Tillägget i lagen kan tolkas som ett kraftigt underbetyg till våra offentliga beslutsfattare. Uppfattningen är allt för ofta att skattepengar kan användas till att subventionera verksamheter som riskerar att ekonomiskt skada företag som måste ha täckning för sina utgifter. Ett liknande dilemma finns också i samband med affärsuppgörelser med en offentlig part. Det kan gälla vid försäljningar av exempelvis verksamhet eller fastigheter, men oftast i samband med upphandlingar. Studier vid Korruptionsverket vid Växjö universitet pekar på att så många som var fjärde kommunpolitiker och högre tjänsteman är beredd att bryta mot upphandlingsreglerna. Konkurrensverkets generaldirektör Dan Sjöblom har sett många exempel på att lagen bryts, ofta i samband med direktupphandling utan annonsering eller anbudsförfarande. Därmed finns stor risk att kontraktet blir sämre för skattebetalarna än vad det skulle bli vid konkurrensutsättning. Och det handlar om den riktigt stora plånboken. Varje år köper statliga och kommunala myndigheter och allmännyttiga bolag varor och tjänster, exempelvis byggentreprenader, för ungefär 500 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär 17 procent av BNP. Att regelrätta upphandlingsförfaranden med stor säkerhet skulle ge skatte-betalarna betydligt mer för pengarna är snarare en förvissning än en gissning. En sådan slutsats dras lätt eftersom viljan till öppenhet och samarbete ofta är lika med noll. Bland annat irriteras Konkurrensverket av att upphandlande myndigheter inte är skyldiga att lämna in relevanta handlingar och därför lämnar sådana propåer obesvarade, vilket kraftigt försvårar verkets arbete. En synnerligen intressant upphandling som fått ökad aktualitet är förbindelsen över Fehmarn Bält. Tanken är att den 19 km långa bron mellan Rödby och Puttgarden ska börja byggas 2012 och stå klar 2018. Totalkostnaden, inklusive landanslutningar har beräknats till ungefär 65 miljarder kronor, varav själva brodelen 46 miljarder kronor. Enligt det fördrag som tecknats mellan de tyska och danska regeringarna ska förbindelsen finansieras, byggas och drivas av ett danskt statsägt bolag. Det har fått starka krafter i Tyskland att gå i taket och ifrågasätta om den valda lösningen står i överensstämmelse med europeisk konkurrenslagstiftning. Protesterna kan mycket väl handla om att aktörerna verkligen vill värna om konkurrensen, men det kan också handla om att de vill bibehålla en konkurrensfri situation. Så länge förbindelsen inte finns har ju sjöfarten monopol på trafiken över vattnet. En sak står i varje fall klar. Det finns inget som skapar så mycket oenighet mellan människor som överenskommelser.