De nya bostäderna fylldes snabbt. De byggdes rationellt, till förhållandevis låga kostnader. Såväl bostäderna som bostadsområdena hade sina brister, men de fyllde sitt syfte – att ge tak över huvudet till en snabbt växande befolkning. Sedan dess har bostäderna blivit betydligt fler. I dag finns ungefär 4,5 miljoner bostäder som ska räcka till för drygt 9,3 miljoner invånare. Det kan vid en första anblick verka mycket, men i själva verket blir bostadsbristen större för varje dag som går. Allt fler svenskar tvingas leva i familjebildningar som inte är optimala, allt fler tvingas klamra sig fast vid arbeten eller utbildningar som inte ens är nära förstahandsval. Okej, det är många som inte har sitt drömjobb, men det är orimligt när anledningen till detta är att det inte finns någon lämplig bostad. Under 2000-talet har det i genomsnitt byggts ungefär 25 000 bostäder per år. Med facit i hand är det bara att konstatera att regeringar på både vänster- och högerkanten misslyckats kapitalt med att skapa något som liknar ens drägliga förhållanden för vare sig bostadskonsumenter eller bostadsbyggare. Ett enkelt räkneexempel kan utgå från att en bostad lever i 100 år. Det betyder att vi måste skapa runt 45 000 bostäder per år för att hålla beståndet intakt. Ska vi dessutom klara befolkningsökningen krävs betydligt mer. Dessutom är situationen i dag inte bättre än den var 1960. Mellan 1988 och 1997 föddes ungefär 1,1 miljoner barn i Sverige, barn som nu växt upp och börjar ge sig ut på en underdimensionerad bostadsmarknad. För det svenska samhället väntar en ny rysare, men en sund bostadspolitik kan ge en biljett till Rosenbad när svenska folket går till valurnorna i höst. Alliansregeringen har hittills legat lågt i bostadsfrågor sedan man kort efter tillträdet genomdrev en kraftig skattehöjning på boende. Väl medveten om att ingen kan ta med sig sin bostad till ett annat land var det förhållandevis riskfritt att höja en skatt som ingen kan komma undan. För säkerhets skull utnyttjades gammal hederlig socialdemokratisk terminologi i och med att skattehöjningen beskrevs som borttagande av subventioner. Nyligen presenterades ett rödgrönt manifest som slår fast vissa mål med en tänkt bostadspolitik. Däremot finns inte ett enda förslag som bidrar till att lyfta byggandet till högre nivåer. Jo, möjligen en liten bagatell. Att det får byggas studentbostäder utan tillhörande p-platser. I övrigt handlar manifestet huvudsakligen om att slå fast en bostadspolitik som lagt grunden till den gigantiska bostadsbrist och det till stora delar nedslitna bestånd vi har i dag. Måtte alliansen visa prov på större handlingskraft och förståelse för bostadens betydelse i ett välmående samhälle. Annars är Sverige illa ute.