Trafikanter i kläm
Samma morgon berättar informationsskärmarna i tunnelbanan om stora förseningar i pendeltågstrafiken. För tiotusentals, vid det här laget luttrade resenärer, innebär förseningar och inställda tåg att de kommer för sent till sina arbetsplatser, till barnomsorgen, eller kanske till ledighet och rekreation. Vintern har kommit, inte i dag, inte i förra veckan, utan för ett par månader sedan. Men fortfarande förorsakar snö och kyla stora problem för den spårbundna trafiken. Okej, problemen är inte mindre för fordonstrafiken, men skillnaden är att många väljer spårbunden just för att den trafiken förväntas fungera även i besvärlig väderlek. Den uppfattningen kan göra att vågskålen väger över trots minusposter som trängsel, risk för spridning av smittsamma sjukdomar och färre valmöjligheter vad gäller avgångar. Försvinner den förheten blir bilen snabbt ett mer attraktivt alternativ. Praktiskt taget alla är positiva till trafiklösningar som begränsar påverkan på miljön. Där är den spårbundna trafiken ett föredöme – om den fungerar. Nu har vi i åratal fått höra att det är stor risk för störningar när höstlöv och snö faller, för att inte tala om brott i strömförsörjningen och i viss mån skadegörelse. Spårbunden trafik är bra, till och med nödvändig, för smidiga transporter av människor och gods. Samtidigt är det viktigt att transportsystem som lyfts fram som prioriterade av politiker också fungerar. Om dagens växlar har svårt att klara löv och snö krävs resurser att utveckla bättre lösningar som klarar problemen. Alternativet är att redan från början klargöra att systemet kanske inte fungerar när det behövs som bäst. Väl så viktigt är det att snöröjningen på vägar och gångstråk fungerar. Visst kan man acceptera att snö medför sämre väglag och därmed resulterar i fler olyckor och begränsad framkomlighet, men det vore onekligen bättre att ha en fungerande snöröjning. Inte minst för busstrafiken på krokiga och backiga småvägar kan bristen på snöröjning få allvarliga konsekvenser. Här måste väghållarna ta ett ökat ansvar. När man får några år sedan flyttade över det ekonomiska risktagandet till entreprenörerna som i praktiken utan ersättning skulle garantera tillgång till såväl personal som utrustning med kort varsel lades också grunden till ett ökat kaos på gator och vägar. Det finns gott om kompetenta och riskvilliga entreprenörer som gärna åtar sig både transporter och servicejobb, men förutsättningarna måste vara rimliga. I praktiken blir det därför allmänheten som sitter med ansvaret att ta sig fram utan att ha befogenheterna att skapa rätt lösning. Det är inte rimligt.