gator tätt. Norrlänningarna väntar fortfarande på sin (o)tur. Självfallet finns inga som helst möjligheter att helt bygga bort effekterna av att tjälen går ur marken. Men varje vår blir vi hårdhänt påminda om att Sveriges bilister under gångna år betalat in hundratals miljarder kronor i skatter som inte kommit bilisterna till gagn. Vi har det vägnät vi förtjänar och åratals försummelser sätter sina spår. Nu konstaterar visserligen regeringen i samband med fastställandet av de närmaste årens satsningar i infrastrukturen att en mycket hög andel av råvarutransporterna startar på en enskild väg, vilket kräver god bärighet. Uppenbarligen har man ändå inte riktigt förstått eftersom den årliga miljard som ska satsas på driften av enskilda vägar inte kommer att räcka speciellt långt. Hittills har timmer för åtskilliga miljarder kronor förstörts vid vägkanterna eftersom det inte kunnat hämtas. Inget tyder på att situationen kommer att förbättras nämnvärt de närmaste åren. Redan nu har Trafikverket infört tillfälliga begränsningar för tung trafik på hundratals vägavsnitt i Sveriges södra delar. Sammantaget kan upp till närmare 5 000 kilometer beröras av restriktioner, enbart i de regioner som har Uppsala och Västmanlands län som nordlig gräns. Det är ingen tvekan om att årets fortsatta tjällossning kommer att gräva djupa hål i väghållarnas kassakistor. Det gäller till och med under de mest gynnsamma förhållandena när tjäle ner till kanske 1,5 meters djup försvinner. Om vi drabbas av perioder där temperaturen växlar snabbt mellan plus- och minusgrader blir det sju resor värre. Mycket vatten på vägbanorna och återfrysning är inget som väghållarna längtar efter just nu. Det heter ju att en olycka sällan kommer ensam och då är det väl inte helt oväntat att en vinter med stora kostnader för snöröjning följs av en vår där tjällossningen befaras slå hårdare än på mycket, mycket länge. Någon myntade en gång att "egen framgång är bäst – men andras olyckor är inte heller att förakta." Möjligen är det så finansministrar genom åren sett på landsorten där väljarna inte är allt för många. Man kan strunta i vägunderhållet. Visst blir det onödigt många trafikolyckor, visst blir det onödigt dyrt för väghållaren och visst minskar det exempelvis skogsindustrins konkurrenskraft eftersom den inte tillåts utnyttja alla resurser. Det beklämmande är att den nuvarande regeringen uppenbarligen förstår de enskilda vägarnas betydelse, men utan att tillsätta de resurser som behövs för att rätta till tidigare regeringars försyndelser. Förhoppningsvis kommer vårens vägbesvär att fungera som en välbehövlig väckarklocka.