Stockholm. Halv två en torsdagsnatt ligger Aspuddens tunnelbanestation tyst och ödslig – sånär som på tre män och en kvinna, alla i varselkläder, som förbereder nattens arbetspass. Det är Kjell Olsson och Peter Karlsson från Kabelteknik Ulf Smeby AB, och Stefan Möller från Svanströms Entreprenad, som väntar på att sista tåget ska passera och lotsen Jessica Thorp Norberg få klartecken från trafikledningen. - Sista vagntransporten från Norsborg till Nybodadepån går fem i två. Efter det kan vi gå in i tunneln och jobba, men vi ska vara klara 04.30 så den som brutit strömmen kan slå på igen med lite marginal innan tågen börjar gå, säger Jessica Thorp Norberg. Nattens arbete handlar om kanalisering, att byta ut gamla uttjänta betongrännor där el- signal- och telekablar löper genom tågtunnlarna. För att inte stoppa upp trafiken utförs tunnelarbetena nästan uteslutande nattetid, och den rigorösa säkerhetsplanen medför alltså att man måste jobba i korta effektiva pass. – Ibland finns det lite kringjobb att göra, men oftast har vi bara de här 2,5-timmarsskiften varje natt. Så bra har vi det, faktiskt. Och att jobba i tunnlar på vintern – det finns inget bättre, menar Peter Karlsson. Prick 01.55 passerar nattens sista tomma vagntransport den ödsliga, stängda tunnelbanestationen. Jessica Thorp Norberg ringer trafikledningen och "begär ut spåret", får bekräftelse på att den aktuella sträckan tillhör arbetslaget från signal till signal. Därefter kan arbetslaget ge sig in i tunneln. Som säkerhetsåtgärd sätter man upp en hindertavla på spåret, och ett konktaktdon på varje skena med en kabel emellan. - Man kan säga att de stänger in och skyddar oss. Om trafikledningen av misstag skulle försöka släppa på ett tåg här, så går det inte att få klartecken uppe på ställverket, förklarar Jessica Thorp Norberg. Minst lika viktigt är jorddonet, en kraftig kabel mellan strömskenan och rälsen. Skulle strömskenans 650 volt råka slås på igen smäller jorddonet direkt som en varning till alla i närheten. Kjell Olsson och Jessica Thorp Norberg ger sig djupare in i mörkret för att hämta grävmaskinen – en femtons Take-Job TB 250 med rälshjul. Peter Karlsson och Stefan Möller börjar rensa runt kabelrännorna och spetta loss dem ur gruset. Trots att det är kyligt i tunneln, och så fuktigt att det droppar från taket, byter han sin Fristadsjacka mot en tunn varselväst efter en stunds svettigt arbete. - Det är rätt trångt här, och rännorna har liksom skakat fast i gruset av vibrationerna från tågen, förklarar Stefan Möller. Minigrävarens strålkastare börjar skymta i den mörka tunneln. Snart är den framme och hugger in på gruset med en SMP-smalskopa, medan Jessica Thorp Norberg hoppar ur lotshytten och intar sin plats närmare tunnelmynningen. För det är inte bara rälshjulen som är speciella med den här maskinen. Arbeten i tunnelbanan måste ske under uppsikt av en lots, och det är därför maskinen utrustats med en särskild hytt för Jessica Thorp Norberg. – Men jag rör inte spakarna. Jag sitter bara i lotshytten och säger åt Kjelle vad han får göra och inte göra, säger hon med ett skratt. Jessica Thorp Norberg tjänstgör även som tillsyningsman, vilket innebär att det är hon som sköter kontakten med trafikledningen, håller koll på signalerna, begär ut spåret och så vidare. Vad är viktigast när man jobbar som uppsyningsman vid tunnelbanearbeten? – Har man koll på att man har fått ut spåret och att det är strömlöst, så gäller det mest att hålla reda på tiden. Och förstås hålla reda på var killarna lägger ut material, så det inte hamnar i vägen för tågtrafiken. Det sista jag gör på ett skift är alltid att kolla av så tunneln ser schysst ut. Jessica Thorp Norberg har en ovanligt lämplig bakgrund för den typen av arbetsuppgifter. Innan hon anställdes av Kabelteknik i våras, jobbade hon i trafikledningen åt tunnelbanans förra operatör Connex i nästan sex år. Hon är ackrediterad tågvarnare och har även kört tunnelbanetåg i flera år. Med andra ord är hon väl hemmastadd i en miljö, som de flesta stockholmare ser varje dag – men bara får snabba glimtar av genom tågfönstren. Vad döljer sig då i de mörka tunnlarna? En hel del, tydligen. – Det finns mycket gångar och gamla verkstäder, gamla relästationer, ställen där de har sprängt ut och inte kommit längre… det finns hur mycket som helst här nere. Det är fortfarande lite häftigt faktiskt, även om jag är rätt van nu, säger Jessica Thorp Norberg. Enligt ryktet finns det fladdermöss och jättelika råttor och sådant? – Fladdermöss har jag aldrig sett. Råttor finns ju, men de brukar hålla sig nära perrongerna, inte inne i tunnlarna. Och oftast ser man bara harmlösa små möss. Kjell Olsson har lyft bort de gamla uttjänta rännorna, och de nya börjar komma på plats. Han säger sig fortfarande vara lite ovan vid maskinen, eftersom han mest kört maskiner i 30-tonsklassen på senare år. – Men den är otroligt fin i hydrauliken. Och det är smidigt att gå ner med gummilarverna på rälsen, till exempel om det är halt på spåren eller om man ska lyfta tungt, säger Kjell Olsson och demonstrerar hur maskinen automatiskt slår om till larvbandsdrivning när larverna får kontakt med underlaget. Även med drivning på rälshjulen är maskinen behaglig att köra, enligt Kjell Olsson. – Den går mjukt och fint på spåret, man åker bra. Den är ny också, det är alltid fräscha grejer på Kabelteknik, och en sådan firma är ju bra att jobba för. Det funkar helt okej att köra med kärra också, fast då kan den bli lite långsam när det är uppförsbacke på spåret. Vad ska man tänka på när man jobbar här i tunnlarna? – Det är ju trångt, det är bergväggar och strömskenan och mycket kablar att ta hänsyn till. Det blir mycket finlir, inte att man bara öser på. Tunnelarbetena underlättas också av att maskinen är utrustad med automatiskt lyft- och svängstopp, som förhindrar att man råkar lyfta för högt eller svänga ut för långt. Klockan börjar närma sig halv fem. Kjell Olsson kör iväg för att parkera grävaren i ett bergrum längre in i tunneln, medan Peter Karlsson och Stefan Möller fixar det sista runt kabelrännorna. Jorddon, kontaktdon och hindertavla plockas av, utrustningen samlas ihop, och efter den avslutande inspektionen återvänder arbetslaget till markytan genom den folktomma stationen. Jessica Thorp Norberg ringer trafikledningen och lämnar tillbaka spåret. Om en dryg halvtimma ska de morgontidigaste tunnelbanepassagerarna åka till jobbet.