Verksamheten vässas på nya nivån
LKAB ökar sin årliga produktionskapacitet från 30 till 35 miljoner ton genom att bygga en ny och förbättrad huvudnivå. Flödet ska bli effektivare, med bredare spår, smartare styrning och en enda malmkvalitet.
Kiruna. Intill LKAB:s huvudkontor i Kiruna har en hel barackstad vuxit fram och i dessa staplade Cramolådor pågår en febril verksamhet. Lådkolonin utgör projektkontoret för den nya huvudnivån KUJ 1 365 (Kiruna under jord), LKAB:s största satsning någonsin som går loss på 12,4 miljarder kronor. Även djupt nere i berget, under de fyrkantiga kontoren, pågår ett intensivt arbete. De snedbanor som började sprängas ut nerifrån den nuvarande huvudnivån 2005 förgrenas allt mer, ut i det massiva berget. När allt är klart ska nästan nio mil ort vara brutet, och varje vecka är man 500 meter ort och 100 meter raiseborrschakt närmare målet.
Bredare spår
Bergentreprenörer är NCC och Bergteamet och totalt jobbar cirka 400 personer och ett trettiotal maskiner med KUJ 1 365. LKAB sköter all bergprojektering, och ropar sedan av ortmeter från entreprenörerna.
– Vi anser att vi vet bäst när det handlar om anläggningsutformning under jord, ler Hans Engberg.
– När det gäller lok, vagnar och hydraulik är vi inga expert så i övriga projektet blir det mycket nyckelfärdiga tekniklösningar, där vi tillhandahåller kravspecifikationer och projekteringen sker ute hos leverantörerna.
Med den nya huvudnivån ska produktionskapaciteten öka avsevärt, och även om processerna och även mycket av utrustningen kommer att vara exakt desamma kommer verksamheten på nivå 1 365 att skilja sig en del ifrån den som sker på nivå 1 045. Ett exempel är beslutet att öka spårvidden från 891 millimeter till 1435. Även kurvradien och rälsvikten ökas.
– Vi breddar spåren och också vagnarna, i dag är vagnarna lite för smala och det blir lätt spill när de lastas. Med bredare vagnar kan vi köra kortare tåg. Dessutom får vi samma vidd som på järnvägsspåren ovan jord och vi kan då göra effektivare inköp eftersom vi får tillgång till fler hjultillverkare och kan använda oss av standardväxlar, standardslipers med mera.
Hårt liv under jord
Oavsett spårbredd var tågsätten som används på nivå 1 045 pensionsmässiga efter ett hårt leverne under jord.
– Ibland måste man till och med kunna skjuta skut i en vagn och tågen blir väldigt slitna. Våra vagnar har passerat den möjliga livslängden och vi börjar se utmattningsskador, förklarar Hans Engberg.
Spindelkrossarna får dock förnyat förtroende på nivå 1365, och flyttas ner en i taget efter renovering.
– Vi har kvar en kross på nivå 775 som stått i malpåse, den tar vi ner först sedan kommer de andra i takt med att produktionen flyttas över till 1 365, säger Hans Engberg.
Spindelkrossarna klarar att krossa 3 000 ton per timme, och förvandlar stenar med 1,5-2 meters diameter till krossmaterial ner till 100 millimeter.
– En kross är ganska enkel trots att tekniken är brutal, vi byter ut slitgods, lagringar och drivenheter och kontrollerar hydraulsystemen, sen kan de köras igen, säger Hans Engberg.
En enda kvalitet
LKAB har tidigare brutit malm i tre olika kvaliteter, men går nu gradvis över till en enda. Detta är möjligt eftersom man investerat i anläggningar som kan rena malmen från fosfor.
– Tidigare hade vi fyra schakt till varje produktionsområde där vi kunde separera malmen efter hur hög fosforhalt den hade. När vi nu kan blanda all malm i samma schakt kan vi köra alla tåg fyllda, vi kan också styra tågen så att de alltid lastar i tapparna där det finns mest material och tömmer i fickorna med minst material, kommenterar Hans Engberg.
Lågfosformalm har hundra gånger lägre fosforhalt än högfosformalm, men med reningsanläggningar i alla pelletsverk kan fosforn rensas bort med flotation.
– Ska vi kunna producera 35 miljoner ton per år krävs ett bättre flöde så att råmalmen kan gå till alla pelletsverk, rationaliseringsvinsten uppväger kostnaden för att bygga flotationsanläggningarna, säger Hans Engberg.
Blodomlopp
Alla system på den nya nivån ska vara robusta och driftsäkra. Arbetsplatsen ska också bli modernare med minst två utrymningsvägar på alla ställen och bättre ventilation, dränering, bullerbekämpning, belysning med mera. Säkerheten står i fokus och det ska bli omöjligt att gå fel eller göra fatala misstag i gruvan.
– Vi bygger skyddsgrindar och inför inpasseringskort, och alla drivenheter ska vara inkapslade med nätburar så att det inte går att råka sticka in handen, förklarar Hans Engberg.
Ovanför huvudnivån på 1 365 meters djup byggs den så kallade medianivån, den ska ligga på 1 070 meters djup och hysa utrustning och kablage för till exempel elström, tryckluft, borrvatten, dricksvatten, telekommunikation och radiokommunikation. Både personal och maskiner ska utgå härifrån.
– Medianivån är en mycket viktig del, det är ett slags blodomlopp med allt som behövs för att kunna producera, sammanfattar Hans Engberg.
Reservsystem
Alla snedbanor ska ansluta till mediaorten, som sträcker sig längs hela malmkroppen och alla system på medianivån ska byggas med redundans, faller ett system ur ska flera reservsystem kunna kicka in. Till exempel får alla kritiska pumpstationer tre separata elsystem, de mindre kritiska får nöja sig med två.
Allra längst ner, på 1 385 meters djup, byggs en dräneringsort dit allt vatten ska rinna för att sedan pumpas upp i systemet för att återigen kunna användas som processvatten. Återcirkulation har satts i system även på andra håll, till exempel värms både ventilationsluften och fabrikerna med spillvärme från pelletsverken.
All nederbörd som sipprar ner genom berget samlas upp och pumpas upp i en hastighet av 17-20 kubikmeter per minut. När den nya huvudnivån tas i drift ska det finnas pumpar som klarar att forsla upp 54 kubikmeter per minut.
Inga angreppspunkter
– Om pumparna stannar finns det utrymme så att vattnet kan stiga i 48 timmar, vi har alltså två dygn på oss att byta ut pumpar och transformatorer, säger Hans Engberg.
I skrivande stund är cirka 25 procent av bergarbetet avklarat och 10-12 procent av budgeten har använts. Pumpstationerna ska vara klara 2010 och tappområdena 2011. I december 2012 ska styrsystemen vara på plats och nivån tas i drift, till att börja med kör man igång tre av de nio tappområdena. I takt med att produktionen växer på nivå 1 365 avvecklas den på nivå 1 045, som enligt planen kommer att stängas ned 2016-2017. Men byggarbetet kommer att fortskrida långt efter detta.
– Lokala snedbanor kommer att byggas av produktionen i den takt de behövs för brytningens skull, säger Hans Engberg.
Han konstaterar att jobbet skiljer sig markant från de flesta andra byggprojekt.
– Det finns inga angreppspunkter, vi måste skapa dem från början. Det är dessutom världens största enskilda raiseborrningsprojekt.
Sju globar
Totalt ska man ta ut 4,2 miljoner kubikmeter berg (eller 11,4 miljoner ton gråberg), en volym som motsvarar sju Globar. Sprutbetong i stora mängder behövs också, den totala volymen motsvarar ett decimetertjockt täcke över centrala Stockholm. 375 000 Kirunabultar, tre meter långa, ska gjutas in och 70 000 kabelbultar, det vill säga cementingjutna vajrar på 7-10 meter. Ledningen räknar med att klara av att driva 24 500 ortmeter per år och när allt är klart ska den drygt fyra kilometer långa malmkroppen vara genomborrad av ytterligare 87 kilometer orter, totalt 40 kilometer raiseborrade hål med en diameter på i medeltal tre meter ska finnas på plats och 25 kilometer spår ska vara installerade.
– Det är en komplicerad anläggning och varje meter behövs, säger Hans Engberg.
En undre värld fylld med rikedomar
Samma teknik - men i större skala
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.