Okunskap kan leda till döden
Att spräcka sten är ett bra sätt att sönderdela block, men kunskapsnivån hos användarna är farligt låg. Det hävdar Michael Hermansson på Bergutbildarna. Han väntar sig fler dödsolyckor om hanteringen inte skärps upp.
- Det går att spränga försiktigt även med konventionella metoder, med klena hål och 5-10 gram dynamit, men stenspräckning är en ännu mjukare metod. Tillverkarna har dessutom varit duktiga på att förbättra produkten. Men den måste hanteras av professionella personer, inte av löst folk, säger han med eftertryck.
Att spräcka sten innebär att man borrar hål i en sten, fyller hålet med vatten och lägger i en liten krutpatron på 10-15 gram. Med ett långt snöre utlöser man patronen som exploderar, och då uppstår ett vattentryck som knäcker stenen. Det går också att förstärka effekten med en extra krutladdning, som utlöses av vattenchockvågen.
- Vattentrycket får även den att smälla, det är ganska häftigt och själva metoden är faktiskt suverän, säger Michael Hermansson.
Incidenter
Men allt för många saknar de kunskaper som krävs för att använda produkten på ett säkert sätt, uppger han.
- En del tror till exempel att vattnet ska dämpa sprutet, men vattnet är en förutsättning för att det ska fungera. Det finns också produkter där man inte använder krut, utan så kallade "gasgenererande kompositioner", till exempel genom att lägga ner en patron med en blandning av kemiska ämnen i hålet och sedan initiera massan med elektricitet. Den omvandlas då till gas som spräcker upp berget. Även här är kunskapsnivån för låg hävdar Michael Hermansson.
Han drog öronen åt sig när allt fler användare hörde av sig till Bergutbildarna för att få hjälp att hantera produkterna.
- Många ringde och berättade om olika incidenter, varav flera allvarliga, och eftersom det ställs höga krav för att få spränga berg men nästan inga när det gäller att spräcka sten blev jag engagerad.
I januari 2009 inträffade en dödsolycka i Långshyttan, en entreprenör skulle spräcka en sten i en rörgrav men inget hände när han ryckte i snöret. Mannen justerade anordningen, men även nästa gång uteblev explosionen. Efter flera vändor fram och tillbaka gick en arbetskamrat fram för att se vad som hände i gropen - precis när laddningen smällde. Mannen fick sten i huvudet, fördes i iltransport till sjukhus men avled dagen därpå. Några månader tidigare hade en annan allvarlig incident inträffat utanför Stockholm. Denna gång small det på grund av kvarblivet krut i hålet vilket resulterade i en allvarlig ögonskada.
Rutiner
Michael Hermansson ser båda fallen som ett bevis på bristande utbildning.
- De hade inte rutiner för bevakning och kände inte till risken för dolor. Man måste få lära sig mer än hur man använder utrustningen, man måste veta hur man hanterar dolor, hur man bevakar arbetsplatsen och hur man kommunicerar.
Försäkringsfrågan är ett annat område som gett upphov till osäkerhet. Enligt tillverkarna räcker det med att ha en ordinär ansvarsförsäkring, och de uppger att man inte heller måste besikta närliggande fastigheter för att kunna kontrollera eventuella skador. Michael Hermansson anser att detta resonemang är oseriöst.
- Det handlar inte om vilken typ av utrustning man använder utan om vilka skaderisker som finns. Flyger stenen iväg och krossar grannhusets fönster behöver man en försäkring som täcker sprängarbete om man inte vill betala allt själv.
Eftersom sprängverkan vid stenspräckning normalt är begränsad klarar man sig ofta utan besiktning men det gäller även vid konventionell klenhålssprängning med dynamit. Han tillägger att det i samtliga fall är viktigt att ha ansvarsförsäkring som täcker sprängning.
- På senare tid har en leverantör börjat sälja krutladdningar som seriekopplas och spränger fler hål samtidigt. Detta är definitivt inte spräckning utan ren sprängning. Risken för skada är här betydligt större för den som laddar 75 gram per hål och kopplar ihop dem. Det går inte att hävda att grannhuset som sprack inte ska besiktas för att man använde en viss utrustning.
Utbildning?
Åsikterna har gått isär om, och i så fall hur mycket, utbildning som behövs för att få spräcka sten och använda gasgenererande kompositioner. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter krävs utbildning för alla former av sprängarbete, frågan var dock om dessa varianter ska räknas som sprängarbete.
- Tillverkarna var väldigt aggressiva i sin marknadsföring, säger Michael Hermansson, som anser att kunderna i många fall vilseletts.
- De fick veta att det inte behövdes någon utbildning, men det gör det. I de föreskrifter som Arbetsmiljöverket införde 2007 anges att utbildning krävs för sprängarbete, och att sprängarbete omfattar även arbete med krut, gasgenererande kompositioner och krutdrivna verktyg. Det slås dock fast att det räcker med en enklare utbildning för just dessa former av sprängarbete om man spränger max 75 gram med krutdrivna verktyg eller max 150 gram gasgenererande kompositioner per salva.
Michael Hermansson vill inte kritisera den utbildning som leverantörerna tillhandahåller i dag, men han poängterar att det inte räcker att lära sig hantera utrustningen, man måste också ta upp säkerhetsaspekten och ansvarsfrågan.
Eftersom hans företag anordnar egna kurser i ämnet kan man förstås undra om Michael Hermansson talar i egen sak, för att få fler att köpa kurser?
- Vi har fullt upp ändå, och kan gärna vara utan de kurserna. Det bästa vore om vi eller någon annan kunde anordna kurser i samarbete med tillverkarna, kommenterar han.
Uppslutningen har hittills varit skral till Bergutbildarnas kurser som främst riktas till de som använder krutladdningar.
- De som ska använda en Rock Cracker får den utbildning som formellt krävs av tillverkaren för sprängning av enstaka hål, men den är i dag bristfällig vad gäller säkerheten och rent felaktig beträffande ansvar och vilka tillstånd som behövs.
Säkerhet
För de som ska skjuta mer än ett hål behövs än mer säkerhetstänkande och fokus på risker, fastslår Michael Hermansson. Han noterar i stället ett ökat intresse för att skaffa sig ett vanligt sprängkort.
- Många grävmaskinister har hört av sig när de skaffat en stenspräckningsutrustning, de är oroliga när de märker att de inte vet vad som gäller och vill lära sig hur det fungerar.
Många har också varit med om allvarliga kastincidenter Michael Hermansson konstaterar att det är mycket som gått snett.
- Det är klantigt skött av många parter, myndigheterna har varit tafatta och tillverkarna har varit väldigt fokuserade på att marknadsföra sig. Polismyndigheten har till exempel inte förrän nu börjat kräva tillstånd till sprängning inom detaljplanelagt område trots att det klart framgår att detta är ett absolut krav för allt sprängarbete i Ordningslagen! Man har alltså frångått gällande lagstiftning. Det här har tillverkarna utnyttjat och felaktigt påstått att det inte behövs tillstånd.
Han hoppas att utbildningsnivån ska kunna höjas framöver, framförallt för att slippa fler allvarliga personskador eller dödsolyckor men också för att bergsprängarna riskerar att få dåligt rykte när incidenterna hopas.
- Folk ser inte skillnad på stenspräckning och bergssprängning, när det smäller till höger och vänster drabbar det hela branschen.
Fotnot : Läs mer om hur olika parter resonerar kring stenspräckning genom att klicka på länkarna nedan:
Spräcka lika farligt som att spränga
Bakläxa för Rikspolisen
Säkerhetsrutinerna måste följas
Otydliga myndigheter skapar förvirring
Inte lätt att få rätt besked
Inte alls riskfritt