Bakläxa för Rikspolisen
Osäkerheten har varit stor men efter flera olyckor har Rikspolisstyrelsen satt ner foten, och slår fast att alla landets polismyndigheter ska kräva tillstånd för stenspräckning inom detaljplanelagt område.
- I ordningslagens förarbeten förtydligar författarna att bestämmelsen syftar på traditionell sprängning, det vill säga med dynamit eller liknande medel. När stenspräckningen kom marknadsfördes det dessutom som ett slags "sprängning light" som inte krävde tillstånd, och polismyndigheterna såg det också som en lindrigare och mindre farlig form av sprängning, som inte krävde tillstånd.
Det faktum att Arbetsmiljöverket i sina föreskrifter om sprängarbete gjorde flera undantag för stenspräckning spädde på osäkerheten, uppger Thomas Eriksson.
- Det krävs ingen sprängarbas för att använda stenspräckare, man måste inte avge varningssignal och det krävs ingen egentlig utbildning utan bara en mycket summarisk information och prov från leverantören.
Rikspolisstyrelsen har till uppgift att se till att alla polismyndigheter tolkar lagar och föreskrifter på samma sätt. För att likrikta polisens arbete räcker det ofta att ge anvisningar och tala om vad som gäller, om det i sällsynta fall krävs mer än så, kan man utfärda föreskrifter. När det började ramla in allt fler rapporter om skador fick Rikspolisstyrelsen upp ögonen för att polismyndigheterna inte tolkade frågan om tillstånd för spräckning likadant, och att metoden kanske var farligare än man tidigare trott.
-Plötsligt presenterades statistik som visade att olyckorna sköt i höjden, med ögonskador och liknande. Sedan inträffade en dödsolycka, det blev droppen som fick bägaren att rinna över, säger Thomas Eriksson.
Skärpning
Rikspolisstyrelsen såg sig tvungna att skärpa hanteringen.
- Stenspräckning användes ibland mer eller mindre omedvetet på ett felaktigt sätt, statistiken tydde på att det inte var en säker verksamhet och att man bör klassa stenspräckning som sprängarbete och kräva tillstånd inom detaljplanelagt område, säger Thomas Eriksson.
I början av 2009 gick Rikspolisstyrelsen därför ut med en skrivelse där styrelsen talar om för landets 21 polismyndigheter att den som vill spräcka sten inom detaljplanelagt område måste ha polistillstånd enligt ordningslagen.
- Polismyndigheterna måste få kontroll över att det är lämpliga personer som på rätt plats använder utrustningen, och det har de börjat få också säger Thomas Eriksson.
Mindre olyckor
Han utgår ifrån att alla polismyndigheter följer Rikspolisstyrelsens riktlinjer.
- Jag har fått signaler om att de gör det men vi har inte följt upp det.
Om någon eller några polismyndigheter låter bli att kräva tillstånd för stenpräckning kan det i slutändan bli tal om att reglera den aktuella tillståndsverksamheten genom att Rikspolisstyrelsen ger ut föreskrifter och allmänna råd.
- Det är tungrott att skriva en föreskrift men om det behövs kan vi göra det, det är vår uppgift att se till att polisen hanterar frågan likadant i hela landet.
Rikspolisstyrelsen hoppas att bruket av stenspräckare ska ske på ett säkert sätt i fortsättningen.
- Vi hoppas naturligtvis att olyckstalet ska sjunka och att det inte blir fler dödsolyckor. Det är ju hela syftet.
Patrik Jansson på tillståndsenheten vid Stockholms Polismyndighet kunde vid årets Bergsprängardagar berätta att det nu finns en villkorsbilaga för stenspräckning liknande den som sprängare får när de söker tillstånd. Han uppger också att polisen planerar att kolla upp både att användarna bara skjuter ett hål per salva, med högst 75 gram i hålet och att de förvarar utrustningen på ett tillåtet sätt.
Fotnot : Läs mer om hur olika parter resonerar kring stenspräckning genom att klicka på länkarna nedan:
Spräcka lika farligt som att spränga
Okunskap kan leda till döden
Säkerhetsrutinerna måste följas
Otydliga myndigheter skapar förvirring
Inte lätt att få rätt besked
Inte alls riskfritt