2

Bilder

Olle Berglund

Umeå. Klockan är halv sex på morgonen. Men inget fågelkvitter hörs denna tidiga lördag i slutet av juli, regnet formligen störtar ner från himlen och bara de som absolut måste har vågat sig ut.

Några av dessa arbetsamma människor hittar vi i industriområdet Klockarbäcken i utkanten av Umeå. Här stretar tappra män i vida regnrockar med att samfällt fösa gula vagnar längs järnvägsspåret.

Nedanför banvallen har entreprenadmaskinerna väntat i flera timmar i hällregnet, men än får de inte börja gräva och lasta.

– Jag är helvetiskt otålig på att det ska komma igång, och alla maskinister också, det sitter en i varje maskin och bara väntar, säger Robert Näsén, platschef på Skanska.

Innan skopan får sättas i marken måste nämligen de vidrockade männen lyfta av järnvägspåret, och för att kunna göra detta har man kapat rälsen i cirka 40 meter långa bitar.

– Spåret har kapats och skarvjärnen lagts på sidan så att det bara är att dra isär bultarna och lyfta spår och sliprar som ett enda paket, förklarar Olle Berglund som är byggledare på Banverket.

Skanska har hyrt in Banverket Produktion för att utföra spårlyftet.

– Det är många specialmaskiner som behövs, kommenterar Olle Berglund.

Själva lyftet utförs av en så kallad Amecakran som går på larvfötter. Spårspannet fästs i lyftkrokar och hissas sedan upp. Det läggs sedan ner på fyra gula amecatrallor, ett slags vagnar som sedan får skjutsa iväg spannet så att kranen kommer åt att lyfta nästa sektion av spåret.

– Sedan lyfts spårspannet av och läggs vid sidan, säger Olle Berglund.

Arbetet började redan vid 22-tiden på fredagskvällen, man började då med att riva kontaktledningarna.

– Det finns ledningar för telefon, opto och annat i järnvägen, de får inte hindra grävningen, så de är flyttade tidigare, nu är steg två att lyfta upp rälsen, säger Olle Berglund.

Jobbet görs i samband med bygget av en ny godsbangård i Umeå. Tanken är att flytta ut all godshantering från centrala stan så att till exempel Volvo Lastvagnar ska kunna lasta hytter på ett effektivt sätt. Det spår som går genom industriområdet på Västerslätt läggs ned. I stället byggs en ny, drygt sju kilometer lång, järnvägssträcka från godsbangården, och den ska anslutas till befintlig järnväg mot Vännäs vid Klockarbäcken, ett arbete som beräknas vara klart i samband med att godsbangården öppnas hösten 2010.

I samband med den nya anslutningen måste man dock skydda Kulla vattentäkt, som försörjer hela regionen med dricksvatten. Tanken är att till exempel ett urspårat tåg inte ska kunna leda till att dricksvattnet påverkas. Alla eventualiteter måste beaktas, och Banverket har därför gett Skanska i uppdrag att skydda vattentäkten.

Detta ska ske genom att man gräver ur ett schakt som är 500 meter långt, 40 meter brett och cirka 2,5 meter djupt.

– Under spåret blir schaktet tre meter djupt, säger Olle Berglund.

I schaktbotten läggs sedan en tät duk under rälsen.

– Inget ska kunna rinna ut, duken ska samla upp eventuellt spill och leda det till en stor bassäng som vi gräver ut och som man kan pumpa ur och på så vis få en fördröjning och hindra att vattentäkten eller Tvärån förorenas, säger Olle Berglund.

Tätduken är gjord av tjock plast och skyddas av en skyddsgeotextil, som läggs både på ovansidan och undersidan. Därefter lägger man på ett dräneringslager om 30-50 cm för att dränera ut eventuella föroreningar till uppsamlingsdammen. Även dräneringsgruset skyddas med en geotextil för att förhindra att finmaterial tätar dräneringslagret.

– Det blir flera lager geotextildukar eftersom krossmaterialet inte får blandas.

Sista lagret blir ett par meter vanlig jord och till sist ska man så gräs på ytan. Nya fundament och stolpar till kontaktledningarna ligger redan klara för att sättas upp när spåret lyfts tillbaka och allt ska ställas i ordning igen.

Projektet beräknas kosta totalt cirka 30 miljoner kronor. Förutom de spårburna specialmaskinerna finns sex grävmaskiner, fem dumprar, tre hjullastare och två bandschaktare på plats.

– Vi har mycket maskiner igång, två grävare ska stå på schakt, sen har vi lite mottagning, till stolpar och så vidare, säger Robert Näsén.

Det finns också ett antal reservmaskiner, för tiden är knapp.

– Det existerar inte i någons huvud att vi skulle dra över tiden, får en maskin punktering, väntar man inte på reparation, man kör man bara fram nästa och sen ringer man efter någon som kan fixa punkteringen, säger Olle Berglund.

Under de tio fullspäckade dygnen ska cirka 18 000 kubikmeter jord schaktas bort. 21 000 kubikmeter krossmaterial ska läggas i gropen, 65 000 kvadratmeter geotextilduk ska läggas ut (en yta som motsvarar nio fotbollsplaner) och 23 500 kvadratmeter tätduk (en yta som motsvarar tre fotbollsplaner).

Regnet strilar i oförminskad styrka trots SMHIs löften om uppehåll. Olle Berglund konstaterar att Tväråns vatten stigit märkbart och att vattenmängderna stör arbetet. – Det ställer till det mycket, det blir ju minst sagt "obra" att gräva i den här smeten, säger han och sjunker ner nästan stöveldjupt i leran. Ännu värre är att det inte går att svetsa tätduken om det är blött.

– Men vi är förberedda och har tält som vi kan ställa upp.

Tio dagar har man på sig, sedan släpps tågtrafiken på igen. Tidpunkten är inbokad sedan flera år tillbaka och både Banverket och Skanska har förberett sig minutiöst för att utnyttja tiden maximalt.

Arbetet pågår därför dygnet runt, med två tolvtimmarskift.

– Skanska måste få ihop det med alla maskiner, dessutom måste de tänka på vilka massor man ska lägga var så att man inte håller på att vela, massorna är ju aldrig så bra som när man flyttar dem första gången, sedan blir det bara smetigare, säger Olle Berglund och pekar på högarna som redan ligger på plats för att smidigt och effektivt kunna läggas på rätt plats i rätt ordning.

Regnet fortsätter att ösa ner. Vad händer om det regnar kraftigt i alla de tio dagarna?

– Då får vi fylla mer massor i transportvägarna, arbetet går alltid att utföra även om det blir bökigt, det lurigaste är svetsningen av duken men då har vi som sagt tält, säger Olle Berglund.

Han konstaterar att bygga en järnväg skiljer sig ifrån att bygga en väg.

– Där räcker det att stänga av en väg och leda om trafiken, för järnvägar finns det massor av regelverk, och allt blir betydligt krångligare med kontaktledningar som måste hanteras.

På måndag förmiddag hälsar Leveranstidningen Entreprenad åter på ute vid Klockarbäcken. Ösregnet har bedarrat, men himlen är mörkgrå och en intensiv skur drar plötsligt förbi.

– Det har gått bra men det var lite onödigt med det här sista regnet, det är så fint material att det behövs så lite vatten för att det ska bli en enda smet, säger Olle Berglund.

Helgens regnmassor fick till följd att spårlyftet tog lite längre tid än beräknat.

– Det blev några timmar till, eftersom det blev så mjukt under, de kom igång med schaktningen vid niotiden på lördag morgon, men det är svårt att säga i förväg hur många timmar det kommer att ta, detta är ingen industri – vi är ute i verkligheten, säger Olle Berglund.

Och det märks att man har jobbat på trots allt. Hela banvallen är utraderad. I stället har en vid dal grävts ut och beklätts med den tunga gummiduken. Dumprar ilar fram och tillbaka och vräker ner krossmaterial och gulklädda Skanskaarbetare rullar ut tunnare vita geotextildukar.

– Dukgänget har precis börjat bakifrån schakten, det rullar på, kommenterar Olle Berglund.

Robert Näsén är också nöjd.

– Det har gått väldigt bra, vi har kört ikapp det vi tappade i första skedet trots att vi kom igång sex timmar senare än vi tänkt.

30-35 man per skift har jobbat hårt och nästan allt har gått enligt planen.

– Det var ju väldigt blött till en början, och regnet gjorde att massorna blev flytande så vi fick köra dem på tipp för att de skulle torka, säger Robert Näsén.

Varför?

– Så att de inte skulle rinna tillbaka ned i schakten, men det blev ingen tidsförlust, schakten har fortsatt hela tiden, det är bara det att mer massor än beräknat har fått transporterats till en förberedd tipp istället för till tänkt plats.

Han konstaterar att den sista skopan precis grävts och tillåter sig att slappna av lite.

– Det var en väl utförd planering som hjälpte oss genom det här, nu pustar vi ut, det känns skönt. Nu återstår återfyllnaden och att sätta upp nya kontaktledningsstolpar och till sist att lägga tillbaka spåret.

Den tid som gått förlorad har tagits igen, men ingen har en tanke på att ropa hej än.

– Även om man tycker att man ligger bra till så kan alltid något haverera och om man kan vinna en timme någonstans så måste man göra det, säger Olle Berglund luttrat.

Och till sist verkar det som om till och med vädergudarna ger med sig, de mörka molnen skingras, och solen bryter äntligen fram. 

Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.