I takt med att Sverige urbaniserades lämnades stora delar av forna tiders odlingslandskap åt sitt öde, de har vuxit igen eller fått ge plats åt bland annat vägar och bostadsområden. De växter och insekter som trivdes på betesmarker och slåtterängar har alltså blivit vräkta, men enligt Centrum för biologisk mångfald har de funnit nya hem vid modern infrastruktur som vägkanter, banvallar, kraftledningsgator och grustäkter. I studien har Centrum för biologisk mångfald vid statens lantbruksuniversitet, och Uppsala universitet analyserat förekomsten av rödlistade arter (framför allt växter och insekter) som traditionellt knutits till det traditionella jordbrukslandskapet, och funnit dem på helt nya ställen. De konstaterar att vägrenar, skjutfält, grustäkter och andra miljöer blivit några av de allra viktigaste biotoperna för flera av dessa hotade arter. – Infrastrukturens biotoper kan bidra till att uppfylla miljömålet om ängs- och slåttermarker i jordbrukslandskapet. Sverige har antagit målet att öka arealen hävdad ängsmark med 5 000 hektar fram till år 2010. Vi är ännu inte framme vid målet, cirka 2 000 hektar saknas fortfarande, men med rätt skötsel kan de finaste vägkanterna och kraftledningsgatorna hjälpa oss att komma närmare målet, säger Tommy Lennartsson, forskare vid Centrum för biologisk mångfald. Centrum för biologisk mångfald konstaterar att eftersom infrastrukturens biotoper är betydelsefulla för hotade arter är det avgörande att man sköter dessa biotoper på rätt sätt, och att Vägverket och Banverket har en viktig roll att spela.