Insjön. Tanken svindlar – från en till 119 butiker. Det är Clas Ohlsons expansion under de senaste nitton åren. Raka rälsen från Narvik i norr till Malmö i söder och från London i väster till Kuopio i öster. På tavlan utanför Clas Ohlsons personalmatsal syns två Volvodumprar, en Atlas 1204 hjulgrävare och en Hough 90 C på en annars jungfrulig skogsmark. S-E Andersson Anläggning var underentreprenör till Skoglunds Bygg och nybyggare i det förlovade landet i mitten av nittiotalet när Clas Ohlson skulle bygga sitt centrallager, numera distributionscentral, i Insjön. S-E Andersson Anläggning, hade markentreprenaden vilket omfattade infartsvägen till lagret, avloppspumpstation och VA-ledningar, i siffror handlade det om 8 000 kvadratmeter golvyta, 1 200 meter väg och 1 200 meter VA-ledningar. – Där är vi med våra maskiner, säger Sven-Erik Andersson och andas stolthet. Då hade företaget en annan profil med inriktning på anläggningsjobb. Med det mesta antalet anställda företaget haft, tolv stycken och tre underentreprenörer, tog man sig några år senare an ett av de större projekten i företagets historia och längst bort från de traditionella jobbjaktmarkerna. Projektet var en tillbyggnad i kvarteret Kemikum, Uppsala universitets lokaler för naturvetenskapliga ämnen, där lilla företaget S-E Andersson kammade hem markentreprenaden och gjorde jobbet åt beställaren HMB. – Universitetet ville pröva någon annan i stället för att använda de stora entreprenörer man vanligtvis anlitade, säger Sven-Erik Andersson. Sålunda bytte S-E Andersson och NCC roller och NCC fick finna sig i att bli en underleverantör för pålentreprenaden till den lilla uppstickaren från Leksand. Sven-Erik Andersson har inte varit rädd att pröva ny teknik. Det visar inte bara teleskoplastarsatsningen utan även att han redan i början av nittiotalet köpte en totalstation, ett avancerat mätinstrument som hjälper till med att sätta ut hus och mäter in höjder på marken och resulterar i en digitalritning med höjdkurvor. – Då kunde vi sätta ut var pålarna på Kemikum i Uppsala skulle vara och sedan mäta in var de hamnade för att sedan kunna redovisa för konstruktören i digitalform. Instrumentet med programmjukvara är avancerat och jag, en liten skutt från Leksand, var bland de första som köpte Topocad vilket även NCC gjorde långt senare, säger Sven-Erik Andersson. – Jag har alltid velat ha den senaste tekniken. Man visade på videon hur det gick till och sedan var det bara att köra. Sedan den första etappen av lagerbyggnation av Clas Ohlson i Insjön 1994-1995, som var den största, har ytterligare fyra etapper byggts och vid alla har S-E Andersson Anläggning anlitats för lyfthjälp med teleskoplastare som underentreprenör åt Skoglunds Bygg för bygge på hög nivå. Det nya 43,5 meter höga lagret är 130 meter långt och 50 meter brett. Sammantaget omfattar lagret 6 500 kvadratmeter. Byggnaden är byggd enligt ett annorlunda koncept. I princip kan man säga att pallställage utgör stommen och att man klämmer på väggen direkt för att använda platschef Reiner Smits kärnfulla beskrivning. – Det är första gången metoden används i Sverige och när det var klart måste Arbetsmiljöverket inspektera och godkänna. De tidigare lagren vid Insjön har byggts på traditionellt vis med stålstomme. Företagets första teleskoplastare var en JCB, en kärlek som väcktes tidigt. Sven-Erik Andersson studerade industrielektronik på yrkesskolan och siktade på Domnvarvet eller Kvarnsveden som arbetsplatser. men då kom en JCB emellan. Då 19-årige Sven-Erik och hans kompis hittade en grävlastare JCB 3 på runt fem ton bakom ett uthus i en grannby. JCB:n blev deras för 5 500 kronor. – Första jobbet tog vi 20 kronor i timmen för maskin och förare vilket bara räckte till diesel och hydraulolja. Vid elektrifieringen av järnvägen mellan Borlänge och Mora satsade duon på varsin Hymas grävare och efter det jobbet skildes vägarna åt 1978. – Jag satsade på en Atlas 1702 och senare en till lite nyare sådan. Alla skulle ha källarvåningar på sjuttio- och åttiotalet så jag grävde grunder för dessa nybyggnationer. – Visst hade jag en nostalgikänsla för JCB men påverkade gjorde också maskinsäljaren Micke i Borlänge som bjöd mig med till JCB-fabriken i England 1985. Jag funderade på teleskoplastare men jag var ännu inte riktigt mogen för det så jag köpte en ny Atlas 1622 D bandgrävare i stället. Det dröjde flera år till innan han slog till på en JCB teleskoplastare, vid nästa resa till JCB-fabriken 1990, JCB 530 120, som år 2004 byttes ut till en 532:a, samma storlek, men kraftigare. En teleskoplastare var något hittills okänt i Leksand i början av nittiotalet. – Jag började med teleskoplastare därför att det var ett okonventionellt idéförverkligande som innebar en problemlösning där kunden blev hjälpt på bästa sätt. Tvåan blev en runtomsvängande Manitou 2150 med näst högsta lyfthöjden bland teleskoplastarna, 21 meter. Manitoun med föraren Roger Lundström har varit sysselsatt på heltid de senaste åren i Insjön. – En runtomsvängande maskin innebär många fördelar, du slipper flytta maskinen när du ska arbeta åt ett annat håll. Du kan arbeta i alla ledder. Maskinen är komplett för bygget, den lossar lastbilar, bygger och lyfter fram. Snöar det är det bara att sätta på skopan, säger Roger Lundström med hörsnäckan till mobilen i örat. – Jag har ständig kontakt med alla andra inblandade i projektet. –Möjligen gör en runtomsvängande konstruktion maskinen mer sårbar därför är vår stela JCB den maskin som har krånglat minst, säger Sven-Erik Andersson. JCB:n med lyfthöjden 12 meter gjorde vid Leveranstidningen Entreprenads besök en insats vid Leksands stationshus med att lasta glasrutor som ställdes i ett förråd i väntan på att användas till renovering. Färskast anställde Jimmy Karlberg, hanterade utskjutet. – Det är grymt roligt att köra teleskoplastare. – Maskinen passar perfekt på byggen där man vill nå upp och det var därför jag blev intresserad, säger Sven-Erik Andersson. När Peab byggde Ejendals Arena hade de tagit dit två egna stela teleskoplastare men fick problem med förarkompetensen. Uppdraget gick därför till S-E Andersson Anläggning som fick montera stålbalkar och limträ för alla sittplatserna samt utföra betongjobb. Alltsom oftast kom långtradare med material som lastades av och bars in. Ibland var företagets alla tre höglyftare på plats, men fast stationerad var, kan man säga, Manitou:n även om JCB:ns smidighet kom väl till pass. JCB:n är i nerfällt läge bara 2,65 meter hög och kommer därför in i alla utrymmen i arenan och kan samtidigt lyfta och bära material. Någon kilometer från höglagret lyfter Merlon, som med sina 25 meter når närmast stjärnorna. Bakom spakarna när en tillbyggnad av den nuvarande butiken i Insjön görs sitter Jonas Englöf. Avsikten här är att skapa en "Mega-Clas"-butik, som kommer att omfatta 3 200 kvadratmeter vilket gör den till den i särklass största av Clas Ohlsons butiker. Nyinvigningen planeras till sommaren 2010. Förste anställd hos S-E Anderssons Anläggnings AB som började köra teleskoplastare var Roger Lundström. I dag finns en särskild teleskoplastarutbildning på gymnasienivå men det fanns det inte på nittiotalet. – Han fick lära sig själv, och sedan fick han lära upp Jonas och Jimmy som har gått gymnasieutbildning i Borlänge och gjort sin praktik hos oss. När jag anställt har jag gått på att det måste finnas den rätta blicken sedan har vi tränat ihop, läst manualer och de anställda har fått köra och träna under överseende. JCB, Manitou och Merlo, hur kommer det sig att man satsar på tre olika fabrikat? – Det kan vara praktiskt att ha olika färg på maskinerna då byggjobbare och övriga kunder inte känner till de olika fabrikaten och storlekarna, då är det enklare att säga en färg. Gult, rött eller grönt. – Men orsaken till att det blev olika fabrikat var maskinförsäljaren Micke från Borlänge som då var representant för Sveatrade som sålde JCB och Atlas. När han var sjukskriven en tid fick vi på egen hand söka efter maskiner. Jag och Roger var då till Bauma-mässan i München 2001 och tittade på teleskoplastare. – Vi var även till Finland och tittade på Dieci men vi tyckte att en röd Manitou såg ut att vara det smidigaste och bästa alternativet. Sedan tillfrisknade Micke och då sålde han Merlo åt Hüllert Maskin i Vara och efter att jag och Roger varit på studiebesök på fabriken i Italien så blev det en grön Merlo. Andersson S-E Anläggnings kontor ligger i centrala Leksand. Huset är ett av tre på rad som Sven-Erik Andersson äger och hyr ut åt flera små företag. Sven-Erik Andersson brukar belöna medarbetarnas insatser. Förra året tog han hela personalen – Jimmy Karlberg hade ännu inte börjat – med på Leveranstidningen Entreprenads resa till Bauma China. – Det känns viktigt att personalen är delaktig och att vi kan förena nytta med nöje.