23948sdkhjf

Livet återvänder till schakt som tystnat

Vattnet forsar ut i de nya sedimenteringsbassängerna som byggts ute på den gamla dränerade Gruvsjön.— Det är kul att återstarta en verksamhet som varit i gång så länge, i en sådan här gammal kulturbygd. Det finns en stolthet över gruvnäringen här, konstaterar Kjell Klippmark, Dannemora Magnetits vd.

Östhammar. Arbetsfolk från Dannemora Magnetit, ITT och Contector flockas runt de 3 000 kubikmeter stora sedimenteringsbassängerna som så sakteliga börjar vattenfyllas.


Den gamla gruvlaven, som stått tom och övergiven sedan tidigt 90-tal, reser sig över skogsbrynet intill. Det verkar nästan som om själva laven undrar vad som står på efter så lång tids stiltje.


När de båda sedimenteringsbassängerna fyllts, ska ytvattnet rinna över i betongkassuner och vidare till klarningsbassängen. Syftet är att rensa bort metaller och organiskt material från gruvan, innan vattnet släpps ut i naturen.


– Det innehåller framför allt zink, och även koppar. Men arsenikhalten är faktiskt lägre än i vanligt kranvatten, påpekar Kjell Klippmark.


Från klarningsbassängen leds vattnet genom ett dike till en pumpstation, som lyfter över det renade vattnet till Sundbroån.


Pumpstationen får ta upp till 500 liter per sekund enligt en vattendom från 60-talet, men gruvans pumpsystem har fått en maxkapacitet på 300 liter i sekunden.


– Vi måste ha marginal eftersom Sundbroån tidvis läcker vatten in i Gruvsjön, berättar Kjell Klippmark.


Våren 2010 väntas gruvan vara färdigt dränerad – "så pass att du kan gå ner utan att bli blöt åtminstone", som Kjell Klippmark uttrycker det. Då blir det att städa upp efter de förra ägarna.


– Det enda man tog upp var en liten lastmaskin och krossen på 530-metersnivån. Allt annat står kvar där nere under vattnet – gamla hjullastare, lokomotiv, räls, rör, elledningar, ventilationsutrustning... allt man gjorde var att tömma maskinerna på drivmedel innan man slog igen butiken 1992, säger Kjell Klippmark och fortsätter med ett skratt:


– Så vill du köpa en gammal ST-8? Den kan möjligen vara lite rostig, men du får den till bra pris om du hämtar den själv.


Den kvarlämnade utrustningen kommer att säljas som skrot, sedan den fraktats upp genom de nya snedbanor som ska tas upp mellan orterna på 160, 350 och 460 meters djup.


Totalt investerar Dannemora Magnetit, och ägarbolaget Dannemora Mineral, omkring 30 miljoner kronor i dränering och upprustning av den gamla gruvan. En struntsumma jämfört med vad det kostar att öppna en helt ny gruva, enligt Kjell Klippmark.


– Varje ortmeter kostar 20 000 kronor att driva. Här finns redan kilometervis med gamla orter drivna, och mycket annan infrastruktur finns också klar, säger han.


Man måste dock bygga en ny fabrik för att ta hand om malmen. Projekteringen är klar och själva bygget väntas ta cirka 14 månader.


Enligt Dannemora Magnetits undersökningar av malmkropparna i Dannemorafältet, uppgår de "kända och indikerade" järnmalmstillgångarna till 28,5 miljoner ton. Bearbetningskoncessionen sträcker sig fram till 2031.


Gruvbrytningen inleds under sommaren 2011. Året därpå väntas man nå full kapacitet – 1,5 miljoner ton järnmalm om året.


– Vi kommer att behöva anställa omkring 110 personer enligt den organisationsplan vi har. Vad gäller utrustning kör vi med egen maskinpark – två tunneldrivningsmaskiner, två rasborrningsmaskiner, sex lastmaskiner, skrotningsaggregat, bultningsaggregat och kanske åtta eller nio lastfordon. Förmodligen blir det fyraxlade lastbilar, säger Kjell Klippmark.


Malmen ska skeppas ut via Hargshamn. Därför kommer även järnvägen mellan Hargshamn och Östhammar att rustas upp i samarbete mellan Dannemora Magnetit, Östhammars kommun, Banverket och andra intressenter. Satsningen väntas kosta omkring 50 miljoner kronor.


Efter några år, när godstrafiken vuxit, kommer man att behöva byta ut järnvägssträckans signalsystem för uppskattningsvis 60 miljoner kronor till.


Bland åskådarna runt sedimenteringsbassängerna står 68-årige Karl-Ove Ekman från grannsamhället Österbybruk. Han har själv arbetat i Dannemoragruvan – som kanske de flesta av traktens män ur hans generation.


– Jag började jobba på marknivå när jag slutade skolan 1954. Sedan började jag nere i själva gruvan 1961 eller 1962, efter att jag gjort rekryten, säger han och beskriver sin tid nere i schakten med några få ord:


– Det var full rulle så mycket man orkade i några år. Men sedan slog jag sönder en hand och fick övergå till att bli maskinreparatör.


Vad tycker du om att de ska öppna gruvan igen?


– Det blir nog ett rejält lyft för bygden. Säkert flyttar mera folk hit också, när de ska bygga ett nytt verk och allt. Men det blir ju ett modernare snitt på brytningen än vad det var förut, det ska bli väldigt intressant att se.

Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.062